Häromveckan läste jag en debattartikel i Aftonbladet. Flera hade underecknat, de flesta vänsterpartister. Rubriken var ”Sitter Vänsterpartiet i knät på islamister?”. Jag tänkte, vad har nu hänt? När fan blir gammal blir han ju religiös säger ett ordspråk. Har partiet gått och blivit religiöst så här ett år innan hundraårsjubileet? Om jag får säga det är det tillräckligt illa att partiet alldeles för ofta sitter i knät på socialdemokratin. Det här hade jag aldrig väntat mig!
Men så läser jag vidare, och förstår att det inte är det undertecknarna menar. De hävdar att Vänsterpartiet har övergett kampen för invandrade och asylsökande kvinnors rättigheter och att orsaken till det skulle vara kulturrelativistisk. Det är det de menar med att partiet sitter i knät på islamister. Hur är det med det? Tar partiet stöd från religiösa krafter för att bekämpa kvinnor eller står partiet på båda sina ben, klass och kön?

Våldtäkter på barn är inte och har aldrig varit ett utslag av kultur

Förutom att det som framförs i artikeln är en grov anklagelse skulle jag vilja veta vad ”kultur” har med så kallat hedersrelaterat våld att göra? Vari ligger det kulturella – oavsett om det är relativistiskt eller imperialistiskt – att små flickebarn tvingas att gifta sig med gamla gubbar eller stympas för att de inte ska känna någon sexuell lust? Vänsterpartiets politik – och jag borde ju veta – är att månggifte, tvångs- och barnäktenskap, könsstympning och hedersvåld är en del av mäns våld mot kvinnor och de patriarkala strukturer som lyfts upp av både kvinnor och män av olika nationaliteter. Våldtäkter på barn är inte och har aldrig varit ett utslag av kultur utan är ett resultat av den makt över andras kroppar som manssamhället genom tiderna har tagit sig.
Det patriarkala våldet finns i alla samhällsklasser. Därför behöver vi vara fler som kämpar. Att verka för att svensk lag ska respekteras och ha samma dignitet som löften till en högre makt vad gäller till exempel månggifte, kräver agerande från fler än Vänsterpartiets medlemmar.
Ställ krav på de andra partierna att vi gemensamt ska ta krafttag mot de månggiften och barnäktenskap som sker med religionernas goda minne och se till att den imamutbildning som börjar i höst på Kista folkhögskola kommer att göra skillnad! Se till att den utbildning om mäns våld mot kvinnor som finns för rättsväsendet, och som i dag är frivillig, blir obligatorisk.

Lägg ett klass- och könsperspektiv på alla frågor Vänsterpartiet driver! Ställ frågan vad som behöver göras för att alla kvinnor ska kunna utnyttja välfärdstjänsterna. Nästan 50 procent av kvinnor med annan etnisk bakgrund än majoritetssamhällets är utan jobb. Har du inget jobb har du inte något att vara sjukskriven från och kan inte få det bättre genom höjd sjukpeng. Dina barn får inte gå i förskolan. Du kan inte ta ledigt för att vårda en anhörig och få ersättning för det. Du kan inte vabba eller vara föräldraledig. När partiet vill höja garantipensionen måste frågan om vilka som gynnas ställas. Då skulle det bli tydligt att det inte är de invandrade kvinnorna. De har många gånger varit för kort tid i Sverige för att omfattas av garantipensionen och får därför det lägre äldreförsörjningsstöd.
Den bästa metoden – enligt mig – är att kämpa för kvinnors rätt att klä sig i burkini om de vill, bli vad de vill, bete sig som de vill, göra vad de vill, gifta sig med vem de vill och till och med ha sex med vem de vill. Kort sagt själva bestämma över sina liv! Vi måste inse att alla kvinnor inte har den rätten! Vi måste ut på gator och torg tillsammans med de kvinnor som kämpar där för sina rättigheter. Det är på tiden att partiet reser sig upp och ställer sig stadigt på båda benen.