Den omfattande gäng­kriminaliteten har fört upp kriminaliteten på den politiska dagordningen. Skjutningar och personrån ökar. Totalt har 46 personer skjutits ihjäl i Sverige under 2021.

Flera politiska partier har försökt över­trumfa varandra vad gäller att föreslå ”hårdare tag”. Det saknas belägg för att de åtgärderna är verkningsfulla. Vänsterpartiet har försökt höja en röst för sociala insatser för att bromsa nyrekryteringen till gängen. I den strävan har man delvis missat den förändring som kriminaliteten har genomgått de senaste 20 åren.

Det som den politiska vänstern behöver inse är att kriminaliteten, när den blivit en livsstil, delvis lever ett eget liv. Den försvinner inte enbart av generella social­politiska insatser utan har antagit karaktären av ett eget problem. Det våld vi ser drivs av narkotikahandel, men också av en kriminell livsstil som handlar om makt, status, revir­tänkande, en kriminell hederskultur och släktlojaliteter som måste mötas med riktade insatser. Vänstern har ibland lämnat walkover till högern när det gäller frågor om straff och den del av kriminalpolitiken som kallas den repressiva.

Här är några förslag som Vänster­partiet bör lägga på detta område:

• Förändra regelverket om vad som kan tas upp i rättegångar. Nu gäller den så kallade omedelbarhetsprincipen som innebär att rätten bara får ta hänsyn till det som sägs i rättssalen och inget av det som sagts i tidigare polisförhör.
• Förändra socialtjänstlagen så att kriminalitetsrelaterade problem skrivs in som ett av socialtjänstens ansvarsområden.
• Acceptera proaktiv avlyssning som godkänns i domstol, av mobil och datatrafik av personer med känd koppling till kriminella gäng, men enbart under förutsättning att lagen kan skrivas så precist att den inte riskerar att kunna användas av extrema politiska krafter i ett senare politiskt skede.
• Inför ”Sluta skjut”-projekt i fler städer än Malmö.
• Utred ett nytt vittnesskyddsprogram så att fler vågar vittna men säg fortsatt nej till anonyma vittnen liksom till så kallade ”kronvittnen” som kan få lägre straff mot att de vittnar mot andra.
• Storsatsa på avhopparverksamhet med statligt stöd och statlig ledning.
• Säg nej till högerförslagen om visitationszoner där polisen utan brottsmisstanke kan visitera vem som helst.
• På sikt behövs en strategi för att bryta utanförskap. Det kommer att ta minst tio år. Inspiration kan gärna hämtas från rapporten ”Orten – bortom våldet” av Eva Nilsson Lundmark och Ingvar Nilsson (2017).

Vi behöver återerövra gator och torg. Främst beror tystnadskulturen på hot och repressalier. Samhället måste kunna skydda dem som vittnar mot detta.

Skolan måste få möjlighet att öka tryggheten och få igång en fungerande undervisning. Det nuvarande systemet med det fria skolvalet är särskilt destruktivt. Dessutom krävs en förstärkning av socialtjänsten som de senaste åren rustats ned kraftigt.

Målet är att nå en punkt då utvecklingen vänder. Det innebär förstås stora kostnader. Men har vi råd att inte göra det? Varje års förlängt fängelsestraff för en person kostar över en miljon kronor. Dessa pengar borde i stället läggas på de satsningar som kan göra skillnad på lång sikt.

Gunnar Bergström har skrivit boken ”Kriminalitet som livsstil 4.0”