Till vänsterpartiets kongress i finns det ett antal motioner som berör EU-frågan. Gemensamt för flera är förslag om att Vänsterpartiet återigen skall ta ledningen och prioriterar frågan om ett svenskt utträde ur EU. Detta har partistyrelsen valt att besvara kort och svepande. Vi ska här försöka lägga fram våra motiv och besvara partistyrelsen motivering.

Flera av de kriser vi upplever i vår samtid kan kopplas till EU som verktyg för kapitalets offensiv i klasskampen. Massdöden av migranter och flyktingar på Medelhavet är en följd av EU:s murar mot omvärlden. Den sociala och ekonomiska krisen i Sydeuropa i länder som Grekland och Spanien hänger ihop med EU:s politik för kapitalets fria rörlighet. Angreppen på svenska arbetsvillkor har skett öppet med EU som verktyg, blanda annat inskärningar i konflikträtten genom Laval-domen 2007. Gång på gång visar EU att den fria rörligheten gäller kapital och tjänster, inte människor. Denna kapitalets offensiv måste få ett tydligt motstånd här i Sverige och en sann solidarisk handling är därför att driva kravet om utträde.

Antingen är det vi den EU-kritiska vänstern, eller så låter vi fascistiska rörelser exploatera konflikten om EU istället. Tar inte vi kampen mot EU på allvar är det bara en tidsfråga innan det ökande inflytandet från fascisterna genomsyrar EU i en anpassning till det Europeiska politiska klimatet. EU står i direkt motsättning mot våra kortsiktiga och långsiktiga mål om ett socialistiskt och feministiskt samhälle. Därför ska vi konfrontera det.

Partistyrelsen skriver i sitt svar följande som argument för att kongressen inte ska anta motionernas viljeriktning: ”I dagsläget finns dock inga utsikter för att få igenom en folkomröstning i riksdagen, eller att nej-sidan skulle vinna en sådan omröstning.”

Med den inställning kan vi ju sluta bedriva politik över huvudtaget, det finns många frågor som inte går att få igenom i riksdagen. Men dessutom är det fel i sak att påstå att vi inte skulle kunna vinna en folkomröstning. Den 20 april i år presenterade SVT och Sifo en undersökning som visar på att det finns ett kompakt motstånd på 30% mot svenskt medlemskap och att det skulle finnas en majoritet som vill träda ur vid ett eventuellt Brittiskt utträde. Det vore dumt att inte använda den potentialen för att flytta fram våra positioner.

Ett annat skäl som partistyrelsen ger är: ”Att aktivt driva krav på en folkomröstning skulle kräva mycket resurser och stora ansträngningar som vi har bättre användning av på andra håll.”

Vi tror att kravet på ett Svenskt utträde ur EU, tillsammans med kravet på sex timmars arbetsdag och fortsatt kamp mot vinster i välfärden är vägen framåt för vårt parti och för att kunna föra en praktik som inte enbart handlar om nästa votering i fullmäktige utan sätter våra frågor på agendan och slutar förhålla oss.