Under några extremt påkostade januaridagar pågår World Economic Forum i schweiziska Davos. Här träffas världens mäktigaste politiker och företagsledare för att staka upp en gemensam väg framåt och uppmärksamma varandra på de stora samtidsutmaningarna som det globala kapitalet står inför.
Och den stora faran idag – enligt OECD:s generalsekreterare José Àngel Gurría – är att tilliten hos folket håller på att urholkas; ”till presidenter, ministrar… banksystem, multinationella företag, till själva demokratin”. Samtidigt som mötet går av stapeln fylls mina sociala medier således av sponsrad reklam från Bank of America som lovar satsningar på ”hållbarhet och mångfald” och talar om vikten av öppenhet och transparens.
När den här typen av superskurkmöten inom eliten uppkom i sviterna av oljekrisernas 70-tal var det dock med den uttalade motiveringen att världspolitiken – och framför allt ekonomin – led av ett alltför stort ”demokratiskt överskott.”

Den obildade massan hade helt enkelt för mycket att säga till om rörande svåra saker som finanser och resursfördelning. En mängd initiativ iscensattes, där World Economic Forum tillsammans med Trilaterala kommissionen och den mer ljusskygga Bilderberggruppen, tillhör de mest berömda och mytomspunna. Dessa toppmöten kom att fylla funktionen av olika safe-space för överklassen, långt bort och utom synhåll för kreti och pleti.

Den tyske filmmakaren Marcus Vetter har valt att ta fasta på idén om sammankomsten i Davos som ”världens viktigaste forum”. I hans 90-minuter långa dokumentär följer vi fjolårets upplaga genom ett närporträtt av forumets grundare, den tyske nationalekonomen Klaus Schwab, en man som har höga tankar om sitt livsverk och som aldrig slutar namedroppa världsledare han mäklat fred emellan genom åren.
Schwab menar säkert väl, och det är ju inte hans fel att han både ser ut och pratar som en bondskurk som just stulit en kärnvapenmissil han avser att spränga månen med. Att han dessutom verkar bo på en alptopp (antagligen i ett kråkslott som det blixtrar omkring) bidrar också till bilden av en man som sedan länge tappat kontakten med verkligheten.
I Davos 2019 får vi se Donald Trump och Brasiliens president Jair Bolsonaro mingla tillsammans med olika IMF-ekonomer, Harvardprofessorer och parodiska amerikanska techföretagare som turas om att smörja deras ändalykter. Högsta hönset på mjukvaruföretaget SAP är bara en av många som står i kö för att tacka Trump personligen för att börsen pekar stadigt uppåt tack vare den amerikanska arméns stora köpkraft.
Till slut anländer även Greta Thunberg med tåg till Davos i en sekvens med övertydligt messianskt tema och Schwab blir så tagen av det oskuldsfulla barnets förmanande ord mot den champagne- och oljekonsumerande överklassen att han lovar att ansluta sig till linjen om att världen behöver ett ”systemskifte snarare än klimatskifte”.

Själva forumet landar dock inte i några politiska beslut eller målsättningar på just det området, men på Schwabs initiativ ska konferensen i alla fall bli plastfri till 2021 när den firar 50 år.