Nyheter/Utrikes 18 november, 2021

Vänstern i ledarposition inför Chiles presidentval

Två år efter protesterna som ledde till en ny grundlag håller vänstervågen i Chile i sig. Nu kan landet för första gången sedan Allendes dagar få en vänsterpresident. Men den nyliberala ordningens sammanbrott innebär också att monster uppstår på den andra sidan av det politiska spektrat.

Chile har länge betraktats som både en ekonomisk framgångssaga och ett av Latinamerikas politiskt mest stabila länder. Men i början av oktober 2019 utbröt en serie demonstrationer som vände upp och ned på flera etablerade sanningar. Bakom de radikaliserade ungdomarna som utmanade polisen visade sig stå en tyst majoritet som stödde kravet på djupa förändringar i den ekonomiska modellen. Resultatet blev att en folkomröstning utlystes om huruvida en ny grundlag skulle skrivas.

Efter en oväntad paus på över ett år på grund av pandemin återkom rörelsen och segrade i folkomröstningen. I våras kom nästa seger då valet till grundlagsförsamlingen som ska utarbeta den nya konstitutionen gav en stor majoritet åt de olika gräsrots- och vänsterlistorna.

Men ett viktigt steg återstår. Under hela den dramatiska resa som landet har genomgått har det styrts av den högerkonservative presidenten Sebastian Piñera. Under protesternas mest intensiva period verkade hans grepp om makten vara på väg att lossna, men demonstranterna lyckades aldrig höja intensiteten den sista biten som krävdes för att få regeringen på fall. Därefter räddades han kvar av pandemin som satte stopp för fortsatta gatuprotester.

Nu går dock Piñeras mandat­period mot sitt slut och parlaments- och presidentval närmar sig, med en första omgång den 18 november och en utslagsomgång – som det högst troligt blir – en månad senare, den 19 december.

På den sida som står proteströrelsen närmast såg det länge ut som att Kommunistpartiets okonventionelle borgmästare Daniel Jadue skulle bli presidentvalskandidat. Han beskrivs ofta i media som ”den enda politiker demonstranterna respekterar”. Han förlorade dock primärvalet i somras mot Gabriel Boric, en studentaktivist och en av grundarna till Frente Amplio (Breda fronten). Detta parti grundades 2017 med ambitionen att, precis som namnet antyder, bli en ny bred, odogmatisk vänsterprogressiv allians. Kommunistpartiet har nu slutit upp bakom Borics kandidatur.

– Med Jadue hade vi kunnat få en fördjupning och acceleration av den revolutionära processen. Men vi tror ändå att Boric som president kommer bli ett steg framåt på samma väg. Det förändrar inte inriktningen, säger Manuel Ahumado, kandidat till kongressen för Kommunistpartiet i huvudstaden Santiago, till Flamman.

Vänstern ligger nu oväntat bra till inför den första valomgången på söndag. Det beror på att de traditionella maktpartierna har diskrediterats allt mer de senaste åren.

Den 10 november kom det senaste slaget mot president Piñera. Då röstade underhuset för att ställa honom inför riksrätt, efter att hans företag hade avslöjats ha gömt undan intäkter från en omstridd gruvaffär på Brittiska Jungfruöarna som en del av Pandora-läckan. Omröstningen blev kaotisk då det var oklart om parlamentariker som misstänktes ha covid-19 skulle tillåtas rösta. En ledamot höll också ett 15 timmar långt tal för att ge en kollega tid att avsluta sin karantän.

Det är inte troligt att det går att samla en tillräcklig majoritet i senaten för att fälla Piñera, och även om det skulle göra det skulle det bara förkorta hans mandat med några månader. Men processen har blivit ytterligare en belastning för den sittande regeringskoalitionens kandidat, Sebastian Sichel, som redan lider av att han ses som den djupt impopuläre Piñeras arvtagare. Opinionsmätningarna placerar honom först på femte plats.

– Mittenhögern hade tappat stöd dramatiskt redan före denna skandal, konstaterar Jorge Andres Atria Curi, samhällsvetare vid Centret för studier av konflikter och social sammanhållning vid universitetet i Santiago.

Samtidigt har också den en gång så mäktiga mittenvänstern förlorat väljarnas förtroende. Den socialdemokratiska alliansen La Concertación har regerat Chile under 24 av de 30 år som gått sedan diktatorn Augusto Pinochets avgång och är det tydligaste uttrycket för en latinamerikansk variant av ”tredje vägens” socialdemokrati. Men medborgarna har fått allt svårare att urskilja skillnaden mellan La Concertación och Piñeras konservativa höger. Det är en viktig orsak till det låga valdeltagandet de senaste valen: 2013 var det under 50 procent i första omgången och i den andra uppnåddes det spektakulärt låga 42 procent. Den desillusionerade känslan avspeglades även i proteströrelsen 2019, där en majoritet av demonstranterna tog avstånd från partipolitiken.

Nu tycks dock socialdemokratin ha reducerats till en spillra av sitt forna jag. Yasna Provoste, som är kandidat för La Concertacións arvtagare, får under tio procent i mätningarna. Både den traditionella högern och mittenvänstern har alltså blivit förbisprungna av de senaste årens utveckling. I stället är det en ny kraft som tycks bli Borics huvudmotståndare.

José Antonio Kast kommer från en familj av tyska invandrare och har en äldre bror som var minister och centralbankschef i Pinochets regering. Han uppträder alltid oklanderligt korrekt och saknar de yviga manér som utmärker andra högerpopulister som Trump, Bolsonaro och Duterte. Men han är omisskännligen det chilenska uttrycket för samma politiska våg.

Kasts specialitet är att ge formellt korrekta rättfärdiganden för reaktionära uppfattningar. Han är till exempel kritisk mot att kommuner hissar pride-flaggan med argumentet att ”platsen tillhör enbart den nationella flaggan”. Han erkänner att människorättsbrott begicks under diktaturen men tonar ned dem i det ena fallet efter det andra, och berömmer diktaturens ekonomiska politik. Bland hans förslag finns totalt abortförbud, hårdare straff och byggandet en vallgrav längs landets norra gräns.

Medan andra högerpopulister ibland är eklektiska i den ekonomiska politiken, hör Kast till Latinamerikas mest renläriga marknadsliberaler.

– Kasts bärande tema är säkerhet. Det är något som det inte talades mycket om för fem–tio år sedan men det har blivit ett starkare tema i dag med ökad otrygghet i samhället, och det är samtidigt ett problem som inget parti har en genomarbetad lösning på, säger Jorge Andres Atria Curi.

Kommunisternas Manuel Ahumado menar i sin tur att det är en del av en medveten strategi.

– Högerns linje är skräcken som politisk strategi, baserad på fejknyheter, iscensatta provokationer och repression, och med vad som i princip är en diktatur som mål.

Denna strategi har även gynnats av ett ökat fokus på invandring. I slutet av september utspelade sig dramatiska scener i norra delen av landet längs gränsen till Peru och Bolivia. En demonstration mot invandring slutade med att ett läger för migranter från Venezuela och Haiti revs och deras tillhörigheter brändes på bål. Demonstranterna anklagade migranterna för att vandalisera allmänna platser och ligga bakom en brottsvåg. Attacken fördömdes från större delen av det politiska spektrat i Chile, men den bidrog också till att föra upp migration på agendan inför valet.

En enkätundersökning som gjorts av Jorge Andres Atria Curi och andra forskare visar att omkring hälften av befolkningen ser invandring som en orsak till problem, vilket betyder att frågan har potential att svänga valresultatet. Detta har också fått konkreta konsekvenser för valrörelsen: Kast har de senaste veckorna gått om Boric och tagit ledningen i flera opinionsmätningar.

Men chilenska opinionsmätningar är inte kända för sin precision. Att de är opålitliga är en av få saker som i princip alla är överens om. Vad detta beror på är dock föremål för debatt: är det på grund av svårigheterna att hitta ett representativt urval, eller, som delar av vänstern anser, ett resultat av avsiktlig manipulation? ”Opinionsmätningar i Chile visar vad eliterna vill att de ska visa, och i dag samlar sig eliten kring Kast”, skriver till exempel webbtidningen Rebelión.

– Alla undersökningar är tendentiösa, så vi betraktar läget som helt öppet, men är inte rädda för en utslagsomgång mot Kast, säger Manuel Ahumado.

Men om dagens opinionsmätningar bara är någorlunda rättvisande, så visar de med all önskvärd tydlighet att det som så länge karaktäriserade den chilenska politiken – nämligen den starka konsensus i mitten om vad som i praktiken är högerpolitik, och som har lett till den politiska apatin – har förbytts i sin motsats: nu står landet inför ett val mellan de två mest polariserande kandidaterna sedan diktaturens slut.

Enligt Jorge Andres Atria Curi är det i huvudsak en generationell konflikt.

– Det är mycket svårt att veta om opinionsundersökningarna fångar samma grupper som också går och röstar. De äldre, som är mer konservativa i genomsnitt och mer påverkade av retoriken om säkerhet, röstar till stor del av vana. En avgörande fråga blir därför om den unga generationen, som stod i spetsen för demonstrationerna och har mycket mer progressiva värderingar, bryter sitt tidigare mönster av lågt deltagande och tar sig till valurnorna. Det skulle ha en stor positiv effekt för Boric och Frente Amplio, säger han.

Den stora chocken för det chilenska etablissemanget 2019 var inte de kaotiska studentkravallerna som utlöstes av avgiftshöjningen i kollektivtrafiken, utan de massdemonstrationer som genomfördes några veckor efter de första protesterna. Detta eftersom de visade att det fanns ett brett folkligt missnöje med den förda politiken.

Den studie som Curi och andra gjort visar till exempel att mellan 55 och drygt 60 procent av befolkningen föredrar att staten tar ansvar för utbildning, vård och pensioner, medan motsvarande siffror inom det rikare befolkningssegmentet är långt mindre.

– Boric kampanj propagerar för en stat med sociala rättigheter, ett återtagande av pensionerna från de privata pensionsfonderna, ett återtagande av kontrollen över strategiska naturresurser, en arbetsmarknad baserad på kollektivavtal i stället för individuella avtal, säger Manuel Ahumado.

Samtidigt är han lite sparsam med specifika vallöften, och det finns en anledning till det.

– Den nya statens natur är inte något som bara Boric eller bara Frente Amplio ska besluta om, den ska följa de linjer som dras upp i den konstituerande församlingen, som ligger mycket närmare folket i sin helhet.

Men hur fungerar det då att bedriva kampanj, när det är svårt att ge besked om vilken konkret politik väljarna röstar för?
– Vi menar att en seger för Boric också innebär en stat och en regering som kommer att försöka utveckla nya vägar för direkt konsultation med folket, som samarbetar nära med den konstituerande församlingen, för att den nya konstitutionen och den nya statsmodellen så långt som möjligt ska vara folkets verk, säger han.

Oavsett vem som vinner kommer den framtida presidenten och parlamentet att behöva regera parallellt med den konstituerande församlingen. Det innebär att den nye presidentens mandatperiod kan bli kort, eftersom det inte är osannolikt att församlingen utropar nya val som ska hållas i enlighet med den nya konstitutionen, så fort den är skriven och bekräftad i en ny folkomröstning.

– Skulle det bli en seger för Kast kommer det antagligen att bli en konfliktfylld relation, eftersom hans uttalade agenda att krympa staten går på tvärs med vad majoriteten i den konstituerande församlingen vill ha, säger Jorge Andres Atria Curi.

Om vänstern vinner är det i stället ekonomiska problem som kommer att stå högst på agendan, tror han.

– Vinner Boric blir det säkert en närmare och mer harmonisk relation med församlingen. Där blir utmaningen en annan, nämligen att Chile står inför en besvärlig ekonomisk situation efter pandemin. Det kommer att bli svårt att hitta utrymme för alla reformer man vill genomföra. Det gäller då för Boric och det vänster-progressiva blocket att se till att de objektiva problem och begränsningar som de kommer att ställas inför inte uppfattas som misslyckanden för den nya ekonomiska modellen.

Inrikes 04 november, 2025

Kinnevik-topp kräver skadestånd av Tobias Hübinette

Kinneviks kontor i centrala Stockholm. En central spelare inom koncernen har hotat forskaren och bloggaren Tobias Hubinette med stämning. Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT, Joey Abrait/TT.

Mikael Holmberg, en av Kinneviksfärens mest inflytelserika finansmän, kräver tillsammans med en anhörig 120 000 kronor av forskaren och skribenten Tobias Hübinette efter två blogginlägg. Civilrättsprofessor Mårten Schultz beskriver det som en ”slapp” – en strategisk stämning för att tysta samhällsdebatt.

När forskaren och skribenten Tobias Hübinette i juli skrev tre blogginlägg om en närstående till den svenska finansmannen Mikael Holmberg fick det juridiska följder. Den 2 oktober 2025 tog han emot två omfattande kravbrev från advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling AB, undertecknade av advokat Joakim Lundqvist, som företräder Mikael Holmberg och hans närstående.

I breven, som Flamman har tagit del av, anklagas Hübinette för förtal efter att ha beskrivit Holmberg och hans närstående i de tre blogginläggen som senare tagits bort. Enligt kraven har han utpekat både finansmannen och hans närstående som ”klandervärd i sitt levnadssätt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 november, 2025

Därför avbröt vi seminariet i Uppsala

Foto: Fredrik Persson / Privat.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Den 20 oktober utförde vi en aktion under invigningen av evenemanget ’A week on academic freedom’ vid Uppsala universitet. Det skrevs krönikor om hur synd det var om deltagare, att människor blev rädda, att någon undrade var nödutgången fanns. Det påstods att vi var ett hot mot den akademiska friheten. I de flesta nyhetsinslag presenterades aktionen helt utan kontext.

På detta sätt misstänkliggörs vi så att våra röster inte hörs. Tidigare, under exempelvis protesterna mot Carl-Oscar Bohlin, har vi sett hur situationer förvrängs i rasistiska narrativ som understödjer den medskyldighet som vi protesterar mot. Vi ber att få påminna om att Gaza inte har några nödutgångar.

Många frågar varför vi inte bara kan ha en dialog. Vi ifrågasätter den respektabilitetspolitik som förespråkas när ”lösningen” på ett folkmord föreslås hittas i samtal, det vill säga att palestiniernas rätt att leva är något som ska debatteras. Deras liv är inte teori. 

Vi fördömer idén att detta är något som ska lösas i diskussion. Vi kräver att universitet tar sitt ansvar och avslutar sin medskyldighet i förintandet av palestinier. Uppsala universitet har samarbeten med Hebrew- och Tel Aviv-universiteten, som aktivt bidrar till ockupation och folkmord, inte minst genom militära träningsprogram och teknologi. Dessa fakta är väl beskrivna av akademiker som Maya Wind och Omar Barghouti. 

Vi kräver inte ens ett ”pro-palestinskt” ställningstagande. Detta argument används ofta, och det hänvisas då till att lärosäten inte ska lägga sig i politik. Men akademisk bojkott är neutralitet inför ett folkmord. Det är den minsta möjliga ansträngningen och något som universitetet är skyldigt att göra under internationell lag.

”Rädda” människor i bekväma samhällspositioner ska tydligen alltid få diskutera utifrån de exakta villkor de är bekväma med. Palestinier – vars säkerhet är hotad och vars liv faktiskt står på spel – får alla möjliga typer av krav och villkor ställda på sig för att överhuvudtaget få existera. Detta är en kolonial logik väldigt typisk för svensk politik. Den politik som omöjliggör motstånd och upprätthåller en imperialistisk maktstruktur, där någras påstådda rätt till dialog väger tyngre än otaliga palestinska liv. 

En student stod framför deltagare vid detta evenemang och berättade att hon mist mer än hundra familjemedlemmar i Gaza – och vissa deltagares svar var att det är dem det är synd om. Det är de som är rädda? Maktstrukturen blir plågsamt påtaglig. 

Och det är just på grund av denna maktstruktur som vi måste ta till civil olydnad – det finns bokstavligen inga andra alternativ. De inrättningar vars uppgift är att skydda folket och människors rättigheter fyller inte sin funktion. Det är uppenbart. 

Det går inte längre att påstå att vi ska vänta på ett yttrande från internationella domstolen i Haag, för det har redan kommit. En fristående FN-kommission har redan bekräftat att det är ett folkmord och FN-rapportören Francesca Albanese uppskattar att Israel tillintetgjort runt 650 000 liv i Gaza och ändå får det fortsätta utan att någon i ’västvärlden’ agerar.

Tove Hovemyr, ledarskribent på liberala UNT, tycker att rektor Anders Hagfeldt har ”stuckit ut hakan” i sin uppmaning till regeringen under våren att förhindra folkmord i Gaza, utan att nämna att han och konsistoriet hade kunnat agera själva i stället, genom att avbryta samarbeten med lärosäten i kolonialregimen Israel. Precis som de, i solidaritet med Ukraina, avbröt samarbeten med ryska universitet. 

Vi förstår att vissa blir obekväma av våra protester. Att någon utkräver ansvar för ens agerande kan kännas jobbigt, kanske till och med skrämmande. Det finns en lindrande lösning men den bollen ligger hos dem, inte hos oss. De måste ställa sig på rätt sida av historien.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 31 oktober, 2025

Vänsterpris till kontroversiell skribent: ”Rödbrun konvergens”

Robespierrepristagaren Andi Olluri, 23. Foto: Kamal El Salim.

Andi Olluri, 23, tilldelas Robespierrepriset. Han beskriver sig som ”anarkist”, men har en bakgrund som skribent på bland annat högerextrema Nya Dagbladet. Olluri själv beskriver kritiken som svartmålning – medan prisutdelaren Lasse Diding ser en spegelbild av Jan Myrdals sämsta sidor.

23-årige Andi Olluri tilldelas årets Robespierrepris. Motiveringen är att han i Jan Myrdals anda systematiskt visat på ”den fördumning, det hyckleri och de dubbla måttstockar som regelmässigt styr vårt offentliga samtal i såväl Sverige som övriga västvärlden”.

– Jag tycker att han är i huvudsak väldigt bra. Sedan är han väldigt mångordig, men har en jävla förmåga till överblick i sina undersökningar, säger priskommitténs ordförande Lasse Diding till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Den kedjerökande farmodern personifierar ett muterat Albanien

Lea Ypis Förödmjukelse är en ärlig gestaltning av det historiska materialet, fiktion med källkoden blottad. Foto: Mihaela Noroc.

I Lea Ypis mästerliga "Förödmjukelsen" visar hon att innebörden av att vara mänsklig handlar om att minnas de döda.

2021 publicerades Lea Ypis Fri: en uppväxt vid historiens slut och blev en mindre sensation. Ypi, professor i politisk teori vid London School of Economics, berättade där om sin uppväxt i Enver Hoxhas totalitära Albanien, samt om tonåren under den efterföljande rövarkapitalismen. Det var en finstämd memoar, präglad av barnets naturliga förhållande till absurda omständigheter – i stil med Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Men det som gjorde Fri till något utöver det vanliga var att den också var en tankebok som körde socialismen genom den skräcktunnel som var det kommunistiska Albanien – och sedan plockade upp spillrorna med en bibehållen tro på marxismens idé om frihet. Resultatet kan beskrivas som ett blåslaget försvar av socialismen.

I bakgrunden i memoaren fick man små inblickar i Ypis släkt, så sammanflätad med makten att den fick klanen Kennedy att framstå som medelsvenssons. Om detta handlar hennes nya bok Förödmjukelse (Albert Bonniers förlag, 2025), närmare bestämt om hennes farmor Leman. Men om den första memoaren var mer traditionellt reflekterande, är den nya boken (utmärkt översatt av Amanda Svensson) snarare rent dokumentär.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Att se världen genom maskinens ögon

Jon Rafmans projekt ”Nine eyes of Google street view”, som fångar livets mest flyktiga ögonblick, har pågått sedan 2008. Foto: EXCLUSIVEPIX/TT.

Sedan 2008 har den kanadensiska konstnären Jon Rafman samlat bilder från Google Street View. Nu visas hans projekt ”9 eyes” på Louisiana – ett kusligt dokumentärt projekt, som visar hur den mänskliga närvaron framträder för algoritmernas blick.

En björn tittar upp ur ett rött fiskstimm med en saftig lax i labbarna, lugn på gränsen till mallig. En man kör golfbil i skelettdräkt, en annan ligger utslagen framför ett höghus.

Bilderna tillhör den kanadensiska konstnären Jon Rafmans serieverk ”Nine eyes of Google street view”, döpt efter kameran på de fotobilar som nätföretaget kartlägger världen med. Sedan 2008 har han valt bilder ur det gigantiska gatuarkivet som alla liknar frusna filmögonblick. Men både kornigheten och avtryckarslumpen gör att det snarast känns som att man snokar i en utomjordings övervakningsarkiv. Sedan den 8 oktober ställs projektet ut på museet Louisiana norr om Köpenhamn, under titeln ”9 eyes”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 30 oktober, 2025

Körde in i Palestinademo – döms till tre års fängelse

Mannen fotograferades av en privatperson i samband med bilattacken. Foto: Privat / Borås Domstol.

Efter bilattacken nekade mannen till att vara intresserad av Israel och Palestina – och påstod sig inte känna igen sitt eget X-konto. Nu döms han till tre års fängelse. Mohamed Karaz, en av de 81 målsägande, säger att Boråsborna fortsätter marschera för Palestina – men med mer oro än tidigare.

I dag föll domen mot den man i 70-årsåldern som i augusti förra året körde in i en folkmassa i samband med en Palestinademonstration i centrala Borås. Ingen skadades allvarligt, men minst en person fick uppsöka sjukhus efter att ha skadats i benet.

Ett vittne beskriver hur bilen körde in i folkmassan som ”när man ser en båt köra i vatten, och som att människorna var vågorna som bara åkte åt sidorna”. Ett annat vittne uppger att mannen ”vrålbackade” och var nära att träffa en kvinna med en barnvagn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 30 oktober, 2025

Vem har inte gett 100 miljoner till en Hamas-älskare?

Funderar du på att flytta till Afghanistan?

I så fall vill jag påpeka att regeringen avråder skarpt, inte minst sedan 2021 när Talibanerna tog över landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 30 oktober, 2025

Medlem i Parabols redaktion delar nazistmaterial: ”Högt i tak”

Svarta solen och en skärmdump från Parabol. Montage: Flamman.

På redaktionsmedlemmens stora konto syns invandringskritik, konspirationsteorier och SS-symboler. ”Det är för att trigga människor”, säger hon till Flamman. Chefredaktör Kajsa Ekis Ekman säger att hon inte markerat – då detta skulle bryta mot lagen.

En medlem i nättidningen Parabols redaktion har under en längre tid spridit högerextremt innehåll i sociala medier, kan Flamman avslöja. Bland annat försvarade hon den brittiska högerextremisten Tommy Robinson efter massdemonstrationerna mot invandring i London tidigare i september.

I samband med protesterna lade hon upp en story på sitt Instagramkonto med tusentals följare. Där beskrivs demonstrationen som en ”berättigad kritik av maktens katastrofala immigrationspolitik”. Redaktionsmedlemmen skriver också att om protesten räknas som högerextrem så är hon själv ”den mest högerextrema av dem alla”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 30 oktober, 2025

Recept för framtidens kockar

En man vars tröja hyllar ”Ockhams rakblad” deltar vid den gemensamma middagen. Foto: Karo Holmberg.

De får miljoner från ett fossiltungt investmentbolag – men kan inte sluta bli arresterade för klimatet. Ekomodernistiska Weplanet bjuder in till matfestival, där myndigheter och riskkapitalister brunchar veganskt med kärnkraftspositiva klimataktivister. Och enligt miljöprofilen George Monbiot kan de nya proteinerna vara kraftfulla nog att krossa fascismen.

Finland sägs vara de tusen sjöarnas land. Om uppgifterna stämmer ligger ungefär åtta procent av dem i Noux naturreservat utanför Helsingfors, enligt kartan utanför konferenscentret Haltia.

– Det här är mest för stadsborna, förklarar en finsk besökare.

– Vill du ha riktiga träsk så får du bege dig norrut.

Byggnaden, konstruerad helt i trä, ligger strax intill Noux långträsk. På en grusplan nedanför står stora tipitält, och en skylt lovar uthyrning av ”fat bikes” för 45 euro om dagen.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök. Men det är exakt den uppgiften som lockat ett sextiotal personer till den finska taigan. Deltagarna kommer från länder så avlägsna som Uganda, Australien och Bangladesh.

Lauri Muranen, socialdemokrat, grundare av finska Weplanet, och i dag pr-ansvarig på kärnkraftsbolaget Steady Energy, tar till orda.

– Vi är inte en organisation som sitter på vägen och stoppar trafiken. Alla behöver inte vara så. Men det betyder inte att vi inte kan ha inflytande, berättar han.

Trä. Konferensen ägde rum på komplexet Haltia i Noux naturreservat utanför Esbo. Foto: Karo Holmberg.

– Vi kan faktiskt göra mer. Vi kan påverka tänkandet bland människor, regeringar och företag. Det är mer subtilt, men slutresultatet är häpnadsväckande.

Och nog är stämningen annorlunda från andra miljöorganisationers möten. Kapitalismen nämns bara ett fåtal gånger – däremot flyter begrepp som roadmaps, stakeholders och resiliens runt i rummet. En myndighetsrepresentant förklarar försiktigt att traditionellt jordbruk fortfarande behövs. En miljöforskare kritiseras för att han kommit fram till att mer förnybar energi behövs, utan att ta in kärnkraft som alternativ. En frågeställning handlar om hur man kan göra alternativt protein sexigt – med Tesla som förebild.

Här finns visserligen en vegan som berättar om hur han övergav kött efter att ha läst en bok om ”köttets sexuella politik”. Men han jobbar också som riskkapitalist.


En gräsrotsorganisation – som är för kärnkraft, genmodifiering och odlat kött.

Så beskriver sig Weplanet, som står bakom kampanjen Reboot Food. Den globala organisationen samlar grupper i flera länder som beskriver sig själva som ekomodernistiska. Termen kommer från ett manifest som publicerades våren 2015. Texten undertecknades av bland andra Michael Shellenberger, som senare förminskat farorna med global uppvärmning.

Många av dem som samlats på konferensen är ”gröna kättare”, som lämnat sina partier med varierande grad av frivillighet. Britten Mark Lynas, som är policychef, beskriver sig som i ”exil i Labour”, medan generalsekreteraren Karolina Lisslö Gylfe lämnade svenska Miljöpartiet 2013 med målet att grunda ett ”kärnkraftspositivt och mer liberalt” parti.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök.

– Hela programmet var forskningsbaserat, där vi ville få bort fossila bränslen men där även kärnkraft var integrerat som en del av lösningen, berättar hon för Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 29 oktober, 2025

Kritiserad stiftelse bakom regeringens kampanj för återvandring

Regeringen har avsatt 8,25 miljoner kronor till Seefar Foundation för pilotprojektet för återvandring, en stiftelse med en lång historia av dunkla upplägg med otydlig avsändare. Det genomgående målet: att avråda människor från att befinna sig i Europa.

I våras tog regeringen två viktiga steg i arbetet med återvandring.

Den 23 april föreslog man en kraftig höjning av återvandringsbidraget, som ska träda i kraft vid årsskiftet. Och den 5 juni utsågs Teresa Zetterblad, tidigare avdelningschef vid Migrationsverket, som nationell samordnare för frivillig återvandring. Hon ska hjälpa kommuner att få fler att återvända till sina ursprungsländer, ett uppdrag som ska redovisas senast sommaren 2027.

Den 10 september inleddes dessutom ett pilotprojekt, som ska få 200 afghanska flyktingar att resa tillbaka, med en budget på 8,25 miljoner kronor över två år. Projektet heter Reluctance to readiness for return och ska utföras av stiftelsen Seefar, en aktör som sedan 2014 anlitats av EU och flera medlemsländer för att minska antalet människor som flyttar till Europa.

Enligt projektplanen som Flamman har begärt ut avfärdar migranter ofta återresan som ett dåligt alternativ, ”utan att tillräckligt överväga de möjliga positiva konsekvenserna av att återvända till Afghanistan."

Samtidigt avråder Utrikesdepartementet sedan den 10 februari 2006 från alla resor till Afghanistan, och i samband med talibanernas maktövertagande uppmanar det sedan den 5 augusti 2021 alla svenskar som befinner sig där att lämna landet. Då Sverige dessutom saknar utlämningsavtal med landet är frivilligt återvändande den enda möjligheten – men endast 18 afghaner har utvandrat frivilligt sedan talibanerna tog över för fyra år sedan.

Flamman kan nu visa att Seefar har en historia av att systematiskt dölja avsändaren bakom sina informationskampanjer – både den egna organisationen och uppdragsgivarna – för att undvika misstänksamhet hos mottagarna. På så sätt framställs kampanjerna som humanitära, när de i själva verket är en del av EU:s gränsarbete. Och trots de skimrande siffrorna i deras rapporter, ifrågasätts metodernas effektivitet av forskare.

Det här är berättelsen om Seefar.


Seefar Foundation grundades i april 2014, samma år som Europas syn på migration började förändras i grunden.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)