Republikanska kampanjgrupper, svenska högerpolitiker, tankesmedjor och företag knyts allt tätare samman över Atlanten. I centrum står en person få känner till: Katie Hagström.
Den sobert nedtonade hemsidan för organisationen Nordic Sidebar – ett ”pannordiskt och transatlantiskt” medienätverk – skyltar med såväl ett utbytesprogram för journalister som en kapitalfond för ”värderingsnära grundare”.
”Vi kopplar samman visionära ledare och fostrar strategiska samarbeten i skärningspunkten mellan nordiska intressen, EU:s policyarbete och transatlantiska allianser”, skriver man.
Nordic Sidebar är ”knutet till ledande amerikanska institutioner”, och vill främja ”innovation grundad i klassiska västerländska principer” samt ”ledare och mitten-höger-entreprenörer på uppgång”.
Kontoret ligger kvarteret bort från Stureplan, bakom en diskret pistagegrön fasad, men utåt märks inte mycket av Nordic Sidebar i Stockholm. Under våren 2026 arrangerade organisationen dock en seminariehelg i Helsingfors. Bland de inbjudna fanns såväl Chang Frick som Polens tidigare premiärminister Mateusz Morawiecki på videolänk.
När Donald Trump besegrade Hillary Clinton 2016 ska Katie Hagström på en valvaka exalterat ha ropat ”Hon kommer hamna i fängelse!”
Mötet arrangerades i samverkan med New Direction, tankesmedjan som tillhör Sverigedemokraternas EU-grupp ECR.
Men den som drog i trådarna var en annan person, som gång på gång dyker upp som spindeln mitt i nätet: Katie Hagström.
Hagström har olika titlar i olika sammanhang, men rollen är ofta densamma: att föra samman amerikanska konservativa makthavare med svenska motsvarigheter.
När flera amerikanska statsanställda förra hösten åkte på en transatlantisk studieresa till Stockholm, Oslo och ”Boslan” (Bohuslän) – organiserad av den ultrakonservativa kampanjgruppen Turning Point, som grundades av Charlie Kirk – var Katie Hagström kontaktperson på svensk mark.
Under resan fick besökarna träffa såväl Marcus Wallenberg som SD-toppen Tobias Andersson, och besöka Muskö ubåtsbas i försvarsminister Pål Jonsons sällskap. På västkusten väntade samtal med Sverigedemokraternas EU-topp Charlie Weimers – och Islands före detta statsminister Sigmundur Gunnlaugsson, som tvingades avgå 2016 i kölvattnet av Panamaläckan.
För cheferna hemma i USA beskrev de statsanställda resans fokus som ”arktisk och transatlantisk säkerhet, robust försvarsindustri, och västerländsk kulturell inriktning, allt till stöd för amerikanska kärnvärden och riksintressen.”
Ibland går intressena dock isär. Ett annat möte som ordnades av Katie Hagström i augusti 2025 ska ha slutat mindre lyckat. Enligt en källa i USA:s kongress kokade dåvarande handelsminister Benjamin Dousa (M) över på flera republikanska senatorers stabschefer efter en ”het debatt” om Trumps handelstariffer.
Katie Hagström är 38 år och uppvuxen i Michigan i norra USA. Hon har studiemeriter från såväl flygvapenskolan Air University i Alabama som det privata ”helkristna” universitetet Biola i Kalifornien.
Sitt nya, svenska efternamn tog hon i samband med flytten till Sverige 2013. Vid tidpunkten hade både hon och hennes man – Erik Hagström, på den tiden politisk rådgivare åt Moderaterna, i dag skribent på Riks – just jobbat i USA:s representanthus, som assistenter åt den svenskättade republikanske politikern Randy Hultgren.
Engagemanget i amerikansk politik fortsätter från andra sidan Atlanten. På svensk mark blir Katie Hagström inom kort ordförande för den svenska grenen av Republicans Overseas, och har i den rollen kommenterat val i hemlandet sedan dess. När Donald Trump besegrade Hillary Clinton 2016 ska Katie Hagström på en valvaka exalterat ha ropat ”Hon kommer hamna i fängelse!”, enligt en rapport från Jesper Bengtsson i tankesmedjan Tiden.
Hon har även representerat den snarlika organisationen Nordic Republicans, grundad 2018 av Gällivare-amerikanskan Lauren Ell, som även leder flera andra Republikan-projekt som Republican Atheists. I Norge representeras de av Liam Babington, utbildad i ”arktisk underrättelseanalys” med 15 års flygvapenerfarenhet.
Nordic Republicans beskriver sitt primära mål som att ”erbjuda information om hur myndiga amerikanska medborgare kan rösta från utlandet”, men höll också en virtuell vaka efter att Charlie Kirk sköts till döds för ett år sedan. Att skandinaviska medier inte hörde av sig till organisationen efter mordet tolkade man som ett tecken på att de ”sannolikt ville ha total kontroll över ämnet”.
Inför USA-valet 2020 skriver den franska motsvarigheten till Republicans Overseas att de träffat Katie Hagström, en ”inflytelserik figur i det konservativa lägret”. Syftet med mötet beskrivs som ”att arbeta för synergieffekter i europeiska länder, i samband med omvalet av Donald Trump i november”.
När Washington Post intervjuar republikaner utanför USA inför valet 2024, däribland Katie Hagström, låter hon missnöjd med Republicans Overseas förutsättningar i Sverige. Brist på finansiering från moderpartiet gör att gruppen måste drivas ”som en start-up”, menar hon:
”De lämnar hundratusentals röster i sticket.”
Men Trump-regeringens nya planer på att sponsra europeiska högerkrafter med åtskilliga miljoner dollar med start hösten 2026 kan bli ett ljus i tunneln för exilpatrioter.
Flamman erfar, via en amerikansk källa med god insyn, att Katie Hagström i närtid haft eller planerat att ha möten med DRL – ”Byrån för demokrati, människo- och arbetarrättigheter”, en gren av USA:s utrikesdepartement.
Trump-regeringens nya planer på att sponsra europeiska högerkrafter med åtskilliga miljoner dollar med start hösten 2026 kan bli ett ljus i tunneln för exilpatrioter.
Tidigare rapportering har pekat ut just DRL som kanal för det utlovade miljonregnet. Enligt nya uppgifter består bidragen av minst 250 miljoner kronor till konservativa organisationer inom EU. Det finns inga konkreta uppgifter om att Hagströms organisationer själva tagit emot pengar, men hennes kontakter finns mitt i den miljö som satsningen riktar sig mot.
40 miljoner kronor ska specifikt gå till att stötta nätverk för ”oberoende journalister” som belyser frågor som ”massinvandring, naturrätt, och religionsfrihet”. Ett specifikt bidrag siktar in sig på att ”dokumentera och analysera demokratisk tillbakagång i Europa” – kopplad till ”illegal massinvandring, alternativmedielandskapet, och lagstiftning från överstatliga organisationer.”
Katie Hagström har snabbt även blivit allt mer rotad i svensk politik. Från att ha börjat som styrelsemedlem i KDU Stockholm och översättare av Timbro-rapporter, verkar hon nu framför allt i SD-nära kretsar – som konservativa möten om amerikansk-europeiskt försvarssamarbete, anordnade av tankesmedjan Oikos och med gäster från FOI.
På Nordic Sidebars evenemang i Helsingfors samtalade SD-finansierade Riks chefredaktör Jacob Hagnell med den Trump-betalde videoaktivisten James O’Keefe, som även höll öppningstalet. Dagen efter träffar O’Keefe Jacob Hagnell, Chang Frick och Christian Peterson, i Riks studio i Stockholm – och filmar när han ger sig ut för att ”infiltrera” Rinkeby centrum i ”muslimsk utklädnad”. Sedan bär det av till ”Antifas högkvarter” – Cyklopens kulturhus.
Även det svenska näringslivet nyttjar Katies erfarenhet. 2024 började hon leda ”The Saudi-Sweden Executive Women’s Network”, ett utbytesprogram för kvinnor som bland annat samarbetat med ABB i Saudiarabien. Hon har också varit rådgivare på managementbyrån Ethos.
Det transatlantiska nätverkandet har också blivit en affärsidé i sig. Den politiska konsultfirman ”Valstand Strategies” som Katie och Erik Hagström driver ihop erbjuder både geopolitisk analys och galaplanering, men specialiserar sig på det de kallar ”samarbeten som knyter samman beslutsfattare i USA med mitten-höger-initiativ i Europa, och vice versa”.
Systersajten ”Valstand Action” innehåller skralt med detaljer, men fokuserar på att hjälpa amerikaner i Sverige att rösta, och beskriver sig som en ”GOP affiliated entity” – det vill säga, officiellt knuten till Republikanerna. De amerikanska hedersgästerna på ”studieresan” till Sverige i Turning Points regi ombads mejla Katie Hagström på en adress från valstandstrategies.com.
Katie Hagström driver också bolaget Terragain – en ”strategisk råvaruplattform”, som säger sig bygga upp reservlager i Tyskland för industrikritiska metaller och mineraler. Samtliga har sin adress i det pistagegröna huset vid Stureplan, precis som Nordic Sidebar.
Samma konservativa kretsar knyts även ihop av ett ännu mer vidsträckt transatlantiskt nätverk, med globala ambitioner: Friends to Liberty.
Besökare på sajten med samma namn möts av en liten blå popup-ruta, med ett kort budskap: ”Kom ihåg Charlie Kirk. Kämpa för det rätta.”
Här listas konservativa evenemang över hela världen, med ambitionen att stärka samarbetet mellan alla ”likasinnade ledare” som vill ”slåss mot woke”, ”motstå massinvandring” och ”vägra socialistisk och marxistisk ideologi”. Den 13 november tipsar sajten om ett i Stockholm, diskret märkt med enbart ”Yttrandefrihet”.
Fliken ”Professional opportunities” innehåller gott om tips på jobb att söka, hos Turning Point, Republikanerna och Heritage Foundation, med flera. Högst upp på listan över ”frihetens vänner” står James Carafano från Heritage Foundation, huvudansvarig för organisationens försvars- och utrikespolitik – samt chef över Project Esther som arbetat med att kartlägga, motarbeta och deportera palestinaaktivister. Namnet efter hans på listan är Katie Hagström.
James Carafano beskrivs även som ”senior rådgivare till presidenten”. När Flamman når honom med frågor om Friends to Liberty blir mejlsvaret kort, men avslöjande:
”Prata med Katie, hon är den faktiska grundaren.”
Hagström har olika titlar i olika sammanhang, men rollen är ofta densamma: att föra samman amerikanska konservativa makthavare med svenska motsvarigheter.
Längre ned hittas fler svenska namn: Markus Johansson-Martis, känd från Riks och det ungerska Danube-institutet, och Konservativa Förbundets ordförande Alexander Cenusa. Även statsvetaren och skribenten Henrik Schildt refereras till på sajten – mer specifikt hans teorier om hur unga svenska män söker sig till mer amerikansk, ”bibel-centrisk” kristendom, på flykt från Svenska kyrkans ”feminina, icke-konfrontativa spiritualitet”.
Via Sverige-Amerika-stiftelsen studerade Schildt förhållandet mellan Israel och Iran i ett år på Georgetown-universitetet i Washington DC, en tid han senare beskrivit som en mardrömslik introduktion till ”woke-USA”:
”Jag blev totalt avskärmad från skolans sociala liv. I stället studerade jag och umgicks med mina vänner från kyrkan. Genom dem kom jag i kontakt med amerikanska politiker, opinionsbildare, och före detta studenter som själva överlevt kulturkriget.”
Även Henrik Schildt beskriver sig som ”militär veteran”, och inte bara från kulturkriget. Han är chefredaktör för tidningen Hugin & Munin, som ges ut av Befälsföreningen Militärtolkar. Med täta band till Försvarsmaktens tolkskola samlar föreningen personer med ”förhörsliknande erfarenheter” från militären. En av dem är Voi-grundaren Fredrik Hjelm, som lärde sig ryska på tolkskolan 2012 inför några års arbete på Sveriges ambassad i Moskva.
Sedan förra året kallar James Carafano sig ”nätverksspecialist” på Linkedin. Under rubriken ”Grunderna i att designa och driva nätverk” på Friends to Liberty skriver han:
”Nätverk byggda för specifika syften är som rabatter, som måste vårdas för att gro och blomma. Betona vikten av att visa upp en enad front, och bryta ned barriärer inom vårt ekosystem. Modern konservatism är inte en ortodoxi.”
Heritage-tungviktaren Carafano har följt Sveriges Nato-process på nära håll. Han skrev i juli 2022 att det ”är helt logiskt” för Sverige och Finland att ansluta sig till militäralliansen – till viss del för att ”ett fredligt och stabilt Europa bidrar till att ge USA tillgång till andra delar av världen”.
2025 talar han på länk inför Kungliga Krigsvetenskapsakademien om att ”många i Sverige finner det svårt att förstå Trump-regeringens politik, och det folkliga stödet för den”. Föredraget presenteras av Göran Pettersson, akademiledamot, arméofficer, och före detta riksdagsledamot för Moderaterna.
Göran Pettersson har även suttit i Världsbankens parlamentariska nätverk, varit ordförande för hög-IQ-föreningen Mensa, och har en masterutbildning i ”elektronisk krigföring” från den amerikanska flottans tekniska universitet i Kalifornien.
Redan 2011 intervjuade han James Carafano om svensk försvarspolitik och betydelsen av ”den transatlantiska länken”, på sin podcast Försvarsradion. Redaktör för podden var Erik Hagström, som då var Göran Petterssons politiska sekreterare. Det är fortfarande två år kvar tills Katie kommer att dela Eriks efternamn.
Majhelg 2026, i Cluj-Napoca, Rumäniens näst största stad. Där har ”politiska ledare, entreprenörer och transatlantiska partners” samlats för att diskutera ”ekonomisk suveränitet, innovation, och Europa-USA-samarbete”. På Grand Hotel Napoca, som har äran att vara Transylvaniens största konferenscenter, bollas idéer som den om ett ”ekonomiskt-teknologiskt Nato”.
Det är SD:s EU-partigrupp ECR (Europeiska konservativa och reformister) som bjudit in till högerforumet ”European Awareness Days”. Välkomsttalet hålls av Rumäniens egne George Simion, den Putin-vänlige presidentkandidaten som nästan exakt ett år tidigare förlorade valet och först inte ville erkänna sig besegrad. Ett annat dragplåster är Storbritanniens mycket kortvariga premiärminister Liz Truss.
Från amerikanskt statligt håll närvarar Nick Adams från utrikesdepartementet: självutnämnd ”alfahanne”, och Trump-utnämnt ”specialsändebud” för amerikansk turism, exceptionalism och värderingar”. Moderator för konferensen, enbart titulerad som ”Director of Business America”, är Katie Hagström.
Flamman har sökt Katie Hagström.
