1968 är ett viktigt politiskt år internationellt. Studentrörelsen mobiliserade världen över för mer demokrati och riktade skarp kritik mot auktoritära regimer. Rörelsen i Mexiko är mindre känd, men under året 1968 kom två händelser att prägla landet: sommar-OS som inleddes den 12 oktober och massakern mot studentrörelsen bara tio dagar tidigare – även känd som massakern på Tlatelolco-torget. Hur många som dödades är fortfarande okänt. Arkiven där sanningen står att finna har undanhållits allmänheten i över 50 år. Olika vittnesmål har försökt kasta ljus på vad som hände under denna eftermiddag, men trots det har ingen blivit dömd.
Det finns två berättelser om den 2 oktober 1968 och dess betydelse. Den ena är den officiella, etablerad av den dåvarande presidenten Gustavo Díaz Ordaz och hans inrikesminister och senare president, Luis Echeverría Álvares. I denna berättelse hävdas att massakern var en sammanstötning mellan beväpnade studenter och armén. Den andra versionen har berättats av studenter som överlevde massakern. Först i år har inrikesministern Jaime Rochin sagt att regeringen begick ”statsbrott”. Den tillträdande mexikanska regeringen, ledd av den kommande presidenten Andrés Manuel Lopez Obrador, har nu lovat att öppna arkiven från 1968.

Före och efter 2 oktober

Ana Ignacia Rodríguez, eller La Nacha som hon har kallats sedan studietiden, sitter ensam vid ett litet cafébord i Mexico City. 1968 var La Nacha 24 år och studerade juridik vid Mexikos största offentliga universitet, UNAM. La Nacha beskriver händelserna under sommaren 1968 och upptakten till sommar-OS som en vattendelare i Mexikos historia.
– Så länge jag lever kommer jag att berätta om vad jag såg den 2 oktober, men jag vill också berätta om studentrörelsen och om kvinnorna i 1968-rörelsen. Vi måste minnas den 2 oktober, inte bara för det fruktansvärda som hände, vi måste också minnas det som skedde före och efter, säger La Nacha.

La Nachas liv har också ett före och ett efter. Före den 2 oktober var hon en ung juridikstudent och aktiv medlem i en växande studentrörelse som hon trodde skulle förändra landets framtid. Efteråt var hon en av de överlevande från en av Mexikos värsta massakrer och en före detta politisk fånge. I september kom La Nachas bok Cartas de Libertad (Frihetsbrev) ut i samband med massakerns 50-årsdag. I boken berättar hon om hur det var att sitta i fängelse, anklagad för något hon aldrig hade gjort.

Ana Ignacia Rodríguez ”La Nacha”. Foto: Ingrid Fadnes.

La Nacha är den enda kvinnliga politiska fången som fortfarande lever. För henne är det viktigt att bryta tystnaden som hon menar har präglat många i studentrörelsen, särskilt kvinnorna.
– Vi blev hotade till att inte tala. De som hade förlorat en anhörig fick veta att de skulle få tillbaka kroppen så länge de inte rapporterade något annat än att personen dött en naturlig död, säger La Nacha.
Innan hon berättar om massakern förklarar hon upptakten till händelserna.

Början på studentrörelsen

– Det hela började med ett slagsmål efter en fotbollsmatch mellan de två skolorna La Vocacional 5 och Isaac Ochoterena i centrala Mexico City.
Det var den 22 juli 1968 och slagsmålet stoppades av polisen. Polisen nöjde sig dock inte med att avbryta bråket. De jagade studenterna och stormade skolorna där de misshandlade studenter urskillningslöst. Flera blev gripna.
– Polisvåldet var helt utan proportioner och även om vi hade upplevt repression förr var polisens reaktion obegriplig, säger La Nacha.

Några dagar senare organiserade studenterna en demonstration mot polisvåldet och marscherade tillsammans med ungkommunisterna till stöd för den kubanska revolutionen. Marschen slogs också ner brutalt och ännu fler greps.
De följande veckorna samlades rörelsen i allt större demonstrationer och den 8 augusti gick flera universitet ut i en nationell strejk. De upprättade ett nationellt säkerhetsråd med 210 representanter från fakulteter och universitet.
– Strejkrådet ställde sex krav på regeringen. De handlade om ökade demokratiska rättigheter, och vi krävde frihet för de fängslade studenterna.

Mexiko styrdes av det institutionella revolutionspartiet PRI som regerade i Mexiko från revolutionen 1917 fram till 2000. Även om tre av de fyra presidenterna sedan 2000 kommer från två andra partier har PRI alltid kontrollerat de flesta delstater och regioner. Fram till valet 2000 då PRI förlorade presidentmakten för första gången kallades Mexiko för en ”perfekt diktatur”.
– En illa förklädd diktatur, kallar La Nacha det.
Kritiken som studentrörelsen riktade mot regeringen sammanföll med den internationella protestvågen 1968. Studenterna var trötta på auktoritära regimer och ville ha större demokratiskt inflytande.
– President Diaz Ordaz och inrikesminister Luis Echeverría ses som två tyranner i Mexikos historia. Ordaz var sjukligt besatt av sitt eftermäle och ville avgå som en historiskt viktig president med sommar-OS som sitt glansnummer, samtidigt som Echeverría insisterade på att kommunisterna försökte ta över landet och att de måste bekämpas till varje pris, säger La Nacha.
Kombinationen av de två blev dödlig.

Hårdhänt politik

Civilsamhällets stöd till studentrörelsen ökade under hösten 1968. OS närmade sig och i internationell media spekulerades det om huruvida Mexiko hade kontroll nog att ta emot tusentals atleter och besökare från hela världen. I stället för att inleda en dialog med studenterna valde Diaz Ordoz en hårdhänt politik.
Mitt under ett studentmöte på UNAM-universitet den 18 september bryter armén universitets autonomi. Stridsvagnar och soldater strömmar in och griper studenterna. La Nacha är en av dem. Bilderna visar uppradade studenter som marscheras ut från universitetet. I tolv dagar ockuperar armén UNAM och Instututo Nacional Politecnico, IPN, i Mexico City. Flera av medlemmarna i det nationella strejkrådet fängslades medan andra gick under jorden. Utegångsförbud infördes för idrottare som hade anlänt till det olympiska lägret bara några kilometer från universitetet.

Jag såg ljusen men förstod inte vad det var. Det nästa jag ser är en vit handske som håller för munnen på en av studenterna på terrassen och så smäller det

La Nacha flydde igen, och när armén drog sig tillbaka från universitetet den 1 oktober var det en spridd och delvis bruten studentrörelse som var kvar. Studenterna kallade till ett gemensamt möte den 2 oktober på Tlatelolco-torget i centrala Mexico City.

Massakern

La Nacha tog sig till Tlatelolco tillsammans med La Tita, representanten för den juridiska fakulteten i strejkrådet. Tlatelolco-torget omges av bostadshus, en gammal katolsk kyrka och ruinerna av gamla Aztekpyramider. 1968 låg även utrikesdepartementet här. Studenterna från strejkrådet samlades på terrasserna till den stora Chihuahua-byggnaden för att hålla tal. Nere på torget stod La Nacha, La Tita och tusentals andra studenter. Det talades om att man skulle organisera en demonstration samma kväll. Så började rykten spridas om att armén hade omringat torget med stridsvagnar. Studenterna på terrassen sade att mötet skulle avslutas och att ingen demonstration skulle organiseras. Det skulle bara leda till provokation och ytterligare gripanden.

Plötsligt flög en helikopter in över torget. Tre ljusprojektiler föll ner och landade framför kyrkan.
– Jag såg ljusen men förstod inte vad det var. Det nästa jag ser är en vit handske som håller för munnen på en av studenterna på terrassen och så smäller det, berättar La Nacha.

Hon sprang tillsammans med tusentals andra. Armén stormade in från alla håll och började skjuta mot Chihuahua-byggnaden. Totalt kaos utbröt.
La Nacha kom undan men det gjorde inte alla. Det finns två skildringar av vad som hände. Alla berättar dock om dödade människor, om blod som rann, skott som ekade, om personer som kördes iväg på polisbilarnas lastflak och aldrig syntes till igen. Antalet döda ligger någonstans mellan 25 och 300.
– Det rådde totalt lugn efter den 2 oktober. Ingen visste var folk var, vem som levde eller vem som satt i fängelse, säger La Nacha.

Hon fann skydd hos en vän, men två dagar senare hittades hon och greps av polisen. La Nacha hotades till tystnad och skickades iväg från huvudstaden under OS. Regeringen var övertygad om att studenterna ville förstöra de planerade spelen, något som La Nacha förnekar.
– Jag blev utsatt för psykologisk terror. De hotade med att döda min familj om jag sade något. Jag var livrädd. Lugnet var en förutsättning för att överleva.

Efter OS återvänder La Nacha till universitet. Studentrörelsen är i princip knäckt. Den 2 januari hämtas hon av säkerhetspolisen ”Brigada Blanca de Miguel Nazar Haro”. Hon förs bort och hålls tillsammans med La Tita och flera andra på en hemlig plats. Senare förs de till fängelset Lecumberri i centrala Mexico City där de träffar flera andra kamrater. Så möter La Nacha sin värsta mardröm. Hon skickas till kvinnofängelset Santa Martha Acatitla.
– Jag kan nästan inte tala om det i dag. Det var fruktansvärt. De tvingade mig att underteckna dokument, erkännanden av de mest absurda saker jag aldrig gjort. Vi hörde hemska skrik från rummet intill och de sade att det var min mamma som de skulle tortera till döds om jag inte skrev under. Det fanns inget jag kunde göra, säger La Nacha.
Både La Nacha och La Tita dömdes till 16 års fängelse, men de släpptes efter två år. La Nacha menar att det var den internationella solidariteten som fick henne släppt. Men hon blir aldrig helt fri. Hela sanningen om Tlatelolco-massakern och vad som hände i dess kölvatten har aldrig kommit ut på grund av begränsad tillgång till information.

Arkiven öppnas

– Sanningen om 1968 kommer kanske fram en dag, men det kräver att vi får se arkiven som staten har nekat oss insyn i, säger Calros Bolado.
Bolado är filmskapare och har grävt i historien om den 2 oktober 1968. Han har gjort två dokumentärer, en spelfilm och en tv-serie om studentrörelsen.
– Det är viktigt att förstå 1968 för att förstå Mexiko i dag. Den 2 oktober och studentrörelsen som krossades var inledningen till ”Det smutsiga kriget”, ett krig vi kämpar med än i dag. Det har gjort Mexiko till ett av länderna med flest försvunna människor i världen, säger Bolado.

Informationen som har bekräftats nu, först 50 år senare, är att staten stod bakom massakern. Detta har studentrörelsen och 68-kommittén hela tiden vetat. Den vita handsken som La Nacha såg tillhörde en av medlemmarna i specialstyrkan ”Olympiska bataljonen”. Den skulle från början ta hand om säkerheten runt OS, men användes för att infiltrera studentrörelsen. De vita handskarna de bar på händerna var kännetecknet mellan dem. När skotten avfyrades mot terrassen på Chihuahua-byggnaden var det de vita handskarna som höll på avtryckarna.
– Ingen har någonsin dömts i saken och det är omöjligt att veta hur många som dödades, säger Bolado.

Parallellt med att Mexiko medger att staten låg bakom massakern ska arkiven från 1968 öppnas. Vad som finns i dem är ännu osäkert, och Bolado är inte övertygad om att de kommer att ge fler svar.
Erfarenheten av att ha blivit utsatt för psykologiskt våld, se sina kamrater försvinna och sitta inspärrad i två år lämnar ärr i själen. Det ärret kommer La Nacha alltid att leva med. Först 50 år senare har hon lyckats skriva sin egen bok om vad hon gått igenom. På 50-årsdagen går hon först i marschen.
– Vi har ingenting att fira. Vi har bara kamper att utkämpa, säger La Nacha.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.