Så kom det sig att undersköterskan Josefin K mötte vaktmästare Olle vid kaffemaskinen.
Tjena Olle, vi har nästan slut på engångshandskar, finns de i förrådet?
Nej tyvärr, svarade han. De har infört ett nytt beställningssystem och jag har inte fått behörighet i datorn. Dessutom verkar det vara väldigt krångligt. Jag har pratat med inköpsansvariga om det här.
Josefin K ringde sjukhusets inköpsansvarige, som inte kunde lösa problemet.
Inköpsrutinerna har omorganiserats efter att en flödesanalyskonsult kommit fram till att beställningarna borde skötas centralt. Jag har pratat med den nya inköpsavdelningen men de skyller på IT-inkörningsproblem, suckade han.

Josefin K ringde vidare under nästa rast. Hon stjärna-fyrkantade sig igenom en robotröst, inklusive dess erbjudanden om att gradera sin telefonupplevelse, och nådde till slut en supply manager-någonting.
Det har pågått ett kvalitetssäkringsprojekt i ett och ett halvt år, vilket började med att ekonomiuppföljningsenheten noterat att rapporteringen av säsongsvisa flödesvariationer för förbrukningsmaterial inte uppfyllde EU:s TQ2011-standard. Nu implementerar vi en processtyrd digital uppföljning, som rapporteras över tid på chefsnivå. Vem som får beställa styrs utifrån behörighetsnivåer, fyra olika, berättade mannen med den långa titeln.

Men engångshandskar går ju åt och kostar nästan ingenting, tyckte Josefin K, litar ni inte på en bara för att man tar hem några kartonger för mycket…
Det handlar faktiskt om skattebetalarnas pengar, det förstår du väl att vem som helst inte kan beställa grejer hur som helst! sade inköpskonsultnånting upprört. Och dessutom gäller det inte bara engångshandskar utan också toalettpapper, alkogel och… ja, tvål också. Så vi har kommit fram till att flödena behöver styras upp, det bestämdes på en konferens för ett halvår sedan. Det var för övrigt en väldigt trevlig konferens, sade mannen som började få någonting drömmande i rösten. Vi hade teambuilding på katamaraner, och sedan fick vi resultaten presenterade ute på Sandhamn…
Så till vem ska jag anmäla när det är tomt i förrådet, avbröt Josefin K.
Det vet vi inte än, fick hon till svar.
Va? sade Josefin K.
Jo, det pågår ett delprojekt för att konfirmera nätverkssäkerheten i behörighetsstyrningen för lokal saldoavvikelseavisering, och man har haft lite problem med tekniken. Men nu är nya konsulter direktupphandlade och man hoppas vara färdiga om några dagar. Ska jag koppla dig till den projektledaren?
Nej tack, sade Josefin K och lade på. Hon var tvungen att jobba. På vägen hem stannade hon vid ett apotek och köpte några 100-pack med icke-digitala engångshandskar.

Till nästa dags morgonmöte hade Josefin K hunnit bli irriterad. Hon visade sitt kvitto och berättade för kollegorna om sina samtal. Men till sin förvåning fick hon bara försiktigt medhåll av några få. De flesta satt tysta.
I stället tog Torbjörn till orda.
Josefin, du är så negativ jämt. Du är konservativ – jag bejakar utveckling och förändring, sade Torbjörn vars förmåga att hålla ett vått finger i luften varit oförändrad i 15 år. Liksom hans medelmåttighet i yrket.

Josefin, du är så negativ jämt. Du är konservativ – jag bejakar utveckling och förändring, sade Torbjörn vars förmåga att hålla ett vått finger i luften varit oförändrad i 15 år

Vad finns att utveckla med en förrådshylla, tänkte Josefin K medan överläkaren inledde. Efter de vanliga avrapporteringarna och diskussionerna, avslutades mötet i förtid. Nu har ni en stund på er att fylla i den digitala hygienattitydmätningen som skulle vara klar senast i dag, påminde överläkaren.
Min enda hygienattityd just nu gäller engångshandskar, muttrade Josefin K. Hon gick tillbaka till sin avdelning och, efter de vanliga fyra minuterna för att logga in i datorn, klickade snabbt utan att läsa frågorna ”håller helt med” på samtliga. Det blev en stund över för kaffe.
Dagen förflöt sedan som vanligt, men på eftermiddagen avbröts arbetet av att chefens sekreterare klampade in. Brådskande möte, sa hon och tog med sig Josefin K.
I konferensrummet satt fyra personer hon inte kände igen, samt sjukhuschefen. Alla log professionellt.
Det har kommit till vår kännedom att du använt egenköpta plasthandskar, undrade den yngsta av kostymerna.
Ja, konstaterade Josefin K, och vilka är ni?

Mötet tog ungefär en timme. Josefin K fick lära sig av kundupplevelseprojektledaren hur viktigt det var med kvalitetssäkrat bemötande. Folk vill ha det invanda, förklarade hon. Om du hade hittat en blåare färg på handskarna hade det inte varit någon katastrof, men nu var de gula och skrek avvikelse. Och sånt – det finns det mätningar på – skapar otrygghet.
En man från kommunikationsstaben spann vidare på temat spretighet. Allt vi gör är kommunikation, förklarade han och drog en tio minuters power point om värdeord och strömlinjeformad kommunikation under devisen ”ETT landsting”.
Från upphandlingsavdelningen pratade en nervös kvinna länge och väl om ramavtal 34, vari Medimaid PLC fått monopol på förbrukningsmaterialsförsörjning.
Mest oroade sig hon för om Josefin K:s inköpskvitto hunnit bli inlämnat och registrerat. Isåfall kunde Medimaid hitta det – jo, de hade tre personer heltidsanställda som via offentlighetsprincipen höll koll – vilket i sin tur betydde att landstinget riskerade bli stämda på sex- eller sjusiffriga belopp för avtalsbrott.

Slutligen tog HR-mannen till orda och pratade om vikten av samverkan, att respektera andras kompetenser och ansvarsområden, samt att en positiv attityd kan hjälpa en igenom de svåraste utmaningar. Att exempelvis fylla i enkäter för snabbt, tveklöst utanför förväntade och testade tidsåtgångsintervall, var inte tecken på vare sig respekt eller positiv inställning. Men nu har vi inte facket här så vi gör nog ingen formell sak av det hela, avslutade HR-mannen.
Mötet avslutades. Josefin K satt stum. Sjukhuschefen gav henne några tveksamma blickar. De fyras gäng gick, nöjda med hur mötet avlöpt. Nu skulle de ägna två timmar vardera åt att individuellt efterrapportera och utvärdera mötet i ett för ändamålet specialutformat IT-verktyg.
Om de bara kunde komma ihåg sina lösenord.