I den klassiska romanen Moment 22 beskriver Joseph Heller den absurda situationen för amerikanska flygsoldater på en bas i Medelhavet under andra världskriget. För att bli frikallad och hemskickad måste man vara mentalt sjuk. Haken är att den soldat som ansöker om detta visar på en sund rädsla för kriget och alltså kan antas vara frisk.

Många som blivit sjuka i Sverige de senaste åren kan vittna om ett liknande moment 22: För att få tillgång till sjukförsäkringen måste man vara oförmögen att utföra sitt vanliga arbete. Samtidigt upplever många att det nästan är ett arbete i sig – och en ständig källa till oro och stress – att uppfylla Försäkringskassans krav.
Den bilden bekräftas i den nya avhandlingen ”Sjukskrivnas arbetsbörda: arbetande medborgare möter en kundorienterad byråkrati” av Johan Kaluza vid Karlstads universitet. Genom intervjuer och djupstudier av sjukpenningakter visar han hur sjukskrivna medborgare tvingas bidra till handläggningen, till exempel kontakta läkare för komplettering av läkarintyg, följa upp när ärendet drar ut på tiden och samordna olika aktörer, vilket enligt Kaluza kan betecknas som ett slags arbete.

Att kraven på de sjukskrivna ökat beror inte minst på Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som 2015 gav Försäkringskassan i uppdrag att minska sjukpenningtalet. En ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen bekräftar det som kritiker länge varnat för: att regeringens önskan att visa handlingskraft lett till striktare bedömningar av sjukpenningen trots att lagstiftningen inte ändrats. Det hotar både rättssäkerheten och tilltron till socialförsäkringssystemet, menar Inger Solberg som lett granskningen.

Stress och annan arbetsrelaterad ohälsa är växande samhällsproblem som kräver grundläggande förändringar av hur dagens arbetsmarknad ser ut. Ingen ska behöva bli sjuk av sitt jobb

 

Effekten av regeringens nya mål har känts av på många håll. Mellan 2016 och 2017 mer än fördubblades antalet ärenden avseende sjukpenning, skriver Robert Sjunnebo och Tom Aspengren från LO-TCO Rättsskydd i en debattartikel i SvD (22/10, 2018). De vittnar också om de hårdare kraven på de sjukskrivna och deras läkare: ”I dag räcker det inte långt med en läkares professionella bedömning av den försäkrades ohälsa, utan sjukintyget ska dessutom innehålla långtgående beskrivningar, observationer och bedömningar. Dessa krav saknar läkarna idag möjlighet att uppfylla.”*

Uttrycket ”moment 22” har blivit en symbol för byråkratins ofta omöjliga logik och motstridiga krav. Men i Joseph Hellers roman är det också en symbol för den nakna makten, för vilken till synes sofistikerade regler bara är en förevändning – det vill säga exakt det som sker när politiker bestämmer sig för att kostnaderna för sjukförsäkringen måste minska och myndigheterna tvingas omtolka sina egna regler för att uppfylla de nya målen.

Stress och annan arbetsrelaterad ohälsa är växande samhällsproblem som kräver grundläggande förändringar av hur dagens arbetsmarknad ser ut. Ingen ska behöva bli sjuk av sitt jobb. Men den som blir det ska inte heller tvingas till orimliga mängder arbete för att bevisa sin rätt till sjukpenning. Att politikerna ägnar sig åt att bedriva hetsjakt på sjukskrivna genom ständigt skärpta krav och sparbeting på Försäkringskassan är därför bedrövligt – särskilt när det är arbetarrörelsens största parti som står bakom.