Opinion 4 maj, 2018

Att hindra papperslösa barn från att gå i skolan kostar inte ett öre – men det gör brist på reformer

Den berömda Labourmuggen från Labours valrörelse 2015, och Jeremy Corbyn, partiledare för Labour när de gjorde sitt bästa val på många decennier, 2017. Foto: Frank Augstein/AP/TT

En socialdemokrati utan reformer är dömd till irrelevans och nederlag. Anna Herdy om det senaste S-utspelet om asylpolitiken.

Fredagen den 4 maj höll migrationsminister Heléne Fritzon (S) och statsminister Stefan Löfven (S) en presskonferens där de konstaterade att den tillfälliga asyllagen nu blir permanent och att man dessutom avser att inskränka papperslösas rätt till välfärd – barn till papperslösa ska till exempel inte längre ha rätt att gå i skola (detta var något som sades på presskonferensen men som nu har dragits tillbaka, reds.anm). På sittande presskonferens konstaterade Fritzon att ungefär 14 000 – 15 000 personer om året skulle kunna vara en lämplig siffra för Sveriges asylmottagande. ”Trygg migrationspolitik i en ny tid” är devisen.

På andra sidan Nordsjön så räknades rösterna som lagts i de brittiska lokalvalen. Valdeltagandet var som vanligt lågt, omkring 40 procent. När rösterna räknats så står det klart att Tories har gjort sitt sämsta val sedan 1971. UKIP, det stora främlingsfientliga partiet som i det närmaste utraderades redan i parlamentsvalet 2017 (1,8 procent av rösterna) tappade 35 kommunala mandat, och vann 2. Labour fick sitt bästa resultat på 47 år.

Annat var det parlamentsvalet 2015. Då gick ”gamla” Labour till val bland annat med profilprodukter med parollen ”Controls on immigration”. Det valet fick Labour 30,5 procent av rösterna, UKIP fick 12,6 och Tories fick 36,9 procent. Den svenska socialdemokratiska valstrategin känns därför bekant. Har man inga egna idéer om vilka reformer som skulle behövas gör man säkert rätt i att få hela valrörelsen att handla om migrationspolitik. Som debattören Johan Persson skrev (4/5, 2018): ”Att hindra papperslösa barn från att gå i skolan kostar inte ett öre.”

Har man inga egna idéer om vilka reformer som skulle behövas gör man säkert rätt i att få hela valrörelsen att handla om migrationspolitik.

I valet 2017 fick Corbyn och det nya Labour 40 procent av väljarkårens stöd. Till sin hjälp hade partiet en gräsrotsrörelse i Momentum och kanske framförallt av ett reformprogram som erbjöd lösningar på diskriminering och brist på integration, ett allt sämre utbildningssystem, en bristfälligt sjukvård och den eskalerande bostadsbristen.

Men ett svenskt reformprogram har vi ännu inte sett röken av. När den nuvarande strategin ger sossarna det sämsta valresultat i historien kommer skadeglädjen att fastna i halsen på den övriga vänstern. Kanske innebär S-kollapsen några fler procentenheter för Vänsterpartiet, men en vänsterregering är långt borta.