Nooshi Dadgostar har varit tuff. Det har varit uppskattat. Vänsterpartiet uppger själva att de har fått nästan 1 000 nya medlemmar sedan de drog igång den pågående regeringskrisen.

Annie Lööf var tills nyligen lika tuff. Hon vägrade backa om marknadshyrorna, och lät i stället regeringen falla.

Nu har hon ändrat sig.

Centerledaren meddelar på onsdagseftermiddagen att hon kan tänka sig att backa från förslaget om marknadshyror för att rädda regeringen.

Eller snarare: hon kan tänka sig att låta en ny regering tillträda. Men hon kommer inte att göra det gratis. Under en intervju med Dagens Nyheter nämner hon skatten på investeingssparkonton och en sänkt inkomstskatt.

Det första berör framför allt de redan väldigt rika, och har givits oproportionerligt stort utrymme i debatten – framför allt för att de väldigt rika har resurserna att se till att det blir ett jävla liv om någon tycker att de ska bidra lite mer.

Det kanske kan få vänta.

Det andra är mer allvarligt. Det är en gammal sanning att en inkomstskatt som redan sänkts blir svår att höja. Även de som i teorin är för högre skatter blir lätt kinkiga när det handlar om den egna plånboken. En allmän skattesänkning innebär också på sikt en försvagad välfärd, vilket i sin tur öppnar upp för privata alternativ som ytterligare dränerar densamma på resurser.

Det är den utveckling Annie Lööf vill se. Det är bland annat därför som skatterna sänktes så sent som i januari i år.

Men det är, om man får tillåta sig en gissning, inte en utveckling som de tusen nya vänsterpartisterna vill se.

Annie Lööf påpekar förvisso att skattesänkningarna ska gälla låg- och medelinkomsttagare. Det är Vänsterpartiet i teorin för – men med den brasklappen att skatten i så fall måste höjas för höginkomsttagare.  Det säger Lööf inget om. Sänkt skatt på investeringssparkonton gynnar också, som sagt, främst de redan rika.

Nu skruvas trycket på V att lägga sig upp ytterligare. Ni fick ju vad ni ville ha – bråkar ni bara för att bråka?

Vi vet förstås ännu inte i praktiken hur ett juniavtal, där C, S, MP, V och möjligen L, låter en ny regering Löfven tillträda skulle se ut. Men vi vet hur januariavtalet såg ut. Vi vet att det har varit förödande för jämlikheten och inneburit att makt återigen transfererats från de som arbetar till de som äger. Från fattiga till rika. Från vanligt folk till Annie Lööfs vänner i Svenskt Näringsliv.

Därför är det avgörande att Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet fortsätter att vara tuffa. Det fanns ett löfte om att fälla en regering som införde marknadshyror. Det fanns inget löfte om att släppa fram vad som helst som ersättning. Den här gången måste man få mer än en förnedringsklausul.