I en intervju i Aftonbladet (8/1, 2018) deklarerade moderatledaren Ulf Kristersson att den nya höjningen av pensionsåldern inte är tillräcklig. Får Kristersson bestämma ska människor i stället arbeta tio år till. Enligt moderatledaren själv, gör tanken om höjd pensionsålder honom entusiastisk. Det är en positiv Kristersson som i intervjun förklarar att ”människor måste fråga vad de själva kan göra för att orka jobba mer” och att arbetsgivare ska uppmuntra ”rätt beteende” hos arbetare.

Tanken om att det är arbetares beteenden som är problemet om jobbet sliter ut dem är ingen ny tanke. Enligt bland annat arbetsforskaren Ida Seing har samhällets syn på arbetslöshet förändrats i Sverige sedan 90-talskrisen. Nu diskuteras inte längre hur politiken eller de ekonomiska skeendena skapar arbetslöshet. Nu är det det upp till den arbetslöse att lösa sin egen situation oavsett om lediga jobb finns eller ej. Samtidigt har det också skett en förskjutning i synen på vad som anses normalt i arbetslivet sedan 1990-talet. Vi ska slita hårdare men skylla oss själva om kroppen tar stryk eller ifall arbetsgivaren varslar om uppsägning.

Tories, Moderaternas systerparti i England, har länge praktiserat en hård politik mot det lägre skiktet i arbetarklassen med argumentationen att arbetslösa har diverse olika beteendeproblem. När den före detta premiärministern David Cameron åkte till Glasgow 2008 för att stödja den lokala kandidaten för Tories, hade Cameron samma budskap som Ulf Kristersson förmedlade i Aftonbladets intervju; ”Fråga dig vad du kan göra”. Att Glasgow bland annat drabbats av 30 000 försvunna arbetstillfällen när stålverket lades ner var inte Cameron intresserad av, det var upp till arbetarklassen att på individuell nivå lösa de problem som högerpolitiker i England skapat. Senare, genom Panama-avslöjandet visade det sig dessutom att Cameron själv smitit undan skatt i England i över 30 år genom ett företag i skatteparadiset Bahamas.

Vi ska slita hårdare men skylla oss själva om kroppen tar stryk eller ifall arbetsgivaren varslar om uppsägning

Att måla upp en bild av människor som lata och icke-handlingskraftiga är tacksamt om du är politiker och själv inte vill ta något politiskt ansvar. Går vi tillbaka lite igen till exemplet England, blir det även tydligt att högern utmålat ”underklassen” som lat och dum för att genomföra försämringar. Ensamstående mödrar har varit ett politiskt subjekt som politiker i Tories gärna attackerat. Genom att exempelvis påstå att ensamstående mödrar enbart skaffar barn för att gå före i bostadskön, har högern kunnat ta bort den sociala förturen som tidigare funnits i bostadskön för ensamstående med barn. Men inte bara det. Hyresgäster har även fått skriva på kontrakt som innefattar att om de inte lyckats få ett jobb inom en viss tidsram så blir de bostadslösa igen.

Det är en politik som splittrar och ställer grupper mot varandra. Det är också den tydliga röda tråden som löper mellan David Cameron och Ulf Kristersson. Genom att måla upp lägre skikt i arbetarklassen som lata, inkompetenta eller hopplösa, blir det enklare att presentera en politik som innefattar sänkta löner eller olika sociala försämringar. Det är i detta ljus Ulf Kristerssons uttalanden som ”I Sverige talar vi svenska” eller ”människor måste fråga vad de själva kan göra” ska ses. Det kan handla om att nyanlända ska ”integreras” genom låglönejobb eller att arbetare med ”fel beteende” ska utsättas för repressalier på jobbet. Syftet är att splittra arbetarklassen.

Men arbetarklassens styrka är att hålla ihop. När högern försöker måla upp bilden av en gigantisk medelklass på ena sidan och en underklass på andra sidan med motsatta intressen, lägger de dimridåer över de den klass högst upp i hirarkin som tjänar miljarder på vinster i välfärden. Pengar som vi behöver för att bygga ett samhälle som håller ihop.