Sorgligast just nu: Frånvaron av politiska ledare som tar klimathotet på tillräckligt stort allvar för att våga säga; ”jag har inte alla svar, men vi ska göra allt vi kan.” I stället lämnas frågan över till de framtida generationer som tvingas leva med problemen.
I de pågående förhandlingarna om den svenska regeringsmakten är det få som har uppfattat eller uppmärksammat det faktum att varken Annie Lööfs eller Jan Björklunds kravlista till Löfven innehåller en enda klimatfråga. Det är lätt att hojta att vad var det vi sa? Alliansens gröna röst har alltid varit en chimär som handlar mer om innovation och företagande än om några verkliga ambitioner för klimatomställning. Borgerlighetens frånvaro av klimatintresse alltså inte förvånande, men det är sorgligt. För varken Annie Lööfs och Jan Björklunds barn kommer att få några svar på frågan ”vad gjorde ni för att förhindra klimatkatastroferna?”
I förra veckan lade EU-kommissionen fram sin strategi för hur EU ska bli klimatneutralt fram till 2050. Man kan argumentera för att detta är det viktigaste EU-förslaget någonsin, som nu ska pusslas ihop av EU:s regeringar. Ändå har rapporteringen om förslaget varit under all kritik. EU:s klimat- och energikommissionär Miguel Arias Canete, som kanske är mest känd för att träffa fossilbranschen fem gånger oftare än klimatrörelsen, menar att för att nå målet måste unionens länder senast om 32 år absorbera eller lagra lika mycket koldioxid som EU-länderna släpper ut – något Miguel Arias Canete och EU-kommissionen anser är möjligt att genomföra tack vare befintlig och ny teknik (ETC, 28/11, 2018). Vi behöver alltså ”bara” lära oss lagra koldioxid, så löser sig det här. Det stämmer inte. Inte heller i EU, som sägs vara Sveriges bästa arena för klimatpolitiken, kan man alltså se något ansvarstagande för klimatet. Men som sagt, är någon förvånad?
Något som tidningarna däremot är fullt upptagna med att rapportera om är allt som den 15-åriga Greta Thunberg håller på med. I veckan som gått har hon har frontat och deltagit i initiativet Fridays for Future som har hållit manifestationer över hela landet, runt om i Europa och i några andra världsdelar också. Hon har även hållit tal inför FN-ledarna i Katowice. I sitt tal sa Greta Thunberg bland annat att hon inte är i Katowice för att be FN eller politikerna att göra något, eftersom det inte har fungerat hittills. ”I stället kommer jag att be människor runt om i världen att inse att våra politiska ledare har svikit oss. För vi står nu inför ett existentiellt hot och det finns inte längre någon tid att fortsätta på den här vansinniga vägen vi färdas på.” (DN, 3/12, 2018).
Genom sitt agerande, eller totala brist på agerande, lägger världens ledare ansvaret på Greta Thunberg och hennes generation, trots att det är hos politikerna som makten ligger
Genom sitt agerande, eller totala brist på agerande, lägger världens ledare ansvaret på Greta Thunberg och hennes generation, trots att det är hos politikerna som makten ligger. Det pratas och pekas från vuxenvärlden, det tjatas och gnatas om laddstolpar, julhandel och flygskatt. Men det som krävs för att rädda den här planeten vet vi inte riktigt hur vi ska klara av.
Journalisten Mikael Färnbo skrev i veckan en krönika i tidningen Omvärlden (3/12, 2018) om att det krävs en global krigsekonomi för att rädda planeten. I detta har han naturligtvis helt rätt. Världen har aldrig varit i den här situationen, den enda gången vi varit i något som liknar den var när enskilda länder mobiliserade för världskrig. Färnbo skriver: ”Inför det yttre hotet [om krig] kunde hela länders produktionsapparat och samhällsfunktioner ställas om på några månader.” Det är detta världens regeringar måste ta ställning till, detta och kraftig statlig inblandning i industrins förutsättningar och regelverk.
Att vi som bor i ett av världens rikaste länder, ett av de länder som genom historien varit mest framgångsrikt för befolkningen, inte förmår att göra mer i läget som världen nu befinner sig i är tragiskt och historielöst. Vi som har haft handlingskraftiga politiker och folkrörelser som lyft hela generationer upp ur fattigdom, infört ett allmänt pensionssystem och satt alla barn i skolan. Men nu, när jorden brinner så saknas det helt och hållet handlingskraft och reformer för en klimatomställning som gör någon skillnad för framtiden. Vi vet inte ens hur vi vill att den ska se ut.
Varför har de vuxna abdikerat inför förändring? Den mest radikala delen av klimatrörelsen just nu är Greta Thunberg och hennes gäng av tonåringar som fattat vad det här går ut på. Vi måste inte bara bromsa – vi måste ställa om. Svaren på exakt hur detta ska gå till har ingen – men någon måste våga leda. Just nu är det barnen som gör det.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
