Inrikes/Nyheter 02 november, 2017

Sundbyberg säger upp avtal med privat vårdjätte

Sundbybergs stad planerar på ett extrainsatt möte i äldrenämnden att säga upp sitt avtal med det privata vårdföretaget Frösunda Omsorg. Det är situationen på äldreboendet Ekbacken som lett till att Sundbyberg inte längre har förtroende för företaget.

I september skrev Sundbybergs kommun en rapport som innehöll 36 krav som Frösunda Omsorg var tvungna att uppfylla för att få fortsatt förtroende att driva äldreboendet Ekbacken. Punkterna gällde dels överlämningar mellan vårdpersonalen, men också brister i bemanningen där vissa anställda fått jobba så mycket som ett dygn i sträck utan att ledningen tagit itu med problemen. Anhöriga till boende har av rädsla för deras hälsa flyttat dem från Ekbacken efter att inte fått någon respons på de klagomål och orosanmälningar de gjort till Frösunda.

Vänsterpartiet i Sundbyberg har länge drivit på för att kommunen ska säga upp avtalet med Frösunda, och nu har även de andra partierna fått nog. På ett extrainsatt möte i äldrenämnden väntas paritet under torsdagen säga upp avtalet med Försunda Omsrog. Enligt nämndens ordförande, kristdemokraten Maria Bohman Kreij, är nämnden så gott som fullständigt enig om vad som behöver göras.

– Det har framkommit en hel del saker som inte har varit så bra, och de är så pass allvarliga så att vi tycker att förtroendekapitalet är förbrukat, säger hon till Flamman.
Äldreboendet har även tidigare drivits på entreprenad, men då har situationen varit helt annorlunda. Frösunda Omsorg tog över driften av Ekbacken i April 2017, och kritiken mot hur de skötte uppdraget började i princip direkt.

Kontinuerlig brist på sjuksköterskor

Av de 36 punkter som kommunen krävde att Frösunda skulle åtgärda var 23 stycken av allvarlig grad, där till exempel flera Lex Maria-anmälningar och en kontinuerlig brist på sjuksköterskor blev det som till sist fick bägaren att rinna över enligt Jesper Wiklund (gruppledare) och Veronica Kallander (vice gruppledare) från Vänsterpartiet.
– När Äldrenämnden träffade chefer från Frösunda för en månad sedan vägrade de ta till sig av kritiken som framfördes, och skyllde istället på att personalen inte levde upp till deras krav eller att de pratade för dålig svenska, säger Veronica Kallander.

Redan innan driften av Ekbacken övergick i Frösundas regi så meddelade de till personalen som arbetade där att deras tjänster skulle hyvlas, något som ledde till kraftiga protester från de anställda. Företaget fick till slut backa från kravet, efter att många av de anställda organiserat sig och fått hjälp från Kommunal.

Anställda på Ekbacken har också vittnat om hur personal från Frösunda fotograferat demonstrationer som hållits, och när Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt var på besök och höll ett möte på Ekbacken ville representanter från företagets ledning närvara vid de efterföljande diskussionerna, något som de dock nekades, berättar Jesper Wiklund.

Kommunal varnade

Redan när det blev känt att Frösunda Omsorg skulle ta över Ekbacken så varnade företrädare för Kommunal om att det inte skulle gå att driva ett äldreboende på ett bra sätt med det anbud som Frösunda hade lagt. Det var ett anbud som äldrenämnden aldrig röstade om, utan bara fick ha synpunkter på innan beslutet togs av kommunens tjänstemän. Kommunals varningar grundade sig i att de märkt av hur kvalitén på vården drastiskt försämrats på boenden runt om i landet just efter att Frösunda tagit över dem.

Äldrenämndens ordförande Maria Bohman Kreij säger dock till Flamman att nämnden var enig om vilket beslut som skulle fattas, och att felet inte ligger i upphandlingen.
– Jag tycker att frågan är helt berättigad, men förfrågningsunderlaget var nämnden helt enig om. Man har fått ett avtal, och sen ska leverans ske av det avtalet, och det är där det har fallerat, säger hon till Flamman.

Per-Otto Waern, affärsområdeschef för äldreomsorg på Frösunda Omsorg säger däremot till Flamman att kritiken som framförts mot hur situationen sett ut på Ekbacken inte är korrekt och att de inte förstår den. Det som kommit fram om Lex Maria-anmälningar är något som de fått berättat för sig först efter mötet de hade med Sundbybergs stad igår och att ansvarsfrågan kring dessa inte är helt klar enligt Per-Otto Waern. Han tillbakavisar också uppgiften om att det ska råda brist på sjuksköterskor på boendet.

Nu är tanken från Sundbybergs stad att Ekbacken ska återgå i kommunal regi, men hur länge det blir så vet ingen. Jesper Wiklund och Veronica Kallander är dessutom oroliga för att alla problem inte kommer kunna lösas, eftersom den kommunala ersättningen som för att driva boenden sänktes i samband med att lagen om valfrihetssystem infördes i Sundbyberg i december förra året, något som oppositionen då kritiserade. Frösunda Omsorg utesluter inte rättsliga åtgärder om kommunen går vidare som de sagt, och Per-Otto Waern menar att det är en tråkig situation för dem och deras kunder som de nu tvingas hantera.

Jesper Wiklund och Veronica Kallander ser trots den jobbiga situation som rått för personal, boende och anhöriga ändå några ljusglimtar.
– Genom att jobba både parlamentariskt och organisera personalen så har vi faktiskt lyckats få bort ett företag som verkar satt i system att bara tjäna pengar på äldre utan att bry sig om vården.

Kommentar/Kultur 08 augusti, 2025

Fredrik Thorén: Tack Judiska centralrådet för att ni gör Kneecap relevanta

Kneecap uppträder på Linnéscenen under torsdagens Way out west i Slottsskogen i Göteborg. Foto: Adam Ihse.

När Kneecap äntrar scenen gör de det till ett budskap: den svenska regeringen är medskyldig till folkmordet. Men musiken glöder också i sin egen rätt.

Det var hela festivalens förhandssnackis. Vad skulle hända? 

Tjugo minuter före start vajade redan flaggor – både den palestinska och den irländska – i det allt mer packade publikhavet: ”Free Palestine!”.

Men det bästa hade redan hänt. Way out west hade inte vikt sig.

Arrangören Luger hade lika gärna kunnat ha böjt sig för trycket. Under året har bandet fått se många spelningar avbokade runt om i världen på grund av sitt ställningstagande i kriget i Gaza.

Även här i Sverige blev den irländska raphouse-trion Kneecap föremål för en debatt om vad som egentligen får sägas på en scen. Judiska centralrådet anklagade dem för ”upprepade uttryck för antisemitism”, bland annat för deras flirt med Hamas och Hezbollah (debatterat av Flammans chefredaktör den 5 augusti i Studio Ett). På Expressens debattsida skrev 201 ”musikälskare” att festivalen ”ger hatet en plattform”, och tre kristdemokratiska politiker tog ton och kallade det en ”skam för Göteborg”.

En ljum storm om man jämför med Storbritannien, där sångaren Liam O’Hara utreddes för terrorbrott efter att ha viftat med en Hizbollah-flagga på en spelning i fjol, och BBC vägrade sända deras konsert från årets Glastonbury. Till och med premiärministern, Keir Starmer, har varit ute och vevat och ifrågasatt om bandets spelningar är ”lämpliga”. ”Vet du vad som inte är lämpligt, Keir?” svarade de trotsigt. ”Att beväpna ett jävla folkmord.”

Men Way out west stod pall och försvarade konstens frihet. Även om det nog var till fördel för Way out west att låta Kneecap spela i ett underdimensionerat Linnétält, och inte på den större scenen, Azalea. Där gjorde det irändska bandet Fountains D.C. en mer stillsam protest – i form av en palestinsk flagga men med samma budskap: Israel begår folkmord. Tidigare hade gospelikonen Mavis Staples, på scenen mitt emot, sjungit sin sång ”Freedom Highway” om den amerikanska medborgarrättsrörelsens marsch från Selma till Montgomery.

Spelningen då? När Kneecap äntrar scenen, gör de det till ett budskap om att den svenska regeringen är medskyldig till folkmordet i form av bland annat avtalet med det israeliska vapenföretaget Elbit och det indragna stödet till Unwra. Djärvt och påläst, och trots allt förhandssnack, inte alls lika ofiltrerat som när Refused några timmar senare äntrar samma scen och låter en aktivistgrupp hålla upp en banderoll med bilder på svenska ministrar och anklaga de för medhjälp till folkmord. 

Om det är något som politiker som lägger sig kulturen bidrar med, så är det att göra musiken relevant igen.

Kneecap-trion dundrade ut sin chicagoeska housemusik blandat med flimrande nittiotalsdoftande serietidningsestetik på backdroppen och gjorde sitt bästa för att hålla upp energin under sina tre kvart. Publiken är sådär lagom, som en svensk konsertpublik ofta är. Men bortsett från de politiska budskapen har Kneecap något i sin egen rätt. Trots sina stundtals våldsromantiska och drogstinna nonsenstexter är de en mix av det politiska i Rage Against the Machine, stöddigheten i Beastie Boys och galna uppsynen i en Keith Flint från The Prodigy. Bäst blir det i gruppens kanske tydligaste låt –”Get your Brits out” – som Liam O’Hara introducerar genom att prata om en åttahundraårig ockupation av sin hemstad Belfast från den brittiska kolonialmakten. Uppväxta med The Troubles, benämningen på den irländska konflikten, kan man lätt förstå sympatin bandet känner inför för Gazas befolkning. Liam O’Hara förstår att man kan tolka deras ställningstagande som en marknadsföringsgrej, men är övertygande när han säger att de inte har något val. Så länge de har en scen under sig, så har de en skyldighet att ständigt prata om folkmordet.

Om det är något som politiker som lägger sig kulturen bidrar med, så är det att göra musiken relevant igen. Att bidra till att scengolvet är en något mer spännande, magisk plats där nästintill vad som helst kan hända. För det vill jag tacka Judiska centralrådet och högerpolitikerna i Göteborg.

Idag klockan 16.30 visas filmen Kneecap – The Movie på Capitol.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 08 augusti, 2025

Nytt brittiskt vänsterparti lockar en halv miljon

Den tidigare Labour-ledaren Jeremy Corbyn ska starta ett nytt parti, som snabbt fått 600 000 namnunderskrifter.

Besvikelsen över Keir Starmers Labour har fått den tidigare ledaren Jeremy Corbyn att tillsammans med andra profiler grunda ett nytt vänsterparti – som på några dagar har fått över 600 000 potentiella medlemmar. ”Det saknar motstycke”, säger journalisten Richard Seymour.

Den brittiska vänsterns förhoppningar efter att Labour vann en supermajoritet i förra sommarens parlamentsval har grusats rejält sedan dess. Premiärminister Keir Starmer har bland annat svikit löften om att avskaffa tvåbarnstaket för barnbidrag, subventionera betalningen för vinterbränsle, skapa en grön investeringsfond värd 360 miljarder kronor, och en ny planerad runda nedskärningar stoppades så sent som i juni efter en revolt i partiets parlamentsgrupp.

Starmer har dessutom vägrat att dra in alla vapenleveranser till Israel, trots att länder som till exempel Frankrike gjorde det efter Israels invasion av Libanon förra året. I dagsläget är 32 av totalt 62 exportlicenser fortfarande aktiva. I stället har regeringen gått på offensiven och terrorstämplat rörelsen Palestine Action, sedan medlemmar ockuperat vapenfabriker som bygger reservdelar åt Israels militär och vandaliserat två stridsflygplan på en flygbas.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 augusti, 2025

Restaurangerna som plågas och prisas under kriget

Personalen på palestinska Mazra’a förbereder inför kvällens service. Bistron har mött både stöd och hotelser.

Flera palestinska restauranger vittnar om hot, trakasserier – och bajspåsar – men också om ökat stöd. Flamman pratar med restauranger i hela Sverige om hur de påverkas av världspolitiken.

Tanken var aldrig att förknippa restaurangen med politik. Mazra’a öppnade som en vanlig restaurang med palestinskt kök. Det var för tre år sedan som Jenny Hedström och Nidal Kersh slog upp portarna till bistron på Skånegatan på Södermalm i Stockholm. Men sedan kom folkmordet i Gaza, berättar hon. Nu är det viktigt för restaurangen att markera sin ståndpunkt. ”Free palestine” står det på en tavla på väggen i matsalen.

Jenny berättar nu om en rad händelser som inleddes för omkring tre veckor sedan. Personalen åt lunch på restaurangens uteservering innan öppning. En man kom då gående, såg en upphängd palestinasjal och närmade sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 07 augusti, 2025

Otto Arborén: Vi bidrar alla till framtidens atombomb

People place paper lanterns on a river at Hiroshima Peace Memorial Park in Hiroshima, Japan, on Aug. 6, 2025.

Ansvaret för andras liv avskaffas i rask takt med teknikens utveckling. Samtidigt ges allt större krafter till vårt förfogande.

Den 6 augusti 1945 släppte ett amerikanskt plan atombomben Little Boy över Hiroshima. Tre dagar senare föll Fat Man över Nagasaki. 200 000 människor dog av explosionerna, många fler i deras efterdyningar. Ändå fanns ingen mördare.

80 år senare vill allt fler ta plats under kärnvapenparaplyet. Den så kallade terrorbalansens logik fortsätter driva upprustning, trots att mänskligheten sedan länge besitter sprängkraft nog att utplåna sig själv. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 06 augusti, 2025

Begreppet ”antisemitism” är ett kolonialt verktyg

Demonstrationerna för Gaza har demoniserats med begreppet ”antisemitism” – som nu har blivit ett kolonialt verktyg. Foto: Jessica Gow/TT.

Kriget mot antisemitismen sägs skydda judar – men har blivit ett sätt att disciplinera den antikoloniala rörelsen och legitimera Israels krig.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När Johannes Anyuru skriver på Instagram att ”det finns inget som heter ‘antisemitism’ [som sträcker sig utöver andra former av rasism]” väcker han Paulina Sokolows oro, och farhågor om just antisemitism. I själva verket ger Anyurus ord uttryck för en kritik som är vedertagen bland judiska antisionister och andra israelkritiker: en som ser jakten på förment antisemitism som ett finslipat vapen mot den antikoloniala rörelsen i allmänhet och palestinarörelsen i synnerhet.

Som företrädare för en oppositionell judisk vänster kunde man önska att Paulina Sokolows förståelse för detta perspektiv vore djupare. Detsamma gäller många andra debattörer till vänster. Det finns därför anledning att förankra Anyurus kommentar i ett vidare teoretiskt och politiskt sammanhang.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 06 augusti, 2025

Forskare: Slopad arbetsförmedling kan skada småkommuner

Enligt forskaren Johan Vikström kan småkommuner ha svårt att bedriva arbetsförmedling likvärdigt. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Arbetsförmedlingen borde avskaffas enligt Kristdemokraterna, som i stället vill att kommunerna tar över. Forskare varnar för att det skulle kunna leda till nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingens existens innebär ”ett absurt dubbelarbete” som både är dyrt och ineffektivt, skriver KD-politikerna Camilla Rinaldo Miller och Lili André i en debattartikel i Svenska Dagbladet (31/7). De syftar på att kommuner i dag också arbetar med arbetsmarknadsinsatser.

Det är inte första gången sådan kritik framförs. Enligt sociologen Roland Paulsen har arbetsförmedlingen genomgått förändringar, från att förmedla jobb till att administrera och kontrollera arbetssökande. Myndigheten har blivit mer av en ”uppfostringsanstalt”, skriver han till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 05 augusti, 2025

Hur kan världen fortfarande titta på?

Den israeliska regeringen planerar hur mycket mat som ska släppas in ned till minsta riskorn, och svälter medvetet befolkningen. Foto: Jehad Alshrafi/AP/TT.

Alla vet vad som pågår i Gaza – så hur kan folkmordet få fortsätta? Svaret är den starkes rätt.

Den 25 juli rapporterades i hela världen om spädbarnet Zainab, som dog av svält endast fem månader gammal. Enligt den palestinska hälsomyndigheten hade då 83 barn dött av undernäring sedan 7 oktober 2023, men den senaste månaden har hjärtskärande bilder på palestinier som bara är skinn och ben blivit allt vanligare.

Svälten är knappast den tragiska baksidan av ett krig. Den är kalkylerad ned till minsta riskorn av den israeliska regeringen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 03 augusti, 2025

Paulina Sokolow: Avfärda inte judar som vita, Johannes Anyuru

Det pågår ett folkmord. Men när en uppburen författare avfärdar antisemitism som ”tjafs” måste jag svara.

Johannes Anyuru skriver i Aftonbladet (2/8)  att vi inte ska behöva diskutera antisemitismen medan ett folkmord pågår. Jag önskar också att jag slapp. Att vi bara kunde marschera axel mot axel för Gazas folk, utan reservationer. Men under de senaste månaderna har Johannes Anyuru i stället riktat om sitt fokus på oss inom rörelsen som påtalar antisemitism, och bokstavligen bett om en debatt där han skulle göra ”intellektuell slarvsylta” av oss. Varsågod Johannes, här är den debatten.

Han har rätt i en sak: det som sker är ett folkmord. Men i övrigt är hans svar en besvikelse.  

Anyuru står fast vid sin linje: judar som vill delta i palestinarörelsen förlorar vår trovärdighet om vi reagerar mot antisemitism. Vi ska inte ”tjafsa” om det, skriver han, så länge barn dör i Gaza. Jag försöker förstå honom: menar han att kampen kräver vår tystnad? Eller att kravet på att slippa antisemitism är en ytlig fråga om estetik, om ”renhet”?

Anyuru utmanar mig dessutom att svara på frågan om det är antisemitism att sälja kakor till förmån för palestinska barn. Det är ohederligt. Jag skriver uttryckligen att jag är medveten om hur ordet missbrukas av starka etnonationalistiska krafter världen över.Jag har själv upprepade gånger kritiserat Judiska centralrådet för deras medlemsstadgar som förbinder dem som söker judisk gemenskap att acceptera lojalitet med staten Israel. Den kritiken kan jag framföra just för att jag samtidigt tydligt står upp mot antisemitismen.

Att som Anyuru kalla SKMA för lobbyorganisation ger också oroväckande associationer. Han borde känna till att misstänkliggörandet av sammanslutningar och kommittéer med en faktisk judisk koppling, eller som i SKMA:s fall en föreställd sådan, har en lång och blodig historia. Denna dunkla ”lobby” som säger sig arbeta mot antisemitism ska alltså inte tas på allvar, för att den sägs gömma outtalade ekonomiska eller politiska intressen. När han sedan skriver att det är fascism att ta SKMA på allvar blir det motsägelsefullt. 

Johannes Anyuru gör en stor sak av att jag klippt av hans citat. Så låt oss läsa hela meningen: ”Det finns rasism. Rasism mot svarta, judar, asiater. Det finns inget som heter ’antisemitism’ som sträcker sig utöver det.” Det är just detta min kritik gäller. Att vilja radera ordet ”antisemitism” från vår vokabulär förnekar dess specificitet. Det är inte en rasism bland andra utan har sin egen historia. Det betyder inte att den är mer eller mindre allvarlig. På denna centrala punkt har han inget svar.

En annan sak som Anyuru undviker att bemöta är hans inlägg där judar i rörelsen som påpekar rasism anses hålla fram vårt ”deltagande i motståndet som vore detta deltagande en gåva till de döende, kämpande, ännu levande palestinierna. Som något som kan villkoras och schackras kring tills allt är perfekt för just MIG.” 

Här finns flera problem. Det hånar inte bara judar som tvekar att delta på grund av den antisemitism som inte adresseras av arrangörerna – det använder också ett ordval med långa skuggor. Jag har svårt att tro att en så driven poet, som alltid väljer precis rätt ord, inte känner till att ”schackrare” är ett klassiskt antisemitiskt begrepp. Det har länge använts om judar eftersom vi anses rotlösa, snåla och ”smarta i affärer”. Vi har inga känslor, vi beräknar. 

Vad betyder ord när folkmord pågår? 

Mycket skulle jag påstå. Särskilt om man som Johannes Anyuru är en uppburen författare med en stor följarskara. År 2025 är väldigt sent att tro att sociala medier inte är en del av offentligheten, för ord kan göra skada även där. Man kan tycka att det är skillnad på publicerade essäer och nattliga, ursinniga utfall. Eller Johannes, så kanske du ska ta ansvar för hur du uttrycker dig på Instagram?

”Det rör sig minimalt bakom pannbenet”, skriver du om mig, och jag har ett ”oförtjänt självförtroende som känns vitt”. Jag ”vit”, ett barn till flyktingar och barnbarn till offer för förintelsen och pogromer. Att anklaga judar för vithet är ytterligare ett anrikt trick för att beröva oss agens. För som vita kan vi per definition inte utsättas för rasism. 

Så vilken röst den sanna: den välartikulerade essäisten eller den nattliga? Någon gång i framtiden, när allt är över och världen förstår att ett folkmord ägt rum och att en kultur utplånats, kommer vi att behöva förstå sambanden. Och om vi då inte har ett språk för att skilja mellan legitim Israelkritik och antisemitism riskerar vi att ställas inför ett skräckscenario. Att man än en gång kommer att säga: det var ni, judarna.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 02 augusti, 2025

Jonas Elvander: Vad har vi ens EU till nu?

Ursula von der Leyen och Donald Trump möttes i Skottland förra helgen. Foto: Jacquelyn Martin/AP.

Under mötet med Trump sålde Kommissionen ut hela Europa, från fattiglapp till rikeman. Varför ha en union som inte ens kan försvara de egna kapitalisterna?

Förra söndagen landade Donald Trump i Skottland för ett möte med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. I vanlig ordning inleddes besöket med en golfrunda, under vilken presidenten överröstade pressens frågor om hans kopplingar till den avlidne pedofilen Jeffrey Epstein med hög operamusik från golfbilarna.

För en gångs skull var det dock inte de absurda scenerna som fick störst uppmärksamhet. I stället var det handelsöverenskommelsen mellan Trump och von der Leyen som togs emot med svarta rubriker. Det var en ”mörk dag för Europa” sade Frankrikes premiärminister François Bayrou. ”Europas förödmjukande sommar” löd en rubrik i Financial Times. Vad hade hänt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 01 augusti, 2025

Cronqvists psykologiska käftsmällar var unika

Lena Cronqvist (1938–2025) framställde barnet som fullt av agens och sårbart mörker. Foto:

Depression, barns utsatthet och parrelationens alla faser – inga svåra ämnen var omöjliga för henne. Med Lena Cronqvists bortgång avslutas ett helt universum av svensk konsthistoria.

Det finns konstnärer vars konst fungerar som måttenheter av tid. Så länge de finns, existerar en speciell version av min värld. När de en dag stilla kliver ut, inleds en ny tid och man snubblar till lite. En ny balans måste återupprättas. En sådan konstnär var Lena Cronqvist. 

Mitt första möte med hennes konst var Madonnan från 1969. En ung kvinna sitter vid ett fönster och håller en bebis i famnen. Den putande magen avslöjar att förlossningen skett nyligen och ansiktet uttrycker en äcklad frånvaro. En stillsam kritik av kvinnors ännu kringskurna villkor under den progressiva guldåldern. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)