Stefan Löfven har enat partiet, men han har också tappat nästan sju procent av väljarstödet. Det skapar oro bland medlemmarna.

Men de social­demokrater Flamman har varit i kontakt med tycks alla peka på samma sak: höger- och vänster­konflikten i partiet är nedtonad. En helt annan situation än den infekterade relation mellan högern och vänstern inom partiet som Löfvens företrädare Håkan Juholt lämnade efter sig.

– Ja, Löfven skapade ett väldigt lugn i partiet när han kom. Under Juholt flammade strider upp om budget och förbättrade sjuk- och a-kassenivåer. Då bröt höger- och vänsterproblematiken fram. Det är frågor som Socialdemokraterna haft svårt med länge, välfärdsstatsfrågorna, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Han menar att konflikten kring Juholt bottnade i en frustration över att partiet inte förmått att ens återställa välfärdssystemet efter de inskränkningar som genomförts av såväl det egna partiet som högerpartierna sedan 80-talet. Lägg därtill en ny syn på skatter och en större acceptans för att låta marknaden lösa välfärdsfrågor. Och enligt Jonas Hinnfors finns den frustrationen i hög grad kvar inom partiet.

– Striden är mycket mindre akut men den stora frågan kring välfärdsstatens organisering och finansiering finns kvar. Nu mobiliserar Reformisterna och Katalys för att vrida tillbaka partiet, men det är inte en jätte­spricka.

Enligt Jonas Hinnfors har Socialdemokraternas båda ytterflanker varsitt svar på frågan om hur partiet ska återerövra de förlorade väljarnas förtroende. En del av partiet vill lösa det med högre skatter, och en annan del vill göra det genom att prata mer om invandring och kriminalitet.

Men i den breda mittfåran, där bland andra Magdalena Andersson återfinns, kan det mer handla om att använda sig av en vänsterretorik eller symboliska begrepp som miljonärsskatt – vilket finans­ministern lade fram som förslag i en arbetsgrupp tidigare i år.

– Hon kan kalla sig själv vänster men är en stark representant för den pragmatiska linje som partiledningen och regeringen följer. Det är del av partiets dilemma, en del av retoriken låter vänster. Socialdemokraterna och Magdalena Andersson har en väldigt hård retorik mot jobbskatteavdragen, men de finns ju kvar helt oförändrade.

Enligt Hinnfors är det också osannolikt att en partiledare skulle ge någon av grupperingarna allt för stort inflytande.
– Man kan leva med och bejaka påtryckningsgrupper som Reformisterna, men en partiledare får inte göra det så mycket så att det närmar sig att bli fraktioner, för det finns det förbud mot inom S. Därför får man i stället en bred mitt, till priset av en riktigt tydlig vision av vad S vill. Man tappar väljare – men det blir lugnt i partiet, säger han.

Samtidigt poängterar Jonas Hinnfors att Socialdemokraterna upplever en allt större press från vänster utanför partiet. När Socialdemokraterna tappar väljare till ett vänsterparti som i allt högre utsträckning lyckats tvätta bort kommuniststämpeln och har en partiledare som hyllar industrin och citerar Elander kan det mobiliseras mer vänsterkrafter.

– Det är en jobbig situation för Socialdemokraterna, och partistrateger ser nog till vad som hänt i Spanien och Grekland där socialdemokratiska partier kollapsat. Samtidigt har det skett stora förskjutningar åt höger och man talar sig sönder och samman om hårdare straff och migration.

Att någon från partivänstern skulle kunna bli nästa partiledare ser Jonas Hinnfors som osannolikt.
– Man kan komma med kritik som betecknas som vänster, med en annan syn på hur offentlig ekonomi ska organiseras. Men finns det någon som skulle kunna bli partiledare som står för det? Det är inte lätt att urskilja.

Så det blir ingen ny Juholt?
– Nej, det finns nog inte på kartan med en sådan frustande vänster­retorik och att lyfta fram kulturen. Jag skulle bli förvånad om det blev något annat än en pragmatiker.