”Män har ofta bättre åsikter” sa den numera petade sverigedemokraten Erik Almqvist en gång. Men kanske håller detta i Sverigedemokraternas ögon på att ändras, för allt fler kvinnor tycker nämligen som SD.

En undersökning från SCB i maj 2018 visar till exempel att SD numera har stöd bland nästan 20 procent av de kvinnliga LO-medlemmarna. Det växande stödet är enligt Anna-Lena Lodenius rapport ”Antifeministerna – Sverigedemokraterna och jämställdheten” (Arena Idé, 2018) sannolikt resultatet av en tvådelad strategi som dels har handlat om att normalisera partiet för att bli av med det sociala stigmat av att vara SD-sympatisör (något som påverkar kvinnor mer än män), dels om att fokusera mer på frågor som engagerar kvinnor. Samtidigt ligger de antifeministiska förslagen om till exempel inskränkt aborträtt, ingen kvotering och skrotat jämställdhetsarbete kvar.

Frågan man återkommer till är förstås varför kvinnliga SD-väljare röstar ’mot’ sina egna intressen. Något riktigt tillfredsställande svar på det ger inte Lodenius inom ramarna för den här rapporten, men när genusvetaren Diana Mulinari för några år sedan intervjuade kvinnor som är aktiva inom SD drog hon slutsatsen att ”Gemensamt för kvinnor som är aktiva inom Sverigedemokraterna är att de har haft svårt att leva upp till den svenska diskursen om jämställdhet mellan könen grundat i kvinnors och mäns lika deltagande i arbetsmarknaden och familjelivet” (Bang nr 3/2014). Mulinari menade också att dessa kvinnor tillhör en grupp som har drabbats hårt av de omöjliga krav på kvinnor som ställs inom ramen för en neoliberal arbetsmarknad och kultur där det finns ett starkt bejakande av smarta, framgångsrika, starka, autonoma kvinnor.

För den som i det mainstreamfeministiska frigörelseprojektet genom arbete och karriär bara ser ett arbetsliv och familjeliv som inte går ihop – eller för att hårdra det: för den som hellre bara sköter hela hushållet än både sköter hela hushållet och jobbar heltid inom omsorgen – utgör Sverigedemokraterna i dag helt enkelt den starkaste uttalade motkraften. Bara i Sverigedemokraterna talar man helt ogenerat om kvinnlig och manlig essens och att vilja bevara traditionella könsroller så långt det är möjligt. Samtidigt är detta fortfarande idéer som har stark förankring i Sverige. Det är begripligt att man uppfattar sig säga det som ”alla” egentligen tycker.

Om det går att förstå att det finns kvinnor som ser sina intressen försvarade i en värdekonservativ hållning, så är det mer gåtfullt hur SD hos sina kvinnliga väljare kan komma undan med den explicita misogyni som partiet fortsätter att ge uttryck för både internt och externt.

De SD-kvinnor som Mulinari intervjuade återkom ofta till en önskan att uppnå det som är ”vanligt”, ”normalt”, ”självklart”, ”som det var förr”. Är kanske den hederliga gamla svenska misogynin inom SD också en del av det vanliga, normala, självklara – det som ”alla” egentligen tycker?

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.