Under hela året skriver Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler återkommande krönikor om hur bra allting går för partiet på olika sätt. Alla siffror tycks alltid peka uppåt. Undantagen är de krönikor som skrivs direkt efter val, som istället handlar om vilken otur vi haft. För fem år sedan hette det att det var Fi som tog för många röster. I de senaste valen till riksdagen och EU-parlamentet har Fi nästan helt raderats ut, men Vänsterpartiet har ändå inte ökat mer än vad Fi har tappat.

Nu skriver han en ny valanayls (i Flamman 31 maj) som går ut på att partiledningen inte har gjort något fel. Han slår sig på bröstet för att det gick bra i Midsommarkransen. Och i ett valdistrikt i Kista, nummer 8. Partisekreteraren har verkligen letat noggrant, för i verkligheten handlar det om 56 röster av 884 röstberättigade husbybor. Det är heller inte riktigt sant att Vänsterpartiet här skulle ha ”gått framåt”, eftersom denna valkrets inte fanns vid förra EU-valet.

Att valet som helhet inte blev någon succé påstås bero på att det alltid går sämre för Vänsterpartiet i EU-val än i riksdagsval. Och här är han inte alls lika noga, för det är faktiskt en osanning. Partiets tre bästa valresultat på nationell nivå har uppnåtts i EU-val, som högst 15,8 procent 1999.
Partisekreteraren ser inga fel i valstrategin. Istället menar han att den varit så framgångsrik så att andra partier har anammat vårt klimatengagemang.

Eftersom jag varken nu eller förra året inkluderades i partiets officiella valrörelser, kan jag nog bidra med ett utifrånperspektiv. Under våren har skolungdomar över hela världen demonstrerat för att uppmärksamma klimatfrågan. Partikansliet är inte solen som alla andra partier snurrar kring.
I stället för självkritik så skyller partiledningen på public service. Att Vänsterpartiet inte ökade mandatmässigt påstås slutligen bero på att SVT gjorde ett orättvist reportage om vår toppkandidats traktamenten. Man kan absolut vara kritisk till den granskningen, men det är pinsamt att skylla ifrån sig på media. Alla partier upplever sig säkert ibland vara utsatta för osaklig kritik av journalister. Och en partiledning måste vara förberedd på att kunna hantera den sortens kriser istället för att skapa ytterligare negativa rubriker genom att offentligt gnälla på media.
Partisekreteraren utlovar ”en grundlig valanalys för att se vad som inte lyckades”. Man kan ju börja med att fundera på om det verkligen var så smart att från början bestämma sig för att genomföra en valkampanj som inte kritiserade EU:s nyliberala doktriner. Och om man på riktigt ska vara grundlig så måste man också våga ifrågasätta om partiledningen verkligen gör allting rätt när Vänsterpartiet sedan valet inte lyft i opinionen trots att Socialdemokraterna gett upp sin vänsterposition för att få genomföra Centerns ekonomiska politik i regeringsställning.

Amineh Kakabaveh (V)