Vi lever i ett samhälle där den ekonomiska eliten ses som naturlig och orubblig. Att våra samhällsproblem ska lösas utan att göra intrång på deras rikedom. En rikedom som bygger på att fler blivit fattigare och på att våra trygghetssystem körts i botten.
I lördags svepte en nyhet förbi i flödet. En artikel som behandlade faktumet att Sveriges miljardärer nu har mer pengar än någonsin. Tyvärr diskuterades inte detta i SVT:s Agenda under följande söndagskväll. Där vädrades i stället bland annat ämnet ”en amerikansk komiker som driver med Donald Trump”, men även en integrationsdebatt samt diskussioner om att köra skolbuss med barn för att bryta skolsegregationen. En del av ämnena givetvis viktigare än andra. Avsaknaden av en reell diskussion om makt och ägande i vårt samhälle blir dock genom public service tv-program som Agenda och Opinion live talande. För i skuggan av alla samtal om badtider, systemkollaps och ifall det är rätt eller fel att som individ handla ekologiskt – blir en ekonomisk elit allt rikare. Detta samtidigt som låglönearbetarna blivit fattigare och våra trygghetssystem i välfärdssamhället nedmonterats.
Den rika eliten har under senare tid utvidgats. Miljardärerna har blivit fler. I den absoluta toppen figurerar dock inga nykomlingar (Kamprad är etta, HM:s ägare Stefan Persson tvåa och lite längre ner på listan namn från familjen Rausing). Under senare år har det även skett en ekonomisk maktförskjutning mellan de allra rikaste och vanliga samhällsmedborgare. 1999 uppgick miljardärernas andel av BNP till 19 procent. 2016 uppgick deras andel av BNP till 47 procent. Rikedomar har i högre grad koncentrerats till det ekonomiska toppskiktet.
Även om många verkar utan att synas, händer det då och då att de allra rikaste sätts i strålkastarljuset på bästa sändningstid. I SVT:s förra säsong av Skavlan bjöds stjärnmäklaren ”The Swedish Prince of Manhattan” Fredrik Eklund in för att tala om två böcker han skrivit. Programmet liknade en hyllningsceremoni där stjärnmäklaren applåderades, avtackades och påhejades, allt på grund av sin rikedom och sitt ”sköna jag”. Kanske föga förvånande, det var ju ett underhållningsprogram en fredagskväll. Men det säger ändå en del om hur vi ser på rikedom i dag. Det ses som något av naturen givet. Något som enbart är bra och inte på något sätt hänger ihop med att andra människor blivit just fattigare.
Vi har ett blomstrande välstånd men lever i en tid där barn slits upp från familjer och skickas tillbaka till krig
Vi vet att vårt samhälle har en hel del problem som måste lösas. Vi har en fattigdom som ökar för såväl barn som vuxna. Vi har ett ickefungerande försäkringssystem där sjuka människor fortsätter att nekas ersättning. I skolan spelar föräldrarnas utbildning allt större roll för barnens framtid. Arbetsmarknaden präglas av allt fler osäkra anställningar och sjukvården är i kris. Dessa problem har inte bara uppstått ur intet. De är varken huggna i sten eller oföränderliga. De har uppstått genom en aktiv politik. För trots att låglönearbetare fått det sämre med åren så vill högern sänka lönerna ännu mer. I nästa andetag tycker samma höger synd om Nordeas ägare för att banken måste betala en fjuttig avgift och på så sätt bidra lite till vårt samhälle. Det är den här politiken som fört oss dit vi är idag. Det var högern som sänkte vår A-kassa och förstörde vår sjukförsäkring. Det är de som vill att överklassen ska göda sin rikedom på vår bekostnad genom vinster i välfärden. Samtidigt har vi en samhällsdebatt som på olika sätt demoniserar sjuka, fattiga, utsatta och blir allt mer rasistisk. Det är dags att peka på det riktiga problemet. I Sverige har vi en överklass som just nu bidrar alldeles för lite. Vi har ett blomstrande välstånd men lever i en tid där barn slits upp från familjer och skickas tillbaka till krig. Det är hög tid att börja fördela välståndet och prioritera efter behov.
