Hur ser den ekonomiska och sociala situationen ut i Belgien?
– Belgien genomlever en kris sedan tio år tillbaka, precis som övriga Europa. Man har upphört med offentliga investeringar och låtit folket betala för den ekonomiska och finansiella krisen genom nedskärningar och prekarisering. Regeringen bedriver en offensiv mot den offentliga sektorn och i första hand pensionerna. Just nu går det lite bättre än tidigare i eurozonen men på det hela taget är det fortfarande krisläge.

Ert parti håller på att gå om socialistpartiet i den fransk­språkiga delen av Belgien (Vallonien). Vad beror framgången på?
– Det har två orsaker. För det första har den ekonomiska krisen medfört en politisk kris, speciellt för socialdemokraterna. Det märks lite överallt, i Frankrike, Nederländerna, Grekland och så vidare. Folk har förlorat förtroendet för de här partierna eftersom de lovade att ta dem ur krisen men i stället bidrog till att förvärra den. Därför söker folk nu andra alternativ, antingen till vänster eller till höger. Valet står mellan antikapitalistiska socialister och högerpopulister. Vi är ännu långt ifrån att gå om socialistpartiet men det är uppenbart att väljarna söker nya alternativ. Högern och ex­tremhögern konkurrerar också om att suga upp de här väljarna.
– För det andra har PTB utvecklats mycket. Vi befinner oss närmare väljarna än tidigare och lyssnar på folket. Tidigare var det ett parti som sade sanningar utan att lyssna. För tio år sedan hade vi sju procents stöd. I dag får vi 18 procent i Vallonien, sex procent i Bryssel (som är en egen federal region) och fem procent i Flandern. Sammanlagt innebär det ett stöd på tio procent på nationell nivå. Vi kom in i parlamentet första gången 2014 och håller nu på att bygga upp en stark organisation på gräsrotsnivå. Det är det som kommer att vara avgörande i det långa loppet.

Vad beror den stora skillnaden i väljarstöd mellan Vallonien och Flandern på?
– Vi är det enda belgiska partiet som säger samma sak i varje region (de andra partierna har självständiga regionala avdelningar som driver sina egna linjer). Men det politiska läget ser olika ut i olika delar av landet. I Flandern finns en stark högerextrem och nationalistisk strömning som de senaste 30 åren har tagit över arbetarklassen som tidigare röstade på socialdemokraterna. Det är alltså en svår situation objektivt sett. Vi måste be­käm­pa både högern och socialdemokraterna. Men vi har nio procents stöd i Antwerpen som är landets näst största stad och ekonomiska centrum, så det går framåt.
I Vallonien är vänstern stark­are. Socialistpartiet har alltid fått mellan 30 och 40 procent där och extremhögern är splittrad. Socialistpartiets stöd har dock sjunkit till 19 procent på senare tid sedan de lett regeringar som har bedrivit åtstramningspolitik.
– Det finns också historiska orsaker till skillnaderna. Se­dan den industriella revo­lu­tionen har Vallonien va­rit Belgiens ekonomiska cen­trum. Det förändrades i och med avindustrialiseringen på 1960- och 70-talen. När kol­industrin försvann och den hög­teknologiska industrin ut­­vecklades kring hamnen i Antwerpen blev Flandern i stället det ekonomiska drag­lo­ket. Därtill har det länge funnits en nationalistisk strömning i Flandern för de ne­derländsktalande. I dag hand­lar det dock mindre om språk utan mer om ekonomi. De flamländska nationalisterna vill inte dela med sig av sina rikedomar med södra Belgien.

Varför finns det ingen högerpopulism i Vallonien som det gör i Flandern?
– Förutsättningarna för extremhögern finns där, precis som i resten av landet. Frågan är huruvida det finns en vänster som kan suga upp missnöjet. PTB intar det utrymmet sedan tio år tillbaka i Vallonien, vilket gör en stor skillnad. Men det är en konstant kamp och det är möjligt att det kommer finnas en extremhöger här också om fem år. Tidigare hade franska Nationella Fronten ett systerparti i Vallonien, som är under starkt kulturellt inflytande från Frankrike. Men de försvann efter 1990-talet. Nu finns ett litet halv-fascistiskt parti som är emot invandring och muslimer. De har bara omkring tre procents stöd men om vi inte fanns skulle de förmodligen vara större.

Ert parti var för inte särskilt länge sedan fortfarande maoist­iskt. Hur hanterar ni det arvet?
– PTB grundades i kölvattnet av 1968 under stort inflytande av kulturrevolutionen i Kina. I dag har vi dock nått ett vuxet stadium. Vid kongressen 2008 bestämde vi att vi skulle förnya partiet. I dag ser vi oss som ett marxistisk parti för det tjugoförsta århundradet. Vi tror på klasskampen och vill uppnå socialism. Vi försvarar fortfarande de principerna.

Det sägs ofta att er framgång beror på en vänsterpopulistisk strategi.
– Jag är osäker på vad det betyder. Men jag kan säga att vi inte följer (Ernesto) Laclaus och (Chantal) Mouffes teorier. Vi är marxister. Däremot tror jag att det är nödvändigt med en retorik som utmålar det politiska etablissemanget som fienden. Och det gör vi.

Vad är er syn på EU?
– Vi är européer och inte nationalister. Men vi anser att EU:s struktur är ett pro­blem. Det är antisocialt, anti­demokratiskt och påtvingar medlemsländerna en liberal politik. Grekland är det ty­d­li­gaste exemplet på det. Vi är inte alls överens med de andra belgiska partierna på den här punkten. Vi är inte för EU men för principen om en europeisk union. Vi är också för att pro­blemet med EU:s struktur löses på europeisk nivå och emot att länder går ur unilateralt. Det är det ekonomiska systemet som är problemet snarare än institutionerna som sådana.

Den regerande högerkoa­litionen i Belgien bedriver en repressiv invandringspolitik. Hur ser ni på det?
– Vi är antirasister och an­ti­fascister. Extremhögern split­trar folket. Men migrationen är också ofta en konsekvens av av kapitalismen själv. Därför är vi också antiimperialister. Det gäller i första hand att be­kämpa orsakerna till migra­tionen, det vill säga krig, klimatförändringar och orätt­visa handelsavtal. Men vi är också för ett generöst flyktingmottagande. Därför är vi för fördelning av migranter på EU-nivå.

Vilka är era tre huvudsakliga politiska prioriteter?
– Våra viktigaste punkter är att göra upp med politiken som gynnar de rika, till exempel med en miljonärskatt som vi har föreslagit. Sedan vill vi ha ökade investeringar i den offentliga sektorn, välfärden och i miljöomställning. Slut­ligen vill vi förändra den po­litiska inriktningen på EU-projektet.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.