Vad kommer ni att minnas mest från 2016?
Hanna Cederin (HC): Migrationsöverenskommelsen och hela den processen till där vi är nu. För mig har det varit viktigt att dels sörja förhoppningarna som man hade på den solidaritetsvåg som var innan gränserna stängdes och dels försöka hitta tillbaka till den motståndsrörelsen.
Erik Wijk (EW): Jag tänker på de förlorade möjligheternas år. Det var så mycket som var spännande och positivt. Dels solidariteten med flyktingarna, som regeringen bara lade locket på. Sedan hade vi Sanders och Corbyn men i stället fick vi Trump och Brexit.
America Vera-Zavala (AVZ): För mig har det varit ett år där jag blivit väldigt besviken på människor. Det är allt fler som går från att ha varit flyktingvänliga till att bli mycket mer kritiska. Syrienfrågan, där jag kan bli förvånad över att det ändå finns så många vänstermänniskor som håller någon slags Rysslandslinje. Den islamofobi som vi ser och som många inte tar tillräcklig ställning mot.
EW: Jag känner att något håller på att gå sönder, både i samhället och i min vänkrets. Har jag lurat mig själv? Gamla vänner med hjärtat till vänster framträder nu som nationalister och islamofober. Helt plötsligt är det gångbart. Man kan fantisera om hur det skulle ha varit att leva på 1930-talet. Skulle jag våga ta ställning? Vilka av mina vänner skulle ha varit för eller mot nazisterna? Det går att översätta till dagens situation.
Jag tror att många kan känna igen sig i det. Men hur ska vi vända den utvecklingen?
HC: Jag tror det första man ska komma ihåg är att det uppenbarligen är väldigt föränderligt. På samma sätt som fler och fler röstar på SD och anammar rasistiska tankesätt så kan man göra motsatsen.
AVZ: Jag känner inte speciellt mycket hopplöshet eller rädsla, som många beskriver att de gör. Men då många gör det så tror jag att utmaningen är att få människor att se att ”du har en plats att fylla”.
EW: Om man tittar på Västerlandet så är de stora politiska händelserna Brexit, Corbyn, Trump och Sanders. De fyra har det gemensamt att de går mot etablissemanget. Trots de dystra resultaten kan vi se att det går att vinna över etablissemanget. Det tragiska är att vänstern inte har lyckats fånga upp det och bli ett trovärdigt alternativ.
Hur ska då vänstern fånga upp det här?
AVZ: Om jag ska säga något som jag kanske inte väntat av mig själv, så tycker jag att Vänsterpartiet i Sverige har gjort väldigt, väldigt mycket bra. Man har fått igenom mycket i budgetöverenskommelser, man vinner debatter. Det är snarare så att jag kan tänka ”men vad är felet?” Ibland tror jag det är så att man inte har momentum. Vänstern gör mycket bra saker. SD grälar på varandra, de slåss och de super men de är ändå stora. Ibland är man i ett läge som är väldigt svårt och just nu blåser mycket högerextrema vindar.
HC: Vi måste skapa hopp och då måste man också hoppas själv. Annars kommer man att hamna i en slags rationalisering som bygger på att man är en liten minoritet som har rätt och säger ”vad var det vi sa”. Att man ska bygga breda allianser är den allra största lärdomen från de stora vänsterrörelserna. Det har varit alldeles för enkelt att nöja sig med att vara få. Då slipper man också misslyckas.
AVZ: En sak som är viktig att komma ihåg när det gäller vänstern är att Syriza och Podemos var gigantiska och otroligt hoppingivande. Men EU och trojkan kvävde verkligen de projekten. Jag tror inte att man ska underskatta det. Högerut kan man fortfarande säga att det inte finns några gränser för hur långt man kan gå. Men vänsterut kommer gränssättningen väldigt snabbt. Syriza ville egentligen mest förändra några mindre budgetregler men då blev det direkt totalt stopp. Vänstern säger ”vi kan förändra allt”, men ändå finns det ganska nyligen bevis på att nej, vänstern kan vara jättestark men ändå finns det gränser som sätts upp.
EW: Men när du (America) startade Attac så var det ett enormt momentum. Det tror jag inte bara handlade om tidpunkten utan att ni visade på ett alternativ. Där fanns något nytt att tro på. Det tror jag vänstern behöver hela tiden. Det är orättvist mot Sjöstedt som är en utmärkt partiledare, men jag tror att människor vill ha något nytt och ickegubbigt. Förra valet hade Feministiskt Initiativ lite av ett momentum. När jag reste runt i landet fanns det plötsligt en massa glada, engagerade människor och vilka var de? Jo, Fi:are. En sak som borde vara en självklarhet är valteknisk samverkan mellan V och Fi. Då slipper man diskussionen om förlorade röster. Då hade de tre procenten suttit i riksdagen i dag och förstärkt det rödgröna blocket.
Vad tror ni andra om valteknisk samverkan?
AVZ: Jag tycker det låter som en väldigt fin och modig idé som alla skulle förkasta med en gång. Men jag är för.
HC: Jag ska kanske inte uttala mig om valtekniska samarbeten, men det som oroar mig med Fi:s projekt är att det bygger ganska mycket på att man är en minoritet. Det är klart att det är bra att ha förhoppningar och vara glada, men om vänstern ska nå ut till fler tror jag att sättet som Fi kommunicerar på och hur man prioriterar frågor är dåligt. Därför tror jag det finns en motsättning mellan att få in nya människor till vänstern och att baka ihop sig med Fi.
Nyligen har det kommit siffror som visar att temperaturen på Arktis är 20 grader varmare än normalt. Samtidigt som många tycker att klimathotet är en viktig fråga diskuteras inte den så mycket. Vad beror det på att klimatfrågan aldrig riktigt lyfts?
AVZ: Egentligen borde alla människor bara slänga allting åt sidan och bara syssla med klimatet. Men så kommer det ju inte att vara. Vi kommer att ha flyktingar som kommer hit, vi kommer att ha andra viktiga frågor. För min del så engagerar jag mig i klimatfrågan, men jag har tappat tron på vuxna människors förmåga att förstå den frågan. Om man pratar med barn så förstår de alltid, men vuxna fattar inte klimatfrågan. Regeringen måste gå in och säga ”nu lägger vi ner inrikesflyget mellan Stockholm och Göteborg”. Det är de stora strukturomvandlingarna som krävs. Vi måste komma bort från ”ska du köpa den här ekologiska saken eller den där”. Men kombinationen av att vuxna människor inte förstår klimatfrågan och avsaknaden av regler ger mig panik.
EW: Jag tror att vi inte tar något på allvar förrän vi har det framför oss och vi ser inte klimatfrågan framför oss i vardagen. Det är samma sak med flyktingfrågan. Jag läste en väldigt intressant intervju i the Guardian med en FN-tjänsteman som sade att alla skulle vinna på en statlig färjelinje från Afrikas horn. Ingen skulle drunkna, man skulle ha koll på vilka som kommer och går och det skulle vara självfinansierande eftersom det skulle vara mycket billigare än att som i dag betala smugglare. Men han menade att ingen kan gå till val på det. Ingen skulle få med sig väljarna på det. Bra beslut måste fattas, frågan är hur. Jag tror inte vi kommer att reagera på allvar på klimatfrågan förrän vi ser den i vår vardag.
AVZ: Men det gör vi ju och ändå tar vi inte in det. Bolivia befinner sig till exempel i ett läge där de inte har vatten.
EW: Men när jag går ut i Bagarmossen så märker jag inte att vattnet har stigit. Jag tror att vi måste ha det så bokstavligt framför oss.
HC: Jag tycker inte det är så svårbegripligt att folk är så ointresserade av frågan. Tänk på allt annat som människor ägnar sig åt. Jag är till exempel storrökare och jag tror inte det är så enkelt som att jag inte ser hur mina lungor fördärvas. Det som saknas är politiska beslut, ledare och en tro på att vi kan göra det här tillsammans. Jag tror att det är där skon klämmer. Människor ser inte hur vi ska lyckas göra något tillsammans. Vi lyckades inte med flyktingströmmarna i EU. Vi kapitulerar hela tiden inför näringslivet och marknadskrafterna. Det progressiva och det civiliserade kräver ledning, idéer och samarbeten och det har vi inte sett på väldigt länge. Jag tror vi ska visa på hur allt hänger ihop. Det här systemet innehåller en ohållbarhet. Vi kommer inte att kunna ha kapitalism och fortsätta att leva på den här jorden. Vi kommer inte kunna ha de här ledarna och samtidigt ge människor möjlighet till en fristad.
EW: Det är mycket en pedagogisk fråga.
HC: Ja, och jag tänker på populismen och Trump. Jag tror inte folk trodde att han menade allvar med allt han sa. Jag tror att de såg det som metaforer och tja.. något att fantisera om tillsammans. Om vi ska säga att vi ska ha en färjelinje så måste vi mena det. Det handlar också om en underminering av demokratin, att folk röstar på Trump för att de tror att han ändå inte kan göra så mycket.
Till sist, vad önskar ni er av 2017?
HC: Jag önskar mig fler allianser och en sammanhållen vänsterrörelse och då tänker jag mest på utomparlamentarisk organisering. Att vi kan se att det handlar om att vi vill frigöra människor. Det kan vara från normer så väl som från arbetsgivares makt. Det är en grundläggande vänsteridé att människan ska vara fri.
AVZ: Förutom att kriget i Syrien ska ta slut så önskar jag mig att man tar avgörande steg mot klimatmål för att inte uppnå en för hög uppvärmning av jorden.
EW: Jag önskar mig vänstervisioner. Att inte bara deppa eller kopiera rasismen utan att stå upp för rättvisa och demokrati med visioner.
