Inrikes/Nyheter 09 januari, 2017

En 100-årig kämpe för sociala reformer

Från gratis skolmat till förbud mot asbest. I samband med att Vänsterpartiet snart fyller hundra år summerar Jonas Sjöstedt partiets kamp för en progressiv politik.

Historien är politisk. Bilden av historien är en del av beskrivningen av vårt samhälle och hur det har skapats. Beskrivningen av historiska händelser ändras när samhällen och dess maktförhållanden förändras. Genom att lyfta upp några saker, och dölja andra, ändras uppfattningen om vad som egentligen skedde och varför. Detta gäller inte minst historien om politiska partier och deras roll för att påverka samhället.
I maj nästa år fyller Vänsterpartiet 100 år. Det är en god anledning att gräva fram och studera mer av vår historia. Det finns viktiga lärdomar att dra av partiets historia, positiva och negativa. Som inga andra partier har Vänsterpartiet fått omvärdera och vara självkritiskt till delar av den egna historien. Förmågan att lära och ompröva är något som gör oss klokare.

Bilden av Vänsterpartiets historia är extremt politiserad. Partiets motståndare är nästan uteslutande intresserade av historien om man kan använda den för att avfärda eller angripa partiet. I den berättelsen framhålls de årtionden då partiet var lojalt med Sovjetstyret. Med det som grund angrips partiets föregångare för bristande demokratisk trovärdighet och politiska misstag. Eftersom följsamheten mot Sovjetsystemet ledde till en hel radda felgrepp finns det en rik källa att ösa ur. Citat och exempel används för att försöka hävda att partiet egentligen har kvar samma karaktär även efter att lojaliteten med Sovjetstyret bröts.
I partiets egen historieskrivning har man ofta gett motsatt bild. I den framhålls hur vänstern drivit på för sociala och demokratiska reformer som högern motsatt sig. I den speglas partiets insatser mot fascism och nazism på 30- och 40-talet liksom senare insatser för avkolonisering och befrielsekamp i andra delar av världen. Det lyfts fram hur partiet stått för arbetarnas rättigheter, kvinnokamp och miljö. I den berättelsen lyfts det ofta fram hur den svenska staten utsatte kommunister för omfattande demokratiska inskränkningar, inte minst under kriget med dess interneringsläger, transportförbud mot tidningar och hotande partiförbud, en politik som var en del av den svenska undfallenheten mot nazityskland. Senare har åsiktsregistrering och rättsövergrepp, som Enbomaffären, lyfts fram.

Bägge dessa bilder är rätt ensidiga, men bägge innehåller också viktiga sanningar som hör hemma i seriösa försök att förstå och diskutera partiets historia. Vänsterpartiet förhåller sig till alla sidor av partiets historia, det är nödvändigt. Samtidigt svarar inte de här berättelserna egentligen på frågan om hur vänstern har påverkat det svenska samhället. Diskussionen gäller ofta vad partiet sagt, mycket sällan vad det faktiskt har gjort i den svenska dagspolitiken. Hur bidrog partiets arbete till att skapa det samhälle som vi lever i i dag? Partiet har genom hela dess historia varit en otålig pådrivare för sociala reformer. Det är slående hur partiet tidigt tog ställning för reformer som senare har förverkligats. Partiet har tagit fram förslag, arbetat för dem i olika rörelser och röstat för dem i riksdagen, men ofta inte brytt sig om att ta del av äran för att de genomförts. Kanske har denna inställning berott både på att partiet har mycket större mål, socialismen, och att man historiskt har varit lillasyster till en stark socialdemokrati som oftast har innehaft den politiska makten.
Som en rörelse grundad i marxistisk tradition betonar vänstern hur ekonomiska maktförhållanden och kraftmätningar utanför parlamentariska församlingar formar samhället. Partiets medlemmar har varit aktiva i fackföreningar, miljörörelsen, kvinnorörelsen, kulturdebatten och solidaritetsarbetet. Partiets arbete har aldrig endast varit lika med dess parlamentariska arbete. Däremot speglar partiets arbete i fullmäktigeförsamlingar och riksdagen de tankar och mål som varit viktiga för hela partiet. Ofta har partiet också utgjort en del av en majoritet som genomdrivit stora reformer som ATP eller rätten för samkönade par att gifta sig. Att följa de idéer som lyfts i riksdagen ger en bild av hur Vänsterpartiet/VPK/SKP/SVP har velat förändra, och hur vi faktiskt har förändrat, Sverige. Därför kan det vara av intresse att dyka ner i arkiven och se vad våra föregångare faktiskt tyckte och gjorde.

 

Kanske har denna inställning berott både på att partiet har mycket större mål, socialismen, och att man historiskt har varit lillasyster till en stark socialdemokrati

1917 var ett oroligt år i Sverige och i Europa. Det första världskriget rasade, det krig som vänstern hade motsatt sig. I Ryssland störtades tsarväldet. I Sverige demonstrerade arbetare mot matbrist och orättvisor, för reformer som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag. De omfattande protesterna, i vilka vänstern var pådrivande, var en viktig orsak till att högern gav efter. Den allmänna rösträtt som arbetarrörelsen och liberaler arbetat för kunde genomföras. Det var i denna turbulenta politiska tid som det Socialdemokratiska Vänsterpartiet bildades när vänstern tvingades ut ur socialdemokratin. Det var ett ganska brokigt parti som först efter några år och inre konflikter omvandlades till ett mer homogent kommunistparti, SKP.
Rösträtten infördes stegvis. Först 1921 fick kvinnor rösta. Men även senare fanns inskränkningar kvar som togs bort efter politiska strider. Partiet var gång efter gång en pådrivande kraft för att utvidga rösträtten och förstärka demokratin. Ett exempel var att den som hade gått i konkurs inte fick rösta. 1933 motionerar SKP om att ta bort reglerna om att rösträtt och valbarhet ej tillkommer den som är i konkurstillstånd. Motionärerna konstaterar att den rådande långvariga krisen gjort att otaliga jordbrukare och arbetare står inför hot om konkurs. De skriver att bestämmelsen sannolikt är en kvarleva från den tid då rösträtt gjordes beroende av inkomst och förmögenhet.

1962 motionerar partiet om att sänka rösträttsåldern till 18 år. Motionärerna anser att rösträttsåldern bör sänkas som ett led i att stärka och utveckla demokratin och stimulera ungdomens ideella och politiska intressen. Detta genomfördes 1975.
1973 motionerade VPK, med CH Hermansson i spetsen, om kommunal rösträtt för invandrare.
Motionärerna skriver att starka skäl talar för ”att kommunal rösträtt är en av de rättigheter som borde tillerkännas invandrare efter förhållandevis kort vistelse i Sverige. Invandrarnas antal är stort i Sverige, de deltar i produktivt arbete, erlägger skatter och berörs av särskilda bestämmelser men saknar i hög grad inflytande över dessa”. 1976 var reformen genomförd, då gick partiet vidare till att föreslå att invandrares rösträtt också skulle införas i riksdagsval.
1982 motionerade Inga Lantz från VPK om rösträtt för omyndigförklarade utvecklingsstörda. Motionärerna skriver att det finns en grupp vuxna utvecklingsstörda som är omyndigförklarade mestadels därför att de inte är i stånd att sköta sin egen ekonomi. Enligt motionärerna bör de som vid omyndigförklaring berövats sin rösträtt återfå denna medborgerliga rättighet. 1989 togs systemet med omyndighetsförklaring bort.

 

STOCKHOLM ARKIV 1977 Demonstration mot kärnkraft i Stockholm 12:e april 1977. Foto: Gunnar Lantz / SvD / Kod: 11014

Demonstration mot kärnkraft i
Stockholm 12:e april 1977.
Foto: Gunnar Lantz/SvD/TT.

 

Vänstern har också varit pådrivande för flera folkomröstningar, det gäller inte bara EU och EMU. 1977 krävde partiet en folkomröstning om kärnkraft. Motionärerna skriver att motståndet mot kärnkraft i Sverige bärs upp av en stor opinion och att förespråkarna för kärnkraft är i minoritet inom befolkningen men i majoritet i riksdagen. VPK hade under hela den energidebatt som pågått under 1970-talet krävt att frågan om kärnkraft ska göras till föremål för en folkomröstning. Folkomröstningen genomfördes 1980.
Även på andra området arbetade vänstern för ökad demokrati. Åkarpslagen var en antifacklig speciallagstiftning vars syfte var att avväpna arbetarklassen och skydda strejkbrytare samt arbetsgivarnas rätt att bryta strejker. Lagen innebar bland annat att det var förbjudet för strejkvakter att ens tilltala en strejkbrytare. Arbetare som försökt tvinga någon att delta i strejk, att inte återgå till arbetet under strejk eller att inte utföra blockerat arbete kunde dömas till uppåt två års straffarbete – i vissa fall mer. I hela landet dömdes cirka 800 arbetare enligt Åkarpslagen, varav 230 till fängelse eller straffarbete. SKP krävde i riksdagen att lagen skulle avskaffas. Lagen användes flitigt mot strejkvakter fram till Saltsjöbadsavtalets tillkomst 1938 då Åkarpslagen hade spelat ut sin roll och avskaffades.
1975 motionerade partiet om att skilja kyrkan från staten. Motionärerna skriver att det är principiellt felaktigt att en privat organisation som själv bestämmer om sina interna frågor ska finansieras via skattsedeln och av folk som är klart negativt inställda till kyrkan. 25 år senare förverkligades vänsterns krav.
Mycket av arbetet bestod i att bygga ut välfärden och förbättra för arbetarna. Gång på gång lyfter partiet frågor om arbetsrätt, arbetsmiljö, rätt till semester, utbildning och sjukvård. För partiet var det självklart att arbetare skulle ha samma rättigheter och möjligheter som andra i livets olika delar.

På 30-talet motionerade partiet om förbättrade pensioner. Folkpensionerna höjdes 1946 till en nivå som gjorde det möjligt att leva enbart på pensionen. Redan i samband med denna proposition lade partiet fram en motion med krav på sänkning av pensionsåldern till 65 år, något som beslutades först 1974. ATP-reformen innebar en stor förbättring av pensionerna. Reformen antogs 1959 efter en hård politisk strid i riksdagen och efter en folkomröstning. S och SKP drev igenom förslaget med minsta möjliga majoritet mot de borgerliga partierna. När S senare gjorde upp med borgerliga partier om ett nytt pensionssystem så missgynnades arbetare och kvinnor.
1943 motionerade SKP om statsbidrag till skolbarnsbespisning. Motionärerna konstaterar att ”skolbarnbespisningen har medfört en glädjande förbättring av skolbarnens allmänna hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. De särskilt för barnen menliga följderna av sänkt levnadsstandard och minskad tillgång på livsmedel har motverkats”. Anslag till kommunerna till fria skolmåltider infördes 1946.

Gång på gång lyfter partiet frågor om arbetsrätt, arbetsmiljö, rätt till semester, utbildning och sjukvård

Barnbidrag infördes ursprungligen år 1937. Barnbidraget var då inkomstprövat. 1945 motionerade SKP om ändring av lagen om barnbidrag. Motionärerna skriver att inkomstgränserna för att få barnbidrag är för snävt tilltagna.  Motionärerna hemställer om ytterligare höjning av inkomstgränsen så att fler medborgare ska omfattas av rätten till barnbidrag. Riksdagsbeslut fattades 1947. Sedan 1948 betalas barnbidrag ut till alla barnfamiljer, oavsett inkomst. Samtidigt avskaffades rätten att göra barnavdrag i deklarationen som inneburit större skattelättnader för dem med höga inkomster än för dem med lägre.
SKP ville se lika utbildningsmöjligheter för alla. 1953 motionerade man om avskaffande av terminsavgifterna vid allmänna läroverk och andra högre skolor. Motionärerna skriver att ”trots att statsmakterna angivit som princip att undanröja de ekonomiska hindrena för tillträde till utbildningsanstalterna så kvarstår avsevärda sådana hinder. Målsmännens ekonomiska förhållanden spelar en utslagsgivande roll i fråga om ungdomars möjlighet till högre utbildning”.
SKP var pådrivande för genomförandet av en sammanhållen enhetsskola. Efter försöksverksamhet motionerade partiet 1956 om en plan för snart genomförande av den nioåriga enhetsskolan, föregångare till den grundskola som infördes 1962.
Vänstern ville också öka tillgången till högre utbildning. Redan 1946 motionerade SKP om utredning angående inrättande av ett universitet i Norrland. 1963 fattades beslut om att Umeå skulle få ett universitet och 1965 invigdes det.

Genomförandet av åtta timmars arbetsdag på 20-talet var en viktig framgång för arbetarrörelsen. Men SKP ville snabbt gå vidare. 1938 motionerade man om genomförande av 40 timmars arbetsvecka.
1950 motionerade man om införande av fem dagars arbetsvecka. Motionärerna skriver att ”den ökade arbetsintensiteten med dess förslitning av de arbetande människorna talar för arbetstidsförkortning”. Den ökade produktionen och arbetsproduktiviteten anförs som skäl. Motionärerna hemställer om förslag till lagändring som innebär att lördagen blir fridag och arbetsveckan ska bestå av fem dagar.
I en särskild motion tog man 1950 upp hembiträdenas arbetstider. Motionärerna hänvisar till en utredning av arbetsmarknadsstyrelsen som föreslår att hembiträdenas arbetstid ska regleras i lag. Detta har genomförts både i Finland och Norge. Motionärerna hemställer om en snabb revision av hembiträdeslagen så att lagen utformas som en arbetstidslag med åtta timmars arbetsdag för hembiträden.
I början på 70-talet genomfördes 40-timmars arbetsvecka. 1976 motionerar VPK om sex timmars arbetsdag – målet var att det skulle vara genomfört 1980.
1947 motionerar SKP angående ändring av bestämmelserna om bidrag till obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader. Folktandvården är ett viktigt led i detta men folktandvården är ännu i sin linda. Otillräckligt antal kliniker och bristen på tandläkare gör att folktandvården ännu inte blivit tillgänglig för stora grupper av medborgare. 1960 gick partiet vidare och motionerade om tandvårdens inordnande i sjukförsäkringen
Användningen av asbest skapade enorma arbetsmiljöproblem och svår sjukdom bland de som drabbades. 1972 lyfts frågan om ett förbud mot asbest i en Vpk-motion. Riksdagsledamöter från partiet drev frågan hårt. 1982 förbjöds användningen av asbest.

 

Stockholm 19740309 Demonstration på Internationella kvinnodagen i Stockholm. Plakat med krav på fri abort. Foto: Ragnhild Haarstad / SvD / SCANPIX / kod 30052

Demonstration på Internationella kvinnodagen
i Stockholm 1974. SKP drev abortfrågan redan
på 1920-talet men det skulle dröja ända till 1974
innan en modern abortlag infördes.
FOTO: Ragnhild Haarstad/SvD/SCANPIX.

 

Under 1970- och 80-talet kan man tydligt se hur partiets gröna profil skärps. VPK utvecklade en konkret och mer heltäckande politik på miljöområdet. En rad motioner lämnades om att t.ex. fasa ut farliga ämnen, förbjuda besprutning av skogen, skydda haven och bekämpa försurning. Många av förslagen har senare förverkligats.
Under den tidiga partihistorien var SKP ett mycket patriarkalt parti, liksom hela arbetarrörelsen vid denna tid. De tidiga bilderna från kongresser, riksdagsgrupper och partiledningar visar ofta samlingar med uppklädda och allvarliga män. Feminismen bröt igenom stegvis som ideologi i partiet inte minst på 70- och 90-talet. Men även tidigare hade partiet varit en föregångare i att föreslå avgörande reformer för kvinnors rättigheter.

1927 häktades en barnmorska i Mölndal. Barnmorskan dömdes till tre års straffarbete och sammanlagt fem års yrkesförbud. I straffet ingick tre månaders straff för att hon gjort abort på sig själv. Fem av barnmorskans patienter fick tre månaders fängelse var och deras män, som uppmuntrat dem till att göra abort, fick villkorliga domar. På 20-talet lyfte vänstern abortfrågan i riksdagen. 1926 hade lagutskottet i riksdagen föreslagit en utredning om ”fosterfördrivningseländet”. Andra kammaren hade röstat för, men första kammaren, där borgerligheten hade majoritet, hade sagt nej.
1928 väcktes återigen förslag i riksdagen att lagen skulle utredas, men fick avslag. 1931 motionerade SKP angående sådan ändring av lagstiftningen, att abort i vissa fall skulle bli tillåten. De anförde bland annat att den då gällande fosterfördrivningslagen var en klasslag riktad mot de fattigare klasserna, eftersom de förmögna klasserna hade möjlighet att kringgå lagen. 1938 infördes de första begränsade möjligheterna att genomföra abort. Lagstiftningen förbättrades stegvis fram till att en modern abortlag infördes 1974.

I en interpellation den 18 mars 1942 tog en SKP-ledamot upp flera fall av misshandel i hemmet som hade upprört den allmänna opinionen. Ledamoten menade att ”varje framkomlig väg i syfte att snarast skapa ökad trygghet för hustru att undgå misshandel i hemmet bör försökas. Därför bör lagen ändras provisoriskt i avvaktan på straffrättskommitténs utredning så att polisman får ökade befogenheter att ingripa mot hustruplågare”.
Vänstern hade tidigt agerat för sexualupplysning och preventivmedel. Förbjudna preventivmedel hade sålts via vänsterns organisationer. 1919 förbjöds preventivmedel i ”Lex Hinke”, uppkallade efter vänsterprofilen Hinke Bergegren. Först 1938 avskaffades förbudet mot att upplysa om preventivmedel.
1946 motionerade SKP om anslag till anordnandet av kurser i sexualhygien för läkare. Motionärerna skrev att det saknades medverkan från läkarna i de abortförebyggande åtgärderna. En undersökning från RFSU visade att de flesta läkare avvisade preventivmedel på grund av moralisk trångsynthet. Motionärerna föreslog att riksdagen skulle anvisa statsbidrag till sådana kurser för läkare och att kursplanerna vid karolinska institutet och de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund skulle kompletteras med en kurs i sexualhygien.
1948 motionerade SKP angående utredning om lagfästande av likalönsprincipen. Motionärerna skrev: ”En av de mest uppenbara orättvisorna i vårt samhälle är att kvinnorna icke erhålla samma lön för ett visst arbete som mannen. Motionärerna hemställer om att frågan om att lagfästa likalönsprincipen ska snabbutredas”. 1960 avskaffades de särskilda kvinnolönerna. 1962 ratificerade Sverige ILO konvention 100 om lika lön för lika arbete oavsett kön.
1958 motionerade partiet om ökat anslag till den halvöppna barnavården, alltså daghem.
Motionärerna skrev att behovet av daghemsplatser var skriandet stort. Vänstern arbetade hårt, både i kommuner och i riksdagen, för utbyggd barnomsorg av hög kvalitet.

 

Vänstern hade tidigt agerat för sexualupplysning och preventivmedel. Förbjudna preventivmedel hade sålts via vänsterns organisationer.

1963 motionerade partiet om utbetalningen av bidragsförskott till ensamstående mödrar. Motionärerna skrev om den bestämmelse som innebar att bidragsförskott till ett utomäktenskapligt barn, för vilket faderskapet inte blivit fastställt, utgick först sedan barnet fyllt tre år. Skälet var att ogifta mödrar skulle förmås att uppge vem som var barnets far, för barnets skull, men även för att det skulle få en försörjare. Motionärerna menade att ”bestämmelsen har karaktären av utpressning och är ett direkt avsteg från principen om att samhällets insatser när det gäller ogifta mödrar med utomäktenskapliga barn ska inriktas främst på barnet”.
På 1970-talet var VPK pådrivande och skrev motioner i frågor som smärtlindring vid förlossning, införande av mammografi för att upptäcka bröstcancer och rätt att amma på betald arbetstid. I dag ses detta som självklara rättigheter.
1985 togs kongressbeslut om att arbeta för att förbjuda sexköp, kriminalisering av köparna. Efter detta lades årliga partimotioner till riksdagen om frågan. 1999 genomfördes den moderna sexköpslagen.

Vänstern har genom historien utmanat konservatism och traditionella sociala föreställningar. Förslag som könsneutrala äktenskap eller inrättande av ett tredje kön har ibland förlöjligats av högern, därför att vänsterns förslag var så långt före sin tid.
Redan 1938 motionerade partiet om att förbjuda lärare att aga barn i skolan. Motionärerna konstaterade att prygelstraffet var avskaffat i Sverige men att det var bibehållet som bestraffningsform när det gällde barn. De menade att det var svårt att avgöra var gränsen mellan aga och misshandel går. ”Ty meningen med agan är ju, att man genom att misshandla barnakropparna skall söka framskapa goda människor. En tanke som i sig själv är så absurd, att man häpnar över att den kan leva kvar hos människor ännu i vår tid”. I riksdagsdebatten om ett förbud av skolaga 1945 var det representanter för kommunisterna som var för ett förbud medan representanter från Bondeförbundet, Folkpartiet, Högerpartiet och Socialdemokraterna var mot ett förbud.  I debatten hänvisade Solveig Rönn-Christiansson från SKP till den moderna psykologin som fördömde kroppsbestraffning. Förbud mot att slå barn i skolan infördes först 1958.

1979 skrevs ett förbud mot barnaga in i föräldrabalken. Även då var VPK pådrivande. Nu var debatten vunnen. Vid voteringen röstade bara sex moderata män mot förslaget om ett förbud.
1943 motionerade SKP om lika arvsrätt för utomäktenskapliga och inom äktenskap födda barn.
Motionären skrev: ”Lika arvsrätt efter fadern såväl som efter modern skulle tillgodose inte bara kravet på formell mänsklig rättvisa utan också förbättra uppväxtförhållandena för ett betydande antal barn. Under nuvarande omständigheter äro de utomäktenskapliga barnens möjligheter till omvårdnad och utbildning starkt begränsade i jämförelse med de inomäktenskapligas av motsvarande socialgrupp”.  Först 1970 fick alla barn lika arvsrätt.
1947 motionerade SKP om åtgärder för utveckling av det svenska musiklivet. Motionärerna lyfte fram det faktum att musiken, bland annat genom radion, hade erövrat en viktig plats i samhällets kulturella och sociala liv. Motionärerna skrev att musiken bör vara åtkomlig för alla samhällsklasser och i alla delar av landet om den skulle kunna fylla sin stora kulturella mission. Den kommunala musikskolan byggdes ut kraftigt under 1960-talet.

 

ARKIV 1969-09-26 Författaren Katarina Taikon, talesman för aktionsgruppen Zigenarflyktingar, talar med poliser efter att ha uppvaktat inrikesministern på kanslihuset i samband med en demonstration med ca 200 demonstranter 26:e september 1967. Foto: Göran Sjöberg / SvD / TT / Kod: 11014

Författaren Katarina Taikon, talesman för aktionsgruppen
Zigenarflyktingar, talar med poliser efter att ha uppvaktat
inrikesministern på kanslihuset i samband med en
demonstration med ca 200 demonstranter 26:e september 1967.
Foto: Göran Sjöberg/SvD/TT.

 

Romerna i Sverige var under lång tid svårt diskriminerade. Flera vänsterpolitiker tillhörde dem som mest aktivt arbetade för romers rättigheter, då kallade ”zigenare”. 1953 motionerade SKP om en utredning i syfte att bereda romerna en med andra svenska medborgare jämbördig situation. Motionären skrev att de flesta romska familjer bodde i tält eller husvagnar och att många av dem levde i ren misär. Av barnen var det endast en minoritet som gick regelbundet i skolan. ”Som huvudorsak till att zigenarna inte i större utsträckning blivit bofasta och assimilerats med den ursprungliga svenska befolkningen, har på sina håll förutsatts en medfödd vandringslust och asociala karaktärsegenskaper. Dessa förklaringar har med skärpa gendrivits från vetenskapligt håll, och ingenting tyder i själva verket på att zigenarna skulle skilja sig i väsentligt konstitutionella avseenden från andra folk. Orsaken till att zigenarna blivit en pariasgrupp i vårt land är i stället att söka på det sociala planet”. För dagens läsare är det lätt att reagera på det i citatet som är präglat av tiden och nu är främmande för oss, men den politiska linjen var då en mycket radikal antirasism. Det var en hållning som bidrog till att föra samhället framåt till där vi är i dag.

VPK var pionjärer när det gällde rättigheter för hbtq-personer. Frågan om formerna för äktenskapets ingående togs upp i en motion 1973. I den föreslogs att samlevnad mellan två parter skulle ingås genom parternas gemensamma skriftliga anmälan till folkbokföringsmyndighet samt efter vederbörlig hindersprövning. Partiet lade sedan årliga motioner i frågan, ofta med Jörn Svensson som första namn. Den nya rättsfiguren ”registrerad samlevnad” skulle även stå öppen för personer av samma kön. Motionen avslogs av riksdagen men lagutskottet betonade att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är från samhällets synpunkt en fullt acceptabel samlevnadsform”.
Det skulle dröja hela 26 år innan samkönade äktenskap infördes i Sverige 2009. Vidare föreslogs i motionen 1973 att det i fråga om vårdnad av barn skulle skapas full jämställdhet mellan fäder och mödrar likväl som mellan olika samlevnadsformer samt att barnets bästa konsekvent skulle vara avgörande vid bedömning i vårdnadsfrågan. Eivor Marklund lyfte i debatten i riksdagen att ”den traditionellt borgerliga äktenskapsuppfattningen har inneburit en stark fastlåsning av könsroller både för kvinnor och män och att giftermålsbalken utgår från en starkt markerad kvinnlig köns- och modersroll”.

VPK var tydliga anhängare av svensk neutralitetspolitik. 1981 motionerade partiet om svenskt medlemskap i den internationella alliansfria rörelsen. Samma år motionerade partiet om att införa en kärnvapenfri zon i Norden. På 50-talet hade partiet arbetat hårt, och framgångsrikt, mot att Sverige skulle skaffa egna kärnvapen.
De här exemplen redovisar självklart bara en bråkdel av det arbete som gjordes och av de frågor som lyftes fram. Det finns ett mönster i vänsterns arbete. Det är påfallande att vänstern ofta var först med att föreslå reformer som andra  kunnat ta till sig först senare. Vad var det som gjorde vänstern så progressiv och modern? En förklaring kan vara att partiet i grunden var och är antiauktoritärt. Ett parti som vill demokratisera ekonomin och ägandet var också naturligt emot konservativa normer, ojämlikhet och kungahus.
Från 1917 fram till i dag har partiet genomgått stora förändringar. Namn och program har ändrats, lojaliteter har skapats och brutits, partiet har splittrats på grund av strider om inriktningen. Trots det finns det en politisk kontinuitet i det praktiska arbetet, det arbete som faktiskt har påverkat människors liv och villkor i Sverige. Vänstern har slagits för arbetandes rättigheter, för jämställdhet och välfärd, mot militarism och kvävande konservativa normer. Denna strävan är central i vänsterns historia och har bidragit till att forma många av de mest progressiva inslagen i det svenska samhället.
När vi idag arbetar för trygga arbeten, kortare arbetstid eller genomför fria läkemedel för barn, då arbetar vi vidare i en lång vänstertradition. Förmågan att tänka nytt och självständigt har varit avgörande för att flytta och påverka samhället. Så har vi till exempel förändrat hela debatten om privatiseringar och marknadstänkande i välfärden. Vi gör det genom att komma med de nya idéerna och bygga ett brett stöd för dem. Det handlar om radikalt progressiva idéer som samtidigt är genomförbara och förankrade i människors vardag. Vi vet att vad andra säger är omöjligt att ändra på, det är föränderligt. Det är vänsterns väg.

Fotnot: Det som idag är Vänsterpartiet hette 1917-1921 Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SVP), 1921-1967 Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och 1967-1990 Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK).

Inrikes 01 maj, 2025

Röda biffar

Konstnären Maja Fredin började styrke träna som en del i ett konstprojekt. Foto: Pär Fredin. Maja Fredin ”Broiler, We Achieved failure” (ett lyckat misslyckande), 2024.

Gymmen har tagits över av högern – men vissa jobbar för att stoppa det. I Malmö har de startat en egen idrottsförening. Flamman möter den vältränade vänstern – som med hjälp av proteinpulver, gemenskap och tunga lyft växer sig större varje dag.

– Jag hatar den där affischen.

Kalle Söderberg, 30, pekar på en plansch med texten ”en fascist gymmade i dag – gjorde du det?”, innan han greppar den blanka metallstången ovanför huvudet och drar sig själv uppåt.

– Nazister som gymmar är inte läskiga. Det är de små killarna man ska vara rädd för, som tar med ett svärd till skolan.

Fönstret ovanför oss är täckt med ett rött tygskynke. På ena väggen hänger en fana från den kurdiska vänstermilisen YPG, på den andra en palestinsk flagga och en logga med texten Collective Effort. Just den här varianten verkar vara en pastisch på DDR:s statsvapen. Under den runda logotypen vilar två korslagda veteax.

– Det är raps, förtydligar Kalle.

Vi befinner oss på Skånes rödaste gym, i väntan på kvällens thaiboxningspass. Men ännu är det sen eftermiddag, och fortfarande ganska tomt i den stora källarlokalen intill Rosengårds mytomspunna bostadsområde Kinesiska muren.

En kille och en tjej småpratar medan de vilar ut på den röda gummimattan, medan deras tredje kamrat står vid en boxningspåse. Mjuk bossa nova som strömmar ur högtalarna och punkteras av hårda smällar som studsar mellan väggarna.

Collective Effort är långt ifrån först med att starta en idrottsförening för vänstern. Vid 1800-talets slut grundades flera sportföreningar inom den globala arbetarrörelsen. 1921 bildades organisationen Sportintern av en grupp socialistiska länder under ledning av Sovjetunionen. Tio år senare organiserade de en ”Spartakiad” i Berlin – en utmanare till Olympiska spelen, döpt efter den antika slavrebellen Spartakus.

En reproduktion av affischen, där en muskulös man stormar fram över världen och svingar ett järnklot mot ett gäng avsevärt mer korpulenta kapitalister, hänger i dag i Collective Efforts gym.

Många tycker att det är häftigt med muskler, och det är bra att visa att man inte behöver vara höger för att man tränar.

Något hundratal mil därifrån bor Fabian Grönvik, 26. Han bor i Sundsvall, pluggar på universitetet och tar 150 kilo i bänkpress. Han beskriver sig själv som en kroppsbyggare, även om han inte tävlar. Ursprungligen kommer han från Östersund.

– Många av gymmen i byarna där uppe är föreningsdrivna. Det är riktiga järngym, med den där Arnoldkänslan. Det är inte så estetiskt, en rå källare, men det är en charm i sig. Det är billigt, du kan köpa medlemskap för hela året för en tusenlapp.

Han beskriver sig själv som ”tydligt vänster” i en kapitalistisk träningsvärld där det är ”mycket fokus på att köpa grejer”, från tillbehör och kläder till olika tillskott. Och han har själv sett hur det påverkar möjligheterna att träna.

– På ett ställe där jag bodde fanns det ett kommunalt gym. Man kan ju tycka att offentliga gym är rimligt, något som vi borde ha. Men till sist fick de lägga ned det, efter att de anklagats för ojämlik konkurrens, säger han till Flamman.

– Det var det i och för sig säkert. Men jag ser inte problemet med det

Han går till gymmet sex dagar i veckan, och säger att träningen ger honom rutin och känslan av att arbeta mot ett mål.

Kollektion. I samband med att Flamman besökte gymmet lanserade de en ny tröja, här matchad med benskydd från thaiboxningspasset. Foto: Jacob Lundberg.

– På gymmet jobbar man dessutom bara för sig själv, till skillnad från på ett jobb.

Han berättar att han kom in i träningen via en kompis, men fördjupade sig via Youtube.

– Men jag märker att många där är ganska höger. Vissa ger träningstips men snackar samtidigt om högerpolitik, eller drar rasistiska och sexistiska skämt. Jag försöker hålla mig till dem som inte är så tydligt höger, men det är svårt att helt välja bort dem.

– Jag kan se hur gym- och kroppsbyggarkulturen spelar på högerns planhalva. Det är mycket idéer om att jobba på sig själv, att man har bara sig själv att tacka och att de som misslyckas bara behöver rycka upp sig.

För Fabian har det snarare gjort honom mer motiverad att träna och bli biffig.

– Om det är en identitetsmarkör mot högern att vara stor och krallig så kan man ta tillbaka det och vara en alternativ förebild för yngre. Många tycker att det är häftigt med muskler, och det är bra att visa att man inte behöver vara höger för att man tränar.

På senare år är det främst konservativa män som dominerat diskussionen om träning. Från den absurda, nynazistiska kroppsbyggarprofilen The Golden One och Andrew Tate – youtubare och hallick – till moderaternas Hanif Bali är det högersnubbar som spänner sina muskler i flödena framför oss.

Morgan Finnsiö (bilden), utredare på Expo, spårar högerns besatthet av träning tillbaka till alternativhögerns framväxt på 2010-talet. Han beskriver hur även svensk borgerlighet runt 2016 började imitera delar av ytterkantens estetik – vid ungefär samma tidpunkt som Hanif Bali och Svenska Dagbladets dåvarande ledarskribent Ivar Arpi började posta gymbilder på X. Men även i extremhögern är gymkulturen ett relativt nytt inslag.

– I början av 2010-talet var extremhögerns estetik mer hipster. Man skulle se urban ut, nästan vänstermedelklass. Men hajpen kring hipsterfascismen dog ut efter Charlottesville och ersattes av ett fokus på ultramaskulinitet, där träning ingick , säger Morgan Finnsiö.

Där smälte rörelsen ihop med den så kallade ”manosfären”, med figurer som Andrew Tate.

– Han är ett exempel på hur influerarkultur ofta kommer in på konspirationstankar. Han pratade ganska tidigt om ”The Matrix”, som hjärntvättar och håller tillbaka folk, och står för en idé om att vara en vinnare, en stark alfahanne, snarare än något direkt politiskt och rasideologiskt. Men extremhögern har av olika skäl omfamnat det budskapet, även om de kanske inte alltid gillar Tate personligen.

Varför fokuserar de just på träning?

– De försöker fånga upp något i samtiden som många unga killar är väldigt intresserade av. Utan att vi riktigt vet varför verkar många i dag vara neurotiska kring sin manliga identitet och sitt förhållande till kvinnor.

– Men vi har också ett läge där psykisk ohälsa ökar, världen krisar, det är ekonomiskt jobbigt, och vi har dessutom en ökning av diagnosticeringar av NPF. Och vi har unga män som av alla möjliga skäl känner sig desorienterade, och upplever sig ha tappat kontrollen över tillvaron. Träning blir ett positivt inslag då. Det gör en stor skillnad för hur man mår.

När konstnären Maja Fredin, 33, började träna så var det som ett konstprojekt.

– Jag ställde mig kritisk mot hela wellness- och träningsindustrin, som jag ser som en produkt av nedmonteringen av välfärden. Utan skyddsnätet uppstår en individualism där man måste ta hand om sig själv. Det är mycket skuld om man inte tar hand om sig själv.

– Men jag tycker också det är vanligt som konstnär att man ställer sig utanför det man kritiserar, i stället för att försöka förstå det. Jag ville förstå tjusningen i det och gick in för det väldigt mycket, säger hon till Flamman.

Med tiden insåg hon att hon faktiskt gillade att gå till gymmet. I dag tränar hon 5–6 dagar i veckan.

Stark. Kalle Söderberg är en av det hundratal medlemmar som tränar på Collective Efforts gym i Rosengård i Malmö. Foto: Jacob Lundberg.

– Jag tycker om att ta i, att det går att se och räkna på resultaten. Det finns något med att bygga kroppen på ett sätt, man sliter sönder sig själv och bygger upp sig själv. Jag blir nyfiken på framtiden på ett sätt som jag inte varit innan. Hur kommer jag att se ut om en månad om jag fortsätter?

– Jag trodde inte att det skulle bli så viktigt för mig som det är nu. Det har blivit en rutin för mig att äta mina matlådor och gå till gymmet de speciella tiderna. Jag brukade älska att gå ut och festa, men har ingen lust att ens ta en öl på lördagskvällen. Det fuckar min målbild att ta 135 kilo i marklyft.

Att vara kvinna i den mansdominerade kroppsbyggarvärlden har inte varit friktionsfritt. Hon beskriver hur hon fått kommentarer från såväl nära vänner som familjemedlemmar, som oroat sig över hennes växande armar.

– Mitt mål är att bli så stor som möjligt, inte att bli mer attraktiv. När jag började bli ådrig och få stora biceps så frågade många vad min pojkvän skulle tycka om min kropp. Det hamnade väldigt mycket i fokus.

– Det finns ett värde som kvinna i att sluta se sig som det späda och svaga objekt man förväntas vara. Jag har hållit på med kampsport och kan försvara mig, men det här är något annat. Att estetiskt se stor ut och att veta att man kanske är starkast i rummet.

Hon beskriver sig själv som vänster, men samtidigt som en individualist.

– Jag är rädd att göra andra besvikna på min prestation och vill känna full kontroll över mig själv och se mina egna resultat. Men det är något jag slits med, jag tycker inte om det.

– Det är därför jag har blivit konstnär också.

Sociologen Roland Paulsen växte upp på en bondgård utanför Malung och har gymmat sedan han var 13.

– Pappa hade en bänkpress som stod i pannrummet.

I dag försöker han träna varje dag, men säger att det ”oftast bara blir sex dagar i veckan”.

Kritiker. Sociologen Roland Paulsen tränar sex gånger i veckan – men tror inte att gym skulle existera utanför kapitalismen. Foto: Jacob Lundberg.

– För mig ramar det in arbetsdagen, särskilt när jag jobbar ensam. De faktiska hälsofördelarna avtar dock snabbt. Där skulle det egentligen räcka med två korta helkroppspass i veckan.

Tidigare har uthållighetsträning associerats med medelklassen, medan styrketräning varit arbetarklassens domän. Roland Paulsen säger att träningen i dag blivit både mer klassöverskridande och mer ojämlik.

– Det är delvis en klassmarkör. Kontorsarbetare har i dag generellt bättre hälsa än kroppsarbetare, bland annat eftersom de har tid till återhämtning. Att förvänta sig att en person som arbetat fysiskt hela dagen ska gå till gymmet är orealistiskt.

– De stora teknikbolagens ledare har till exempel alla en fitnessframtoning. Det finns ett muskelideal som i dag blivit både klass- och könsöverskridande.

I boken Tänk om från 2020 skriver han om hur människor, i takt med att det materiella välståndet växt, blivit allt mer oroliga. Jag berättar att flera av de jag pratat med har beskrivit träningen som en möjlighet att ha kontroll över vardagen.

Revolutionen kanske inte sker på gymmet, men det är en härlig paus från allt som suger.

– När allt i livet står och skakar så blir den egna kroppen den sista gränsen att försvara. Om jag har kontroll över min kropp så kan man tänka att jag har lite kontroll i livet. Men det är också ideologi.

Riskerar inte det att leda till en illusion om trygghet?

– Jo, men att må dåligt är sällan produktivt heller. Men så länge som samhället stympar och begränsar livet så spelar det inte jättestor roll vad det gör som individ. För en individ är det möjligen att föredra att vara i form än att inte vara det, men politiskt gör det varken till eller från. Jag skulle tro att få revolutionärer genom historien haft tid för att gymma.

Även om han tillbringar mycket tid på gymmet är han kritisk mot hur träning organiseras i kapitalismen. Han beskriver hur de genomsyras av såväl ”arbetsideologi” som femininitets- och maskulinitetsideal, och speglar samhället snarare än att erbjuda ett avbrott från det.

– Gymmen är i sig ett uttryck för vårt produktionssätt. Det efterliknar taylorismen: man bryter ned rörelser i mekaniska och onaturliga moment. Det är en extrem effektivisering av kroppen som är gjord för att passa i ett fullspäckat arbetsschema.

Han beskriver det som ”en stympad form av rörelse som speglar vårt stympade liv i kapitalismen”.

– I ett socialistiskt samhälle tror jag inte att gym skulle existera. Men det går att tänka sig att mer njutbara former av träning skulle kunna ta mer plats. Träningen som en utopisk sfär, där man får glömma det instrumentella och bara ägna sig åt något för dess egen skull, som bland klättrare och surfare i dag. Men den typen av träning kräver tid och frihet.

Runt halv sju börjar salen på Collective Effort fyllas på, och snart har ett tjugotal personer samlats på mattan under lysrören. Åldrarna är mellan 20 och 50, och de flesta är killar.

Efter en uppvärmning drar jag på mig ett par obligatoriska benskydd och handskar som får mig att se ut som en seriefigur. Sedan hamnar jag mittemot Matilda Renkvist Quisbert, 37.

Jag ställer mig med vänster ben framåt, för att få maximal sträcklängd på högerarmen. Hon håller upp handskarna framför ansiktet. Jag slår rakt emot hennes ansikte, och med en dov puff parerar hon slaget. Jag får hålla mig i tungan för att inte säga ”förlåt” efter varje slag.

Sedan är det min tur att ta emot slag. Jag håller upp handskarna framför ansiktet, och reflexen att rygga tillbaka försvinner snabbt. Vi övar sparkar och slag.

Hopp. Tony, 30, och Notto, 23, tränar hoppsparkar under thaiboxningspasset på Collective Effort. Foto: Jacob Lundberg.

Utöver att sparkas och boxas är Matilda ordförande i föreningen.

– Men det är för att jag är bra på administration, inte på att slåss, säger hon.

Vi slår oss ned på en bänk i korridoren utanför träningssalen.

– 2017 var vi ett gäng från förbundet Allt åt alla som drog runt och letade efter källare på Norra Grängesbergsgatan. Vi slog oss ihop med ett gäng från Lund som redan tränade under namnet Collective effort, så vi har vuxit fram ur olika delar av vänstern, berättar hon.

– Vi snackade mycket då om att bygga mer långsiktiga och konkreta saker. Arbetet under flyktingkrisen var nära inpå, och vi hade även börjat erbjuda läxhjälp. Varför inte jobba in även rekreation i det? Eftersom många höll på med kampsport sedan innan så blev det naturligt.

Föreningen är uttalat socialistisk. Hur påverkar det er verksamhet?

– Vi har pratat mycket om vad som faktiskt utmärker oss, förutom att vi har Palestinaflaggor på väggarna. Vi vill bygga en kultur som är tillåtande, solidarisk och kamratlig. Framför allt i kampsport kan det vara stora skillnader i kulturen mellan olika gym. Vi ser också gärna att lokalen nyttjas för olika politiska ändamål.

– Vi har också en solidaritetsfond som vi delar ut till två gånger om året. Solidariska byggare, ett palestinskt fotbollslag som skulle åka till Gothia Cup och kurdiska Röda stjärnan är några av dem som tagit emot pengar. Man får nominera det som man tycker är bra.

I en kort paus får jag tillfälle att prata med Tony, 30. Han berättar att han inte tränade innan han kom hit. I dag går han på thaiboxning en gång i veckan, på nybörjarnivå.

– Jag gillar gemenskapen. Folk är snälla mot varandra.

Strax därefter ser jag honom öva hoppsparkar mot sin sparringpartner Notto.

Läs mer

Maja Fredin berättar att även hon börjat träna på ett annat gym – en atletklubb, med tydlig vänsterprofil.

– Där håller man på med tyngdlyftning och styrkelyftning, som har en historia i arbetarkulturen, och rynkar på näsan åt kroppsbyggande.

Hon beskriver träningen som en paus från en kaotisk omvärld.

– Det har blivit som en meditation. Jag kan hugga av mitt huvud en stund, och får bara vara kött. Revolutionen kanske inte sker på gymmet, men det är en härlig paus från allt som suger.

Inrikes/Nyheter 30 april, 2025

Kritik när sexualundervisning minskas: ”Trumpfasoner”

I Sverige har sexualundervisningen varit obligatorisk sedan mitten av 1950-talet. Foto: Viktoria Bank/TT.

Undervisning om samtycke och relationer ska i högre grad vila på enskilda lärare, föreslår en ny utredning. Första tecknet på en nedmontering av svensk sexualundervisning, menar Lina Fridén, ordförande för RFSU.

– Vi har haft obligatorisk sexualundervisning sedan 1955 i Sverige, och varje årtionde sedan dess har den stärkts och förbättrats. Det här är första gången vi ser att man börjar ta ett steg tillbaka, säger Lina Fridén, ordförande för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU).

Den drygt 900 sidor långa läroplansutredningen vid namn ”Kunskap för alla” kom tidigare i månaden, och pryds av ett gyllene äpple. Ett av utredningens många förslag är ”att vissa områden utgår eller tonas ned” i den övergripande läroplanen för hela skolan, däribland sexualitet, samtycke och relationer, som man anser lika gärna ”kan framgå i kursplanerna i bland annat biologi, samhällskunskap samt hem- och konsumentkunskap”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter 30 april, 2025

Influerare kan få böta efter smygreklam: ”Konsekvent nonchalanta”

Bianca Ingrosso är en av ett 50-tal influerare som granskas av Konsumentverket. Foto: Claudio Bresciani/TT.

Konsumentverket sätter ned foten mot dolda och otydliga reklamsamarbeten i sociala medier, och slår till mot ett 50-tal influerares bolag. Jämfört med traditionell marknadsföring är dagens nätreklam ofta ”en viskning snarare än en megafon”, enligt forskaren David Cardell.

”Update på veckans kyl”, skriver Bianca Ingrosso på Snapchat, och lägger upp en bild på sitt kylskåp. Där syns energidrycker, ägg, enorma jordgubbar på en tallrik, och ostar från kändissyskonens matföretag Mino Market – ”av och för personer som kanske tar italienska råvaror på lite för stort allvar”.

Hon är ett av de 50 fall som nu granskas av Konsumentverket och rör kändisar med egna företag, som sömlöst visar upp produkter från dem på sina personliga konton.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
TV 30 april, 2025

Grillen #4: Vem är Sveriges Elon Musk?

I veckans Grillen: Vem vill ta rollen som Sveriges svar på Elon Musk, finns ungdomens källa i Venedig och vilka svenskar hejar på Turkiet nu när Joakim Medin riskerar 27 år i turkiskt fängelse.

Grillen gästas av Roland Paulsen, sociolog och hängiven träningsfantast, för att prata om gym är höger och hur vi skulle kunna träna under socialismen.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Roland Paulsen

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Javier Cordova

Klippning:
Petter Evertsen

Inrikes 30 april, 2025

Kommunister och socialdemokrater firar 1 maj – med ”samma” affisch

De två affischerna, beskurna. Bild: Skärmdump.

Två snarlika, 70-talsdoftande affischer skapar förvirring bland Stockholms 1 maj-firare. Den ena kommer från Kommunistiska partiet – och den andra från Socialdemokraterna. ”Kommunister brukar inte gilla att festa med sossar”, säger Andrea Törnestam (S).

Röda fanor. Människor samlade i gemensam protest, i festliga men stiliserade grundfärger. Och ett ballt typsnitt, som hämtat från en svunnen era av utsvängda jeans och fräsiga muskelbilar.

Den ena affischen berättar om Kommunistiska partiets demonstration under parollen Röd front. Den andra om den efterfest på Slaktkyrkan i Stockholm som anordnas samma kväll av Socialdemokraterna i Stockholm.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 30 april, 2025

Intervju i SD-nära kanal kan fälla Boråsmannen

Riks logotyp samt den åtalade 68-åringen. Foto: Skärmdump / Privat.

Den 68-årige man som körde in i en Palestinademonstration hävdar att han är oskyldig. ”Ska jag göra ett terroristdåd så tar jag väl inte med mig damerna”, säger han i förhöret. Men en intervju med Youtubekanalen Riks talar till mannens nackdel, enligt åklagaren.

I dag väcktes åtal mot den 68-åring som körde in i en Palestinademonstration i Borås förra sommaren. Mannen åtalas för försök till grov misshandel samt hets mot folkgrupp.

– Min bedömning är att han har sett demonstrationståget och avsiktligen kört in i den på grund av att det varit till stöd för Palestina, säger åklagare Carolyn Westeröd till Flamman.

Hon menar att bevisningen mot mannen är god.

– Det är baserat på de uttalanden och inlägg han delat i sociala medier under juli och augusti. Det är både på X och på Facebook, där han delat meddelanden som vi bedömer vara av hatbrottskaraktär.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Essä 30 april, 2025

I omvårdnadens dans knyts kroppen till kapitalismen

Personlig assistans kräver ett nära fysiskt samarbete. Foto: Lotte Fernvall/Aftonbladet/TT.

När min brukare äntligen kan bada igen, efter månader av lyfthinder och kompromisser, blir den nya takliften både en seger och en sorg. I personlig assistans vävs kroppar, maskiner och känslor samman i ett arbete som både skapar och förbrukar oss.

Den nya takliften är på plats i badrummet. Äntligen kan han bada igen – det bästa han vet. Efter att min brukare brutit benet tvingades vi ta ett långt uppehåll, då det blev för svårt att få över honom i badkaret. I stället gick vi över till duschstol.

Att få en lift var inte enkelt. Det krävdes utredningar och överväganden. Var bad verkligen nödvändigt för hälsan? Behövde hans kropp det? Kunde inte vi assistenter göra liftens jobb med våra egna kroppar?

Liften är en liten seger. För honom – och för oss. Men också en förlust. Ett tecken på att hans kropp håller på att förfalla. Och att våra kroppar gör detsamma. Våra ryggar klarar inte längre att kompensera när hans smidighet sviktar. Den sänkbara sjukhussängen, badrumsliften, elrullstolen – alla de tekniska hjälpmedlen höjer hans livskvalitet och skonar våra kroppar. Men de förändrar också vårt arbete. Tidigare var det kropp mot kropp. Nu står en maskin emellan oss.

Våra ryggar klarar inte längre att kompensera när hans smidighet sviktar.

Jag började arbeta extra i hemtjänsten redan i gymnasiet. På helger och somrar gick jag hem till pensionärer i Hässelby Gård, städade, handlade och delade ut matlådor. När jag var 25 började jag arbeta nätter som personlig assistent åt min moster.

I sjutton år jobbade jag nätter – en påfrestning både fysiskt och mentalt. Att leva så nära en nära släktings dödsångest, nattliga panik och andningsnöd slet hårt. Omställningarna mellan nattarbete och dagliv blev allt svårare.

Sedan kom döden. Ett litet sår blev till blodförgiftning. Min mosters kropp gav upp, även om sinnet fanns kvar. Hon sjönk in i en allt djupare sömn. Jag fick ta beslutet på sjukhuset att stänga av hennes livsuppehållande maskiner och se henne ta sina sista andetag. Det knäckte mig.


I en text jag skrev efter hennes död försökte jag beskriva den ”moster-maskin” vi hade blivit under våra år tillsammans: hur vi assistenter, apparaterna och min moster kopplades samman i en noggrann koreografi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 29 april, 2025

Sami Suliman höll ett tal där han beklagade sig över ”de tre Arons” makt över Sverige. Skärmdump.

”De är alla sionister”, dundrar talaren från scenen. Det är demonstration för Palestina vid Odenplan den 12 april, och Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig framställs som mytologiskt mäktig. ”Han är livsfarlig och kan tysta en statsminister, och kan göra vad han vill i vårt land. Kom ihåg hans namn.”

Nu är talaren, en av medarrangörerna av de sedan drygt två år veckovis återkommande Palestinademonstrationerna i Stockholm, varm i kläderna. Han ser ett mönster eftersom flera personer han ogillar heter Aron. De, framgår det underförstått, har ett särskilt samband med varandra. ”Aron ett, Aron två, Aron tre – ett kraftigt spindelnät i media och politik.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Nyheter 28 april, 2025

Flamman firar historisk upplaga på Sturehof

Kulturredaktör Paulina Sokolow, nyhetsredaktör Jacob Lundberg, chefredaktör Leonidas Aretakis och reporter Liz Fällman.

Efter en rekordartad tillväxt firar Flamman en efterlängtad milstolpe på jämngamla Östermalmskrogen Sturehof. ”Vår främsta uppgift är att granska överklassen, så varför inte göra det på nära håll”, säger chefredaktör Leonidas Aretakis.

Den socialistiska veckotidningen Flamman växer som aldrig förr.

Från att i decennier ha skvalpat runt två till tre tusen prenumeranter har tidningen skapat kvartalsrapporter som skulle göra Elon Musk avundsjuk.

Sedan första numret 2023 har man växt från under 3 000 till över 5 000 prenumeranter.

– Det gläder mig att vår satsning på orädd, rolig och fritänkande journalistik betalar sig. Det här är en laginsats – vi har kul ihop på redaktionen, och det märks på resultatet, säger Leonidas Aretakis.

Flamman har vuxit till en publicistisk storspelare: citerad i riksmedier, närvarande i centrala debattpaneler och med eko långt utanför Sveriges gränser.

Satirtävlingen i januari 2023 uppmärksammades i bland annat Le Monde och Süddeutsche Zeitung, och utlöste attacker i Erdogans närstående tidning Sabah. Tävlingen ledde också till att Flammans chefredaktör tilldelades yttrandefrihetspriset till Lars Vilks minne.

– Folk kastar sig över allt från våra gräv till våra essäer. Vi har en blandning av material som vi är ensamma om, och dessutom en egen ton, säger nyhetsredaktör Jacob Lundberg.

Med den nya tv-satsningen Grillen, och profilerade poddar som Forum, Apans anatomi och Kalam suedi har man dessutom etablerat sig som ett bredare mediehus, som nu dessutom fylls på med Sveriges mest inflytelserika litteraturpodd Gästabudet.

Tidningens nyskapande omslag tas ofta fram i samarbete med samtida konstnärer.

– Det märks att folk verkligen vill skriva hos oss, och säg en annan svensk veckotidning som är så här snygg? säger kulturredaktör Paulina Sokolow.

Flamman har levt många liv sedan starten som socialdemokratisk rösträttstidning i Malmfälten 1904–1906: från VPK-tidning efter partisplittringen 1917, via hårdkommunistisk utbrytare med APK 1977, till dagens oberoende socialistiska röst sedan 1991.

I dag förenar tidningen en självständig utrikeslinje – med enhälligt stöd för Ukraina, skarp kritik mot Israels brutala krigföring och ett lika starkt motstånd mot antisemitism – med en konsekvent solidaritet med arbetande människor.

– Vi struntar helt i vem vi gör förbannad. Våra läsare förväntar sig självständiga ställningstaganden och oväntade ingångar, och vår enda lojalitet är med dem, säger Leonidas Aretakis.

Att spränga 5 000-vallen – en siffra Flamman inte sett sedan 1970-talet – är en historisk händelse. Den firas nu på klassiska Sturehof, grundat 1905, kvällen innan första maj.

– Vår främsta uppgift är att granska överklassen, så varför inte göra det på nära håll.

Krönika 26 april, 2025

Tiktok är en av de främsta nyhetskällorna för unga. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

För två veckor sedan skaffade jag Tiktok. I början hatade jag varje sekund av det. Min relation till selfiekameran har annars varit att rygga tillbaka i förskräckelse efter att ha råkat slå på den av misstag. Men jag vill inte vara aktiv på X längre och Bluesky är sin egen lilla filterbubbla – så nu är det selfievideo som gäller.

När högern vann det svenska valet 2022 pratade många efteråt om deras framgångar bland unga väljare. I skolvalet fick Sverigedemokraterna 20,8 procent, medan Moderaterna lockade mer än var fjärde ungdom.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr