Förra onsdagen meddelade den italienska regeringen att de överväger att stänga sina hamnar för båtar med migranter som inte har italiensk flagg. Anledningen är att antalet migranter som anländer till Italien har stigit kraftigt de senaste månaderna. Mellan januari och juli har 84 000 migranter kommit till landet, bland annat på grund av det gynnsamma vädret. Det är 19 procent mer än under samma period förra året. Bara under den senaste veckan har över 10 000 migranter slussats till Italiens fastland efter att ha räddats på Medelhavet. Hittills har 2 160 människor dött i år.

Ideell ”taxitjänst”

Italiens regering har framförallt kritiserat de ideella organisationer som opererar i Medelhavet vid sidan av den italienska kustbevakningen och EU:s gränsövervakningsmyndighet Frontex, strax utanför Libyens kust. Dessa organisationer anses bidra till den så kallade ”pull factor” som lockar migranter att våga sig ut på osäkra båtar i hopp om att bli räddade. Enligt kritiker har flera av flera av dem utvecklat ett slags affärsmodell i samarbete med flyktingsmugglare från Libyen som går ut på att räddningsbåtarna och flyktingbåtarna möts på samma ställe utanför Libyens kust. Flera politiker hävdar att denna ”taxiverksamhet” uppmuntrar människor i Afrika och Asien att ta sig till Libyen och Europa.
En annan kritik är att räddningsbåtarna från de ideella organisationerna uteslutande lämnar migranterna i Italien i stället för i andra medelhavsländer. Detta har skapat en ohållbar situation i Italien som tar emot tusentals migranter i veckan. Bara förra måndagen anlände 5 000 människor.
Enligt Eugenio Ambrosio, chef för International Organization for Migration i Bryssel, vittnar situationen i Italien framförallt om bristen på solidaritet i EU.
– Italien är det land som bär den största bördan av migrationen. I absoluta tal är antalet migranter fullt hanterligt på EU-nivå men det är det inte för ett enskilt land. Det är inte en fråga om hur många som kommer utan en fråga om solidaritet, säger han.

Konspirationsteorier

I Italien har det gått så långt att konspirationsteorier om migranterna har börjat sprida sig. Enligt en populär sådan ska miljardären George Soros ligga bakom ”samarbetet” mellan de ideella organisationerna och flyktingsmugglarna som ett sätt att importera billig arbetskraft till Europa. Högerextrema organisationer har även börjat finansiera fartyg som ska störa räddningsoperationerna och av­stävja flyktingbåtarna. I början av juni hade över 50 000 euro samlats ihop via crowdfunding och en fransk anti-muslimsk, identitär organisation ska ha hyrt en båt för att försöka sinka räddningsbåtarna.

Vi talar om människor som har korsat Sahara-öknen till fots. För dem är resan över Medelhavet inte lika farlig

Ambrosio tycker att beskrivningen av de ideella organisationernas arbete är felaktig.
– Det är inte en rättvis beskrivning eftersom den utmålar de ideella organisationerna som en del av problemet. Men de är en del av det nödvändiga svaret på problemet. Jag tror heller inte på teorin att deras närvaro i Medelhavet påverkar antalet som kommer. Vi glömmer lätt att push-faktorerna alltid är mycket starkare än pull-faktorerna. Vi talar om människor som har korsat Sahara-öknen till fots. För dem är resan över Medelhavet inte lika farlig.
Dessa push-faktorer varierar från land till land och mellan världsdelar. För människor från nordvästra Nigeria är den islamiska terrororganisationen Boko Haram den huvudsakliga orsaken till att de flyr. För eritreaner är det i regel den hårdföra diktaturen och den flera år långa militärtjänsten. För västafrikaner är det ofta extrem fattigdom medan andra flyr från översvämningar eller torka orsakade av klimatförändringar.

Skärpta gränskontroller

EU:s svar på flyktingströmmarna har hittills varit verkningslösa. Först försökte man stoppa dem genom att stödja den libyska kustbevakningen ekonomiskt. Sedan försökte man övertala stammar i södra Libyen och Niger att hindra flyktingar från att ta sig till kusten. Allt utan framgång.
Men enligt Ambrosio har EU redan vidtagit rätt åtgärder. Problemet är bara att de inte har implementerats.
– Det finns en klyfta mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna ifråga om vad man är beredd att göra. Ett antal deklarationer om solidaritet har gjorts men bara en handfull medlemstater har infört de föreslagna åtgärderna. För att lösa krisen krävs bara att medlemsstaterna respekterar solidaritetsprincipen.
Med det menas framförallt den så kallade omplaceringsplanen. Enligt den ska 160 000 migranter som befinner sig i Italien och Grekland fördelas mellan de övriga medlemsstaterna. Men hittills har bara en tiondel av dessa flyttats till andra länder. Inget tyder heller i dagsläget på att detta kommer att förändras. Så sent som i tisdags meddelade Österrike i stället att de överväger att skicka 750 soldater och pansarfordon för att förstärka övervakningen i Brennerpasset vid gränsen till Italien.

Invandringens bidrag

I söndags träffades Italiens, Tysklands och Frankrikes inrikesministrar i Paris för att försöka lösa den akuta krisen. Italien presenterade ett förslag på en ”uppförandekod” för ideella organisationer i Medelhavet som tvingar dem att följa den italienska och libyska kustbevakningens order. Det skulle innebära att de inte kan operera så nära Libyens kust som de gör nu. Enligt flera organisationer skulle en sådan regel kraftigt öka risken för dödsfall på Medelhavet. De nya förslagen väntas diskuteras vid ett möte med EU:s inrikesministrar på torsdagen, efter denna tidnings pressläggning.
För Eugenio Ambrosio står det dock klart vad som borde göras.
– Det gäller att implementera omplaceringsplanen och använda sig av andra mekanismer som vidarebosättning, frivilligt återvändande för dem som vill, familjeåterföreningar, tillfälligt skydd, humanitära visum, och så vidare. Man borde även diskutera mer öppet hur ekonomisk invandring kan och kommer att hjälpa våra åldrande samhällen i framtiden som präglas av brist på arbetskraft i flera sektorer och allt kostsammare pensionssystem.
I dagsläget ser det i alla fall ut att dröja innan en sådan diskussion blir aktuell.