Naturskyddsföreningens ungdomsförbund Fältbiologerna har antagit ett nytt politiskt program. Föreningen ska nu bland annat arbeta för ”omfattande ekonomisk omfördelning, avkolonisering av Sápmi och nedmontering av patriarkatet”. Enligt ordförande Leo Rudberg måste klimatrörelsen börja tala om ekonomisk rättvisa om den ska ha någon chans.
Varför antar en naturkännarförening ett program för ekonomisk demokrati?
– Vår vision är en värld där naturens bästa står i centrum, och för att lösa klimatkrisen och artdöden måste det ekonomiska systemet förändras i grunden. Kapitalismen – och alla andra ekonomiska system som moderna stater har prövat, exempelvis i Sovjetunionen – har misslyckats. Alla människors grundbehov måste uppfyllas inom planetens gränser, och då behövs en ny och radikalt annorlunda väg. Så vi är emot kapitalismen, men det betyder inte att vi är socialister.
Så vad är det för system ni söker?
– Vi vill avsluta den absurda jakten på tillväxt. Människor och ekosystem måste prioriteras över privata vinster, och det kräver ökad demokratisk kontroll.
Debatten om grön tillväxt har fått ny fart i den svenska vänstern och klimatrörelsen efter att Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar nyligen uttalade sitt stöd för idén. Ni anser alltså att en sådan utveckling är omöjlig?
– Det har gjorts mycket forskning på området, men ingenstans finns några bevis för att storskalig grön tillväxt skulle fungera. Alla partier behöver ta till sig den vetenskapliga insikten. Vi tycker det är väldigt olyckligt att Vänsterpartiets nya ledning har uttalat sig på det viset, men vi ser också att det finns starka tillväxtkritiska röster inom V, och vi hoppas kunna stärka de rösterna i alla demokratiska partier.
Vilka steg behöver vi ta, rent konkret, för att börja röra oss mot det samhälle ni beskriver?
– Vissa industrier behöver avvecklas helt, exempelvis fossilindustrin, och då måste de som arbetar där få en rättvis omställning till annan försörjning. Andra näringar måste reformeras i grunden. Skogsindustrin behöver bli mer hyggesfri, mineralförsörjningen behöver komma från återvinning och ”urban mining” i stället för gruvor, industrijordbruket behöver fasas ut till förmån för mer permakultur. Det är stora och viktiga sektorer som behöver förändras i grunden. Sådana radikala reformer har redan inletts i mindre skala, men det måste skalas upp och gå väldigt mycket fortare.
Kan du ge exempel på sådana reformer i mindre skala?
– Omställningsrörelsen, där man på egen hand skapar lokal produktion på landsbygden, är lovande. Den behöver breda statliga stöd och enklare regelverk. Allt fler skogsägare går över till hyggesfritt, vilket på sikt ger ungefär lika mycket råvara men är skonsammare mot de arter som lever i skogen. Modern forskning om ”urban mining” visar att det exempelvis finns 650 ton outnyttjad kopparkabel begravd bara under Norrköping. Och mineralindustrin har avfallshögar som man kan bryta mineraler ur, men på grund av snedvridna ekonomiska incitament har det varit billigare att starta nya gruvor.
Hur vill ni att det politiska programmet ska påverka resten av klimatrörelsen?
– Vi hoppas att alla klimatorganisationer ska inse vikten av solidaritet. Genom breda koalitioner för miljörättvisa kan vi förändra världen, men då är det viktigt att visa den solidariteten i praktiken. Vi har uttalat vårt stöd för Black lives matter och gått i prideparader, och det här programmet är nästa logiska steg. Miljörörelsen behöver förvandlas till en miljörättviserörelse för att få folkligt stöd och kunna genomföra omställningen inom vårt demokratiska system.
