Karl-Petter Thorwaldsson, Landsorganisationens ordförande, sa några befriande ord i en intervju till näringslivets tidning Dagens Industri i förra veckan (26/9, 2017). På frågan om vad Socialdemokraterna kan lära sig av brittiska Labours framgångar efter att Jeremy Corbyn tagit partiet ett steg åt vänster svarar Thorwaldsson att han ”tror mycket handlar om att vara modig och våga stå för sin egen politik. Och sneglar man för mycket in åt mitten riskerar man att förlora stort.”

Det är verkligen välkomna ord från LO. Förra valrörelsen gjorde centralorganisationen sin första ”egna” valrörelse på länge, och förhoppningsvis, är intervjun i Dagens Industri ett tecken på att den egna rösten kommer vara stark även i nästa års valrörelse. Det som tyder på motsatsen är förstås att Thorwaldsson under intervjun också gör klart att LO inte kommer ställa krav på Stefan Löfven, eller utöva påtryckningar om vilken regering han och LO tycker att Socialdemokraterna ska bilda. Lite konstigt kan man tycka, eftersom det är precis det Thorwaldsson gör uttryck för i intervjun och borde fortsätta göra för sina medlemmars skull. Om Socialdemokraterna släpper in Centerpartiet och Liberalerna i regeringsställning kommer de driva på för en arbetarfientlig politik. Det vet både Karl-Petter Thorwaldsson och LO:s medlemmar.

Rent historiskt har LO varit en reell kraft att lita på när det kommer till att påverka sitt moderparti i regeringsfrågan. LO:s protester fick tillexempel den tidigare S-ledaren Mona Sahlin att ta in Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet inför valet 2010. Mona Sahlin deklarerade 2008 att hon ville bilda regering med Miljöpartiet. Då protesterade LO över att Sahlin stängde dörren till V och Lars Ohly – och Sahlin fick lov att backa.

Om Socialdemokraterna släpper in Centerpartiet och Liberalerna i regeringsställning kommer de driva på för en arbetarfientlig politik.

Vi var många som blev glada över den tydlighet som Thorwaldsson visade i intervjun. Alltifrån att han vågar söka inspiration hos framgångsrika Labour till att säga att en regering med C och FP inte skulle gynna LO:s medlemmar. Vi var därför många som entusiastiskt delade texten i sociala medier. Några som däremot inte verkade glada vara kommunikatörerna på LO. På sociala medier återupprepade de genast ängsligt att LO inte ställer krav på Stefan Löfven, att LO inte har några krav på vilka partier som ska få ingå i hans regering.

Väljarna efterfrågar tydlighet och konsekvens och Thorwaldsson försöker stå upp för det. Men sen blir hans budskap effektivt nedskjutet av LO:s egna kommunikationsavdelning. Det är en sorglig ögonblicksbild av en räddhågsen arbetarrörelse.

Konspirationsteoretikern i mig förstår att agerandet är ett sätt att vara S-topparna till lags och hålla alla dörrar öppna. Men LO finns inte till för att tillgodose deras viljor – utan arbetarklassens.