I Sverige har vi fri sjukvård just för att ingen ska behöva ruinera sig för hälsans skull. Men det gäller inte alla delar av kroppen. För om du skadar tänderna gäller det att du kan betala för dig.

Det är en torsdag i början av oktober 2017. Martina Ruuth är på väg till parken tillsammans med några kollegor och barn från boendet som hon jobbar på i en förort till Stockholm. Hon hör en plötslig smäll och vänder sig om.

Sedan märker hon att hon ligger på marken i en pöl av blod och tänder. Hon försöker ställa sig upp. Det går inte. Allt blir suddigt.

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan olyckan, som orsakades av att skopan på en grävmaskin slog in i en vägskylt, vars pelare rasade ner på trottoaren och krossade Martina Ruuths ansikte. När hon vaknade efter olyckan förstod hon att hon skulle ha en kämpig tid framför sig. Hennes käke och kindben var totalt krossade. Gommen var av. Knäskålen hade gått av i tre bitar. Sex tänder var sönderslagna, fyra var helt borta. Kirurgerna tvingades att skära upp hennes ansikte från öra till öra för att operera in 20 plattor och 70 skruvar. Efter en sju timmar lång operation vaknade Martina Ruuth med ett helt nytt ansikte att vänja sig vid.

Men hon hade då aldrig en tanke på att olyckan även skulle kunna leda till ekonomiska svårigheter. så här långt i efterhand.

– Jag var ju på jobbet och är försäkrad så jag tänkte att det inte skulle bli några problem, att någon skulle ta ansvar för det. Jag trodde aldrig att jag skulle få ekonomiska problem på grund av olyckan, säger hon.

Martina Ruuth fick till en början själv lägga ut för sjukhusbesök, mediciner och tandläkarundersökningar. Det var framför allt tandläkarbesöken som gjorde att utläggen snabbt steg till en hög summa. Eftersom att hon var på arbetet när olyckan inträffade så registrerade Martina allt på sin arbetsförsäkring. Men en dag när hon skulle logga in för att registrera kostnader fick hon plötsligt veta att hennes ärende var avslutat.

– Det stod att med anledning av att olyckan hände i trafiken och att det var ett fordon inblandat så var det den personens försäkring som skulle gälla. Men jag visste ju ingenting, vem som hade gjort det, vilket företag han jobbade för eller vilket försäkringsbolag han hade, säger hon.

Martina Ruuth saknar fortfarande fyra tänder, ett och ett halvt år efter sin olycka. Foto: Britta Söderberg

Beviljad pengar – men inte till tänderna
Martina Ruuth provade att själv ringa polisen för att få kontaktuppgifter till personen som körde grävmaskinen, men fick veta att de inte kunde lämna ut detta på grund av sekretess. Till slut fick hon hjälp av en advokat med att ta reda på vilket försäkringsbolag hon skulle kontakta. Hon registrerade alla kostnader igen.

– Jag fick till slut svaret att de beviljar det här. Men de beviljar ingenting som har med tänderna att göra. Det skulle jag i stället kontakta Försäkringskassan om. Och det var ju tänderna som hade varit den största utgiften, jag hade fått lägga ut 45 000 för undersökningar, rotfyllningar och löständer. Jag bröt ihop helt, säger hon.

Jag hade fått lägga ut 45 000 för undersökningar, rotfyllningar och löständer. Jag bröt ihop helt

Martina Ruuth registrerade återigen allt via Försäkringskassan och fick efter över ett halvårs väntan till slut tillbaka pengarna som hon hade lagt ut. Men hon var fortfarande delvis tandlös och flera omfattande tandoperationer väntade. Tandläkaren hade beräknat att samtliga operationer skulle kosta 170 000 kronor. När Martina Ruuth lade fram kostnadsförslaget till Försäkringskassan fick hon beskedet att de beviljade operationen. Men att de inte skulle ta ett beslut om huruvida de skulle bevilja kostnaden förrän efteråt.

– Jag blev helt förtvivlad. Jag kände att nu kanske jag inte kommer att ha några tänder för att jag inte har råd. Jag sa till Försäkringskassan att jag inte hade de pengarna och då var deras svar att jag kunde göra upp med tandläkaren om delbetalning. Men tandläkaren svarade att de behövde pengarna i förskott eftersom att jag inte hade något försäkringsbolag i ryggen, säger hon.

Kollegor startade donationssida
För att den första tandoperationen skulle kunna genomföras skulle Martina Ruuth först behöva lägga ut 65 000 kronor. Pengar som hon inte hade. Hennes arbetskollegor startade därför en donationssida på internet där både vänner och okända personer tillsammans lyckades skramla ihop till nästan hela summan. Till slut kunde den första operationen genomföras i september. Och efteråt godkändes kostnaden. Hon fick tillbaka pengarna några veckor senare. Men nu väntar nästa orosmoment. Tandoperationen som är planerad i maj.

– Försäkringskassan har sagt igen att de beviljar behandlingen men att jag inte kommer att få veta om de beviljar kostnaden förrän efteråt. Sen kommer jag att behöva betala 20 000–25 000 som de redan nu har sagt att jag inte kommer att få tillbaka. Jag måste bland annat betala för en ny tandprotes eftersom att min nuvarande inte kommer att passa efter operationen, säger hon.

Nästan ett och ett halvt år efter den traumatiska olyckan lider Martina Ruuth fortfarande både psykiskt och fysiskt. Kroppen fungerar inte som den brukade och hon har ett nytt ansikte som hon måste vänja sig vid. Samtidigt har den ständiga oron över tandvårdskostnaderna kraftigt påverkat hennes mående under hela processen efter olyckan.

– Jag har verkligen fått slåss för varenda krona. Det har varit en otrolig stress ovanpå allt jag har gått igenom, både att förändras utseendemässigt och all smärta. Jag är övertygad om att min läkningsprocess hade gått otroligt mycket bättre om det inte vore för det här, säger hon.

Efter olyckan med vägskylten var Martinas käke och kindben totalt krossade, medan knäskålen hade gått av i tre bitar. Sex tänder var sönderslagna, fyra var helt borta. Foto: Privat 

Låginkomsttagare hårdast drabbade

Martina Ruuth fick svårare ekonomiska problem än hon någonsin hade kunna tänka sig efter olyckan. Men hon hade i alla fall lite besparingar från sitt heltidsjobb och ett eget skyddsnät i form av familj och vänner som tillsammans kunde skramla ihop för att täcka en del av kostnaderna. Det har inte alla. Enligt Ann-Marie Lidmark, ordförande i Tandvårdsskadeförbundet, är de flesta som vänder sig till föreningen med tandvårdsproblem låginkomsttagare.

– Det är framförallt pensionärer och sjukpensionärer som ringer. Ibland ringer ensamstående mammor och är förtvivlade. De som inte har pengar och inte kan avsätta det. Socialen ger ju bidrag till nödvändig tandvård men det gäller inte för alla. Vi hade bland annat en kvinna som behövde dra ut en tand men som fick 20 kronor för mycket i sjukpension för att få bidrag, säger hon.
Personerna som kontaktar Ann-Marie Lidmark för råd är ofta i en situation där de behöver vård så snart som möjligt, men de har fått veta att de kommer att behöva stå för de skyhöga kostnaderna själva. Och vet inte vad de ska göra.

Vi hade bland annat en kvinna som behövde dra ut en tand men som fick 20 kronor för mycket i sjukpension för att få bidrag

– Det är många som har amalgam i tänderna och behöver byta ut det för att de inte mår bra av det. Personer som äter mediciner som sliter på tänderna. Rotfyllningar som inte funkar. Och så måste de betala för det själva, säger hon.

Läs mer: “Tänder är en klassfråga”

Ann-Marie Lidmark menar att det finns en stor orättvisa i att personer ska behöva betala enorma summor för tandproblem som de inte kan hjälpa. Detta har blivit en drivkraft för henne och har lett till att hon, utöver sitt arbete i föreningen, också skriver debattartiklar i ämnet.

– Jag fattar inte att det kan vara såhär. Har man problem med tänderna får man betala jättemycket, samhället har inget ansvar. Folk får inte tillbaka pengar om tandläkaren har gjort något som är fel. Det finns försäkringssystem men det är jättesvårt att få igenom någonting, säger hon.

Orättvist högkostnadsskydd
Dessutom är systemet för högkostnadsskyddet inom tandvården uppbyggt på ett sätt som bara gynnar dem som redan har pengar, förklarar Ann-Marie Lidmark.

– Man måste betala 3 000 kronor själv innan man får någon rabatt överhuvudtaget. Men många har ju inte råd att betala ens till den gränsen. Först över 15 000 får man 85 procent rabatt. Då tänker man: ”Vem är det här till för?”. Ja, inte är det de fattiga iallafall. Det är ju för de som har hyfsat höga löner. Då får man jättemycket rabatt, säger Ann-Marie Lidmark.

Att priserna för tandvården ska fungera på ett helt annat sätt än övrig hälso- och sjukvård i Sverige är något som Ann-Marie Lidmark bara inte kan begripa.

– Samhället ska ju tjäna på att folk går till tandläkaren. Se till så att man lagar hålen i tid och så. Det är ju jätteviktigt. Har man problem med tänderna kan ju det ge upphov till jättemycket andra besvär med hälsan. Så det borde ju egentligen vara lönsamt att lägga in tandvården i hälso- och sjukvården, säger hon.

Ann-Marie Lidmark, ordförande i Tandvårdsskadeförbundet, tycker att det är orättvist att folk ska behöva ruinera sig på grund av tandvården. Foto: Britta Söderberg

Skuldsatt efter tandproblem
”Tobias” är en av de många som inte har möjlighet att bekosta tandläkarbesök ur egen ficka. Han lever på socialbidrag och är än i dag skuldsatt efter ett tandläkarbesök som han tvingades att göra för många år sedan.

”Tobias” har diagnoserna GAD (generaliserat ångestsyndrom), bipolär sjukdom och ADD, vilket har gjort att han i perioder har haft svårt att sköta sina tänder på egen hand. År 2012 fick han en inflammation i tanden som var så smärtsam att han blev tvungen att uppsöka tandläkare akut.

– Den kom väldigt plötsligt och var den värsta jag har haft hittills. Ringde en privat tandläkarmottagning och fick tid samma dag. Skrek av smärta så fort tandläkaren rörde mig typ, säger han.

”Tobias” hade tidigare diskuterat tandvård med socialtjänsten och fått veta att han skulle få bidrag, så länge han kunde visa upp kvitto på kostnaden.

– De sade att det inte spelade någon roll vilken tandläkare jag gick till. Men när jag skickade in kvittot på 3000 kronor fick jag avslag. Jag har aldrig kunnat betala den räkningen och den har såklart vuxit enormt. Nu är den nog uppe i det tredubbla, säger han.

”Tobias” har fortfarande problem med sina tänder. Men han har fortfarande inte råd att gå till tandläkaren. Så nu självmedicinerar han med sprit och vitlök för att döva smärtan och motverka infektioner.

– Det funkar, men jag har ju fortfarande trasiga tänder. Jag borstar sällan tänderna, dels gör min ADD att jag har svårt för att hålla rutiner, men jag undviker det även för att det kan sätta igång tandvärk som håller flera dagar. Socialtjänsten har varit bra på att hjälpa med betalning av sjukvård och medicin, men jag litar inte på att de kommer att hjälpa med tandvård, säger han.

”Tobias” hoppas nu på förändring. Att även personer i hans situation någon gång ska kunna gå till tandläkaren. Utan att bli skuldsatta.

– Hoppas verkligen att det kommer reformer och att tandvården slås ihop med sjukvården, eller åtminstone att högkostnadsskyddet gör det. Känns helt sjukt att tandvård ska vara en lyx som man måste unna sig.

”Tobias” heter egentligen något annat, men är anonymiserad på grund av den känsliga situationen kring hans skulder och psykiska ohälsa.