Opinion 8 mars, 2018

Fredsprojektet EU är dödens köpman

Stellan Hermansson minns det Jemen hans mamma hjälpte till att bygga upp – och som europeisk vapenexport nu hjälper till att bomba sönder och samman.

Jag öppnar mappen märkt ”Jemen”. Den har blivit liggande i nästan två år sedan vi tömde mammas lägenhet efter hennes bortgång. Jag behövde tid.
I mappen finns mammas rapporter till Rädda Barnen om arbetet med att starta förskolor i landet. I sammanlagt sex år var mina föräldrar biståndsarbetare i dåvarande Nord- och Sydjemen.

Jag läser rapporterna. Och minns. Hur mamma skapade en förskola i de leprasjukas by utanför Taiz i dåvarande Nordjemen. Hur hon arbetade som pedagogisk ledare för förskolor i dåvarande Sydjemen. Så mycket bra hon gjorde. Mina ögon tåras.
För mer än 30 år sedan besökte jag detta kontrasternas land.
Jemen. Höga berg med osannolik utsikt, djupa bördiga dalar, i väst kustlinjen längs röda havet, i öst sandöknen Rub Al Qaly, ”den tomma fyrkanten”.

Jemen. I dag ett av världens fattigaste länder. Men för tretusen år sedan det rikaste landet på jorden. Avancerad bevattningsteknik skapade en högkultur. Redan då byggdes världens första ”skyskrapor”. Jag minns vandringarna i den magiska staden Shibam med dessa unika byggnader. Och känslan att ha förflyttats till en saga från ”Tusen och en natt”.
Jag minns pappas goda vän Mohamed som körde oss till Marib vid öknens kant. Där härskade en gång Drottningen av Saba. I 40-gradig hetta vandrade vi bland ruinerna av hennes huvudstad. En arkeologiskt unik plats som Saudiarabien bombade sönder för tre år sedan.

I den moderna historien gjorde sig Nordjemen fritt från turkisk överhöghet och Sydjemen senare från brittisk kolonialism. Nord blev en fattig satellit i det världskapitalistiska systemet. Det av grannländerna isolerade Syd byggde ”socialism” med stöd av Sovjetunionen.
Jag minns besöken i Nordjemen. Fattigdomen, analfabetismen och kvinnornas svåra situation, många bortgifta som barn. Hälsosystemet ur funktion. Hög barnadödlighet. Men jag minns också den värme och generositet som alla jemeniter visade mot oss utlänningar.

Att EU kallar sig självt ett fredsprojekt är det ultimata hyckleriet

Jag minns besöket i Sydjemen. Fattigt, men alla hade mat och rätt till utbildning. Kvinnors rättigheter var lag. Inga barnäktenskap eller månggiften. Fungerande hälsosystem. Men jag minns också befolkningens rädsla för kontakt med oss utlänningar. Värmen och generositeten fanns där, men omöjliggjordes av statens paranoida säkerhetstjänst som sades vara skolad av östtyska Stasi. När Sovjetunionen upplöstes tvingades Sydjemen att återförenas med Nord.
Sedan flera år slår det ohyggliga kriget sönder hela Jemen. I den komplicerade konflikten stöder Saudiarabien och Förenade Arabemiraten olika fraktioner. Landet är i totalt katastrofläge. UNICEF säger att alla barn i Jemen behöver humanitärt stöd.

EU-parlamentet krävde nyligen ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien. Men EU-kommissionen och medlemsländernas regeringar lyssnar inte. Sverige har exporterat avancerade radarsystem till Saudiarabien. Saab bygger ett center för försvarsmateriel i Förenade Arabemiraten. Produkterna kommer att ha ”militär nytta”, säger deras talesman. Han förstår inte frågan om inte Saab också borde titta på moraliska parametrar; ”Varför skulle vi göra det?”

EU:s tre storexportörer av produkter för att döda Jemens befolkning är Storbritannien som sålde vapen till Saudi-Arabien för mer än 12 miljarder kronor, bara under första halvåret 2017. Därefter följer Frankrike och Tyskland.
Att EU kallar sig självt ett fredsprojekt är det ultimata hyckleriet.
Jag tänker på de jemenitiska barnen som min mamma hjälpte till utbildning. De, som överlevt, är i dag i 40-årsåldern. Säkert minns de ibland sin barndom och vad hon gjorde för dem.
Alla från västerlandet är inte dödens köpmän.
Jemen i mitt hjärta.