Regeringen höjer, trots allt, flygskatten. I förra veckan meddelade de officiellt att de går vidare med det omdebatterade förslaget. Priset för en resa inom europa väntas öka med 80 kronor. Eller, som före detta finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl (M), kanske skulle uttryckt det; ungefär 2,5 chipspåsar. (Han köpte tydligen ganska dyra chips).
När du läser det här sitter jag förhoppningsvis på ett flyg hem från Frankrike. Jag hade egentligen velat åka tåg, men det visade sig vara komplicerat.
Att jag sitter på ett plan beror på två saker: att Europaparlamentet betalar (så fick jag det sagt). Och att det inte finns några tåg.
Eller, det fnns ju tåg. Det funkar utmärkt att åka tåg till exempel till Västerås eller Hovmantorp. Att det är en svensk nationalsport att klaga på tågen – och att privatiseringen har medfört en ansvarsuppdelning som är helt vansinnig förändrar inte det faktum (faktum!) att tåg, jämfört med flyg, är fantastiskt funktionellt per drunknad isbjörn i jämförelse med flyget.

Men det går inte att åka tåg till Strasbourg. Det beror inte på att det är något fel på tågtrafiken i Europa heller.
I Tyskland är tågen superbra och går alltid i tid för de körs av tyskar. I Frankrike går de jättefort, och jag vet inte om det har med fransoserna att göra, men det är i alla fall bra.
Problemet är att det Europeiska samarbete, som av en händelse sammanträder i just Strasbourg, uppenbarligen har fuckat upp den mest grundläggande förutsättningen för fri rörlighet inom Europa; Att det går att begripa hur man ska bära sig åt för att byta tåg.
Det går ju att byta tåg. Men vill man flyga surfar man in på en av tiotusen sajter som jämför olika bolag och resvägar och byten och vill du ha bagage? Försäkring? och sen lägger man på åttio kronor och så är det klart.
Ska man ta tåget så måste man själv räkna ut hur man ska åka.  Alltså man måste boka ett tåg till Köpenhamn och sen ett till typ Düsseldorf eller något och sen ett till München där man byter till Frankfurtåget, varifrån man sedan tar buss (det går inget tåg av någon anledning) till Strasbourg. Totalkostnad: 500 chipspåsar.
Att flyga kostar däremot futtiga 150 chipspåsar. Snart 152,5, då.

Att flyga kostar futtiga 150 chipspåsar. Snart kommer det kosta 152 och en halv påse, då

Nu är företrädare för de borgerliga partierna rasande på den socialdemokratiskt ledda regeringen, som i ett infall av plötslig sympati bestämt sig för att kasta till Miljöpartiet ett ben. Flygbolagen är i plötslig samstämmighet också jättearga. Argumenten att det kommer att innebära att folk helt slutar flyga och att Sverige blir alldeles isolerat är kanske inte de skarpaste. De flesta som överväger semester till Toscana kan, tror jag, avvara lite chipspengar.

Jag har inga invändningar i sak, speciellt eftersom jag nästan aldrig flyger någonstans om inte, som i nuvarande fall, någon annan betalar.
Men hellre än att beskatta jobb- och semesterresor skulle jag vilja se ett tydligare samarbete på tågfronten. Överstatligt bokningsbolag? Gärna. En sänkning av priserna på tågresor med ett par chipspåsar? Definitivt.
Att detta inte skett tvingar mig ändå att höja på ögonen åt en höjd skatt.
En kontaktperson på Europaparlamentet förklarade precis att det stipendium jag sökt för att kunna besöka parlamentet – och som alltså betalas ut av EU – inte överhuvudtaget gäller för tågresor.
Man får inte göra annat än flyga i Europa. Och ska man ta med ena handen får man faktiskt ge något tillbaka med den andra också. Typ några chipspåsar till tågen.