I veckan har liberala DN:s chefredaktör Peter Wolodarski dragit lans till försvar för flyktingmottagandet och pekat på hur den svenska ekonomin går som tåget. Det är hedervärt eftersom de flesta av hans kollegor på andra högertidningar gjort motsatsen. De senaste veckornas politiska debatt har fokuserat på att vi står inför en systemkollaps, att regeringen gör inskränkningarna i asylrätten för att minska ”trycket” och på att alla som tycker att Sverige inte ska delta i tävlingen mot botten är naiva. Men de som är naiva på riktigt är Stefan Löfven och hans regering. 

Lagrådet har i veckan riktat mycket skarp kritik mot kravet om ID-kontroller och S-anknutna Dagens Arena, Aftonbladets ledarsida och olika delar av fackpressen har alla sagt att det nu är dags att satsa och investera istället för att backa in i framtiden med hjälp av signalpolitik och budgetdisciplin. Den här ledarsidan har länge hävdat att det är investeringar som är vägen ut ur mörkret. Senast i förra numret (nr. 47, 2015) då Jonas Wikström skrev om att det var dags att låta det offentliga växa.

Tack och lov så har det funnits en del ljuspunkter från makthavare nära det socialdemokratiska partiet. I förra veckan lanserade LO:s ordförande Karl-Petter ”Kålle” Thorwaldsson sitt förslag om en Löfvenplan. Dessvärre möttes den av total tystnad från mannen som skulle ge planen sitt namn. Den borde hetat Kålle-planen istället. Kålle visar ledarskap på ett helt annat sätt än vår statsminister för tillfället. ”Nu måste vi dimensionera arbetsuppgifterna för att lösa det här”, sa Thorwaldsson till Aftonbladet. Det stämmer, men LO-förslaget räcker bara till en del av de satsningar som kommer behöva göras om vi på lång sikt ska fortsätta leva i en välfärdsstat.

För människors rädsla över hur vi välfärden ska se ut i framtiden är reell och har varit det ett bra tag. Rädslan är också berättigad när vi ha en så naiv regering vid rodret. I ett tidigt skede av den här nattsvarta utvecklingen motiverade regeringen sin repression med ansträngda mottagningssystem och att de som kom saknade tak över huvudet. Nu har man istället, precis som högern, börjat ställa välfärd mot flyktingmottagning. Det är att öppna dörren för att politiker runt om i kommuner och landsting också ska börja kompromissa med målet om en välfinansierad och väl utbyggd offentlig sektor. Utan en saftig Kålle-plan (som måste innehålla tiotals miljarder av ökade kommunanslag istället för tillfälliga satsningar) att möta högerns krav på marknadshyror, låglönejobb, sänkta socialbidrag och ytterligare försämringar i arbetsrätten har vi inget att sätta emot.

Det är dags att sätta hårt mot hårt. En slags Kålle-plan skulle kunna vara början på slutet på den här helvetes-hösten.