Efter två debattinlägg om sjukvårdens kris i Flamman nr. 23, 2016 kommer ytterligare ett från Karin Rågsjö som är Vänsterpartiets vård- och hälsospolitiska talesperson.
Den förra högerregeringen fokuserade på att göra hälso- och sjukvården till en marknad där styrmedlet är; här kan det tjänas pengar. Politiker i landstingen tappade kontrollen över hälso- och sjukvården. Likaså i riksdagen. Både innehållsmässigt och ekonomiskt.
Sedan 1990 har flera olika reformer genomförts i syfte att marknadsanpassa och privatisera svensk sjukvård. Har det varit lyckosamt? Flera tydliga indikatorer tyder på att reformerna sammanfallit med en sjunkande kvalitet i sjukvården.
En bra och jämlik hälsa är det viktigaste målet för vården. Resurserna måste styras dit de bäst behövs. Beslutet om att påtvinga landstingen vårdvalssystem och lagen om valfrihetssystem (LOV) som borde heta etableringsfrihet skapar ojämlikhet i hälsa. Hela eller delar av sjukhus ska inte kunna säljas ut. Vänsterpartiet vill ha en sjukvård som jobbar förebyggande och hälsofrämjande och utgår från en social helhetssyn. Skillnader i hälsa mellan grupper med olika utbildningsbakgrund är fortfarande tydliga. Alla stora dödsorsaker i befolkningen – hjärtsjukdom, stroke, cancer, olyckor, självmord och alkoholrelaterade diagnoser – är vanligare bland dem med kort utbildning. Det handlar om klass. Det är vänsterns uppgift att lyfta klassperspektivet inom hälso- och sjukvården, ingen annan gör det.
Resurser är inte allt men utan vänstern i budgetförhandlingarna hade inte tio miljarder till välfärden per år under mandatperioden som kommer att stärka hälso- och sjukvården blivit verklighet. Vänstern har även förhandlat in medel till förlossningsvården, psykisk hälsa, fri mammografi och resurser till riktade insatser i ekonomiskt utsatta områden.
Under ett år betalade landstingen drygt 1,1 miljarder kronor för enbart inhyrning av läkare. Utan fast personal ingen kontinuitet. Det blir ingen fungerande vård för patienterna om inte undersköterskor, läkare, sjuksköterskor har rimliga möjligheter att göra ett bra jobb tillsammans.
Så, det som behövs är:
Fasta anställningar. Förkortad arbetstid för dem som jobbar skift inom vården. Rimliga arbetsvillkor. Nya riktlinjer för hur hyrpersonal kan minskas kraftigt och på sikt fasas ut. Låt sjuksköterskor specialistutbilda sig med full betalning. Anställ fler administratörer och undersköterskor.
Det finns stora systemfel inom hälso- och sjukvården som handlar om styrning. Sverige har i förhållanden till många andra länder sämre resultat för koordinering av sjukvård för patienter och fasta läkarkontakter. Skillnaderna mellan landstingen är stora vad gäller innehåll, struktur och vård. Vi behöver en större nationell, styrning utan att detaljstyra. Hälso- och sjukvården kan inte bli för olik runt om i Sverige. Vi kan inte som parti bidra till en större ojämlikhet. Vi har allt att vinna på att utveckla vår politik. Det är vi som står för nytänket som stärker patienten och den jämlika Hälso- och sjukvården.
