Magdalena Andersson höll i veckan en presskonferens på statsministerns rekreationsbostad; herrgården Harpsund. Hennes budskap var tydligt och tolkat av undertecknad löd det såhär: Nej till några som helst skattehöjningar, inte på bolag, fastigheter eller förmögenheter. Som socialdemokratisk finansminister så gäller det istället att hitta ”utgiftsminskningar” för att öka ”reformutrymmet”.
Trots att kommunerna vittnar om att man har det mycket svårt trots de tio extra välfärdsmiljarderna, trots den pågående vårdkrisen (som vi skriver om i veckans tidning) och en fortsatt lärarbrist och kunskapsbrist i den svenska skolan, så är det enligt Magdalena Andersson andra saker som ska kunna bli bättre innan vi börjar röra de skattkistor där pengarna finns.

Vårt skattesystem är ett av de mest användbara verktygen för att förändra förutsättningarna för ökat välstånd och ett mer jämlikt samhälle. Men den spillra av skattesystemet som fortfarande finns kvar, är riggat för de med allra störst inkomster och tillgångar. Regeringen Reinfeldts fem jobbskatteavdrag, som Magdalena Andersson inte vill röra, har en dålig fördelningsprofil. De skattesänkningarna fördelades framförallt till de med redan höga inkomster. Regeringen Reinfeldt tog också bort förmögenhetsskatten och gjorde om fastighetsskatten till en knappt igenkännbar avgift. Detta sammantaget med en mycket låg bolagsskatt, höga ränteavdrag och skatte-subventioner för diverse köksrenoveringar, poolrengöring och städhjälp utgör hundratals miljarder, som skulle kunna användas för att utöka det Magdalena Andersson kallar för ”reformutrymme”  som vanligt folk kanske skulle kalla ”förbättringar”.

 

På det viset kan man, utan att behöva anstränga sig, sätta ljuset på att S är en bromskloss för varje större förändring i det svenska samhället

I helgen (27/8, 2016) var Jonas Sjöstedt med i P1:s lördagsintervju. Det var en riktigt bra insats av Sjöstedt. På ett pedagogiskt och tydligt sätt förklarade han, så att man förstod, att det är värt för V att samarbeta med regeringen för att få till förändring här och nu. För som Sjöstedt påpekade är det skillnad på att göra livet (om än långsamt) bättre för folk än att ytterligare öka ojämlikheten. Problemet är, vilket också framkom i intervjun, att Socialdemokraterna säger ”blankt nej” till alla reformer som vill ändra på den grundläggande orättvisan i skattesystemet, som till exempel förmögenhetsskatt och fastighetsskatt.
I och med lördagsintervjun står det klart att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet fortsätter med strategin som först syntes i årets Almedalstal. Ta ut en distans till S, samtidigt som man gör det klart för väljarna att man kan samarbeta. På det viset kan man, utan att behöva anstränga sig så mycket, sätta ljuset på att S är en bromskloss för varje större förändring i det svenska samhället. Något som i alla fall borde göra stora delar av arbetarrörelsen och dess allierade rätt sura.

För det är i kontrasten mellan Stefan Löfvens högtidliga tal om den svenska modellen och ett jämlikt Sverige, som skillnaden kommer synas. Han och de andra ministrarna i regeringen tar gärna på sig äran för Vänsterpartiet små segrar. Det kostar försvinnande lite pengar att byta namn på höstlovet, eller införa glasögonbidrag för barn, men med ”ofarliga” reformer byggs inget jämlikt Sverige.