Nice, 19 november 2015, kl 4.30 på morgonen: en insatsstyrka spränger dörren till ett tunisiskt pars lägenhet. En sexårig flicka får splitterskador på huvudet och halsen. Poliserna lämnar strax platsen. De hade tagit fel på adress.
Saint-Ouen-l’Aumône utanför Paris, 21 november 2015, kl 20.30: 40 tungt beväpnade poliser tränger in i restaurangen Pepper Grill och beordrar gästerna att sitta kvar på sina platser. De rör sig ner i källaren där de börjar slå in en dörr trots att restaurangens ägare erbjuder sig att låsa upp den. De fortsätter med att slå in ytterligare två olåsta dörrar. De söker även igenom ägarens kontor men hittar ingenting och lämnar restaurangen. Den enda förklaringen som erbjuds ägaren är att intrånget skedde på regionprefektens order eftersom restaurangen serverar Halal-kött.

Sedan terrorattentaten i Paris 13 november råder i Frankrike undantagstillstånd. Det innebär djupa inskränkningar i de individuella friheterna, såsom demonstrationsförbud, och utökade polisiära befogenheter, såsom rätten att göra husrannsakan utan juridiskt tillstånd eller översyn alla tider på dygnet. De nya lagarna mötte inte mycket motstånd tiden direkt efter attentaten och för ett par veckor sedan förlängdes de med ytterligare tre månader utan större rabalder. Dessutom håller regeringen på att driva igenom förändringar i grundlagen för att kunna dra tillbaka medborgarskapet för terrordömda brottslingar.
Men tre månader efter attentaten i Paris har det börjat talas om de vardagliga konsekvenserna av undantagslagarna. För den stora majoriteten märks inte dessa förutom när polisen bryter demonstrationståg (som under klimatmötet i Paris i december). För en minoritet fransmän är konsekvenserna dock ytterst påtagliga.
På bloggen Vu de l’intérieur ”Sett inifrån” rapporterar journalister från Le Monde sedan slutet av december om tvivelaktiga arresteringar, husrannsakningar och husarrester. På sidan laquadratur.net listas också olagliga arresteringar och andra fall av missbruk av undantagslagarna. Bara under månaden efter attentaten gjordes 2 700 husrannsakningar dag som natt. 360 personer placerades i husarrest och 334 förhördes, varav 287 häktades. Vapen och droger beslagtogs och 488 förundersökningar inleddes. Av dessa var två för misstänkt terrorbrott. Det är ett ganska magert resultat.

Extra oroväckande är att polisen har ersatt misstänkt ”aktivitet” med ”beteende”. Rättsligt betyder det att individer nu misstänks inte för att de förbereder brott utan för att de anses vara kapabla att begå dem. Det har lett till en angivarkultur där oskyldiga utsätts för husrannsakan för att de bär skägg eller helt enkelt har rasistiska grannar. Utöver trakasserierna av muslimer har polisen även gjort husrannsakningar hos misstänkta militanta miljöaktivister och vänsterextremister.
Det rådande undantagstillståndet stödjer sig på den lag som infördes i april 1955 efter utbrottet av Algerietkriget. Då som nu infördes det för att svara på ”terroristernas” offensiv. Då som nu har det lett till en hätsk debatt där högern kräver att den nationella identiteten definieras på ett snävare sett. Då som nu satt en vänsterregering vid makten men lät sig föras så långt åt höger att dess legitimitet ifrågasattes. Då ledde det till den fjärde republikens fall och De Gaulles återkomst. Skillnaden är att regeringen nu faktiskt hävdar att landet befinner sig i krig.

I dag är flera politiker också beredda att gå längre än vad man gjorde under Algerietkriget. Laurent Wauquiez från borgerliga Les Républicains har till exempel krävt att man samlar alla misstänkta muslimer i interneringsläger. Något som på femtiotalet var otänkbart av förklarliga skäl.
I opinionen har dessa rättsliga övergrepp ännu inte lett till någon större reaktion. Skulle ett nytt attentat ske är det enligt sociologen Emmanuel Blanchard snarare troligt att krav kommer att resas på ännu hårdare åtgärder. Då kan det bli aktuellt med ytterligare inspiration från Algerietkrigets dagar.
Redan 1955 varnade socialisten Aude Francis Vals för att undantagstillståndet genom den franska historien alltid har slutat med att användas för att uppnå andra mål än de avsedda. Dagens fall verkar inte vara något undantag.