Inrikes/Nyheter 11 augusti, 2022

Vänsterpartiet redo att utmana EU om elpriserna: ”Självklart”

<b>Vänsterpartiets nya förslag om en ny elprismodell stötte snabbt på patrull hos Svenska kraftnät, som svarade att det skulle bryta mot EU-rätten. Nu säger Nooshi Dadgostar att partiet i så fall är redo att utmana reglerna.</b> <b>– Självklart. Det gör väldigt många andra EU-länder just nu, säger hon till Flamman.</b>

När Vänsterpartiet presenterade sitt nya förslag för att sänka de svenska elpriserna beskrev en reporter i pressrummet det hela som ett ”Alexanderhugg”: att separera prissättningen mellan den el som används i Sverige och den som exporteras, utan att införa ett pristak. Det ska ske genom en uppskattning av Sveriges totala energibehov, som prissätts först. Det som blir över prissätts sedan för sig och går på export. Målet är att Sverige, som just nu exporterar mest el i Europa, inte ska få samma höga priser som de länder som nu importerar el.

Partiledare Nooshi Dadgostar sade på presskonferensen att förslaget inte bryter mot reglerna för EU:s inre marknad. Men det statliga affärsverket Svenska kraftnät, som sköter elnätet, hävdade snabbt motsatsen. Senare anslöt sig även Energimarknadsinspektionen till samma linje.

Nu säger Nooshi Dadgostar att partiet i så fall är redo att utmana EU-rätten.

– Självklart. Det gör väldigt många andra EU-länder just nu. De genomför mycket starka regleringar, därför att marknaden på el har fullständigt misslyckats. Det är någonting som även borgerliga partier i Sverige nu står upp för. Nu vill ju till och med Moderaterna ha maxpris.

Så på ett övergripande plan spelar det ingen större roll hur man tolkar EU-rätten här, ni är beredda på att gå fram med det oavsett?

– Vi har tittat på det innan vi presenterade förslaget förstås, och vi kan inte se att det går emot EU-rätten. Men fortfarande är det så att många länder i dag har en elmarknad som är väldigt, väldigt reglerad. De har inte ändrat på den utifrån de förändringar som skett i olika EU-direktiv.

Hon hänvisar bland annat till Frankrike, som nyligen fryste gaspriserna, införde ett maxtak på elpriserna och inledde ett totalt förstatligande av energibolaget EDF. Även Spanien och Portugal har gjort kraftfulla ingrepp i prissättningen på sina elmarknader – undantag som EU sedan har godkänt.

Under presskonferensen talade Dadgostar också om ”övervinster” hos bland andra statliga Vattenfall. I intervjun med Flamman antyder hon att det är kopplat till motståndet som V:s förslag snabbt mötte.

– Jag inser att det finns väldigt starka kapitalintressen här. Här ligger förstås många i den här branschen på för att man inte ska genomföra en sådan här uppdelning av export och Sverigepriser, därför att de tjänar så oerhört mycket pengar på det här just nu.

Du menar att det kan ha påverkat uttalanden från myndigheterna?

– Jag kan se att det är många inom elbranschen som tjänar väldigt stora pengar på detta och gärna vill behålla ett sådant här system.

Har du fått några signaler om hur övriga riksdagen ställer sig till det här förslaget?

– Jag kommer arbeta för att vi så fort som möjligt ska få till en snabbutredning av det här, och få med mig så många partier som möjligt på det, för att kunna genomföra det tidigt i höst men senast före vintern. Så att framför allt de södra delarna av Sverige inte ska få så höga elräkningar under vintertid. Imorgon kommer Skåne, elområde fyra, få de högsta elpriserna någonsin.

Valet att utmana EU-rätten gör att Vänsterpartiet ansluter sig till en rad andra europeiska vänsterpartier, däribland spanska Podemos och franska La France insoumise, som valt den strategin framför att förorda ett direkt utträde. Frågan om förhållningssättet till EU har varit känslig inom Vänsterpartiet sedan förra partiledaren Jonas Sjöstedt valde att sätta EU-motståndet ”på paus” i förra valrörelsen, när Brexit orsakade stor oreda och Sverigedemokraterna kampanjade för ett utträde.

Utrikes 21 oktober, 2025

Inga kungar i Amerika

En kostymerad demonstrant deltar i en ”No kings”-protest i Los Angeles den 18 oktober, de största demonstrationerna i landet sedan 1970-talet. Foto: Ethan Swope/AP/TT.

När federala agenter stormar bostadshus och människor försvinner i nattliga räder växer samtidigt ilskan i USA. Rörelsen No kings samlar miljontals i protest mot deportationerna, i en kamp om landets själ.

Det var mitt i natten den 30 september när en av de boende i ett höghus i Chicagos fattiga södra delar vaknade av att lägenheten skakade.

– Jag tittar ut genom fönstret, och det är en Black Hawk-helikopter, säger mannen till en lokal nyhetskanal.

Maskerade män firades ned med rep, och snart stormades byggnaden av hundratals federala agenter i militärutrustning, som kastade distraktionsgranater och följdes åt av drönare. De sparkade in dörrar och slet ut de boende – inklusive barn och medborgare – som sattes i handfängsel och hölls i skåpbilar utanför i flera timmar.

Mitt i tumultet hörde en annan man en knackning på dörren. När han öppnade var det inte FBI eller gränspolisen som stod där, utan en kvinna från Venezuela som han tidigare pratat med i tvättstugan och hennes dotter. Efter en stunds tvekan släppte han in dem och sade åt dem att gömma sig i hans sovrum.

37 personer arresterades i räden, inklusive kvinnans make. Kvinnan och dottern gömde sig hos grannen i tre dagar innan de flydde därifrån.

– Jag hoppas att hon är säker, säger mannen till Chicago Sun Times.

Immigrationsräden var en del av ”Midway Blitz”, Trump-regeringens nu fem veckor långa insats i Chicago, med mål att deportera så många som möjligt. Andra storstäder som Portland och Los Angeles har hamnat i centrum på liknande sätt.

Detta massiva fokus på deportationer är kanske det våldsammaste uttrycket för Magarörelsens ideologi. Arresteringarna sker ofta av maskerade män i omarkerade bilar och slutar många gånger i förvar i helt andra delar av landet, dit det är svårt för anhöriga att spåra dem.

Få har därför tillgång till advokater, och förhållandena i fängelserna är i regel inhumana: otjänlig mat, otillräckliga sovplatser, extrema temperaturer, bristande möjligheter till hygien och medicinsk tillsyn. Fångar har berättat om hur de tvingats dricka toalettvatten. För vissa slutar det hela med deportation till länder de aldrig satt fot i, som Sydsudan, Swaziland, eller El Salvadors tortyrfängelser. Andra skickas tillbaka till situationer de flytt från.

Lite fler än hälften av väljarna stöder Trumps deportationer, om än inte nödvändigtvis den brutala verkställelsen. I den andra hälften finns många som är passionerat kritiska.

Stöd. Demonstrationerna är delvis ett svar på de senaste månadernas våldsamma ICE-räder med syfte att deportera så många som möjligt. Den 14 juni deltog femåriga Leia Valera och hennes tvååriga bror Luke. Foto: Chris Pizzello/AP.

– De sade att de skulle ta brottslingar, dåliga människor, säger en man till Chicago-tidningen South Side Weekly.

– Men de beter sig som djur.

Den känslan uttrycktes över hela landet i helgen, då miljontals flockades under baneret No kings i fler än 2 700 protester – sammantaget den största demonstrationen sedan 1970-talet. Plakat som fördömde deportationerna syntes lika ofta som budskap som attackerade Trump. ”Melt ICE”, ”Ingen är illegal,” ”Fängelse utan rättslig prövning är ett koncentrationsläger”, och ”We wanted huddled masses, not hooded asses” (Vi ville ha kurande massor, inte maskerade skitstövlar).

Det senare är en referens till en sonett av Emma Lazarus, som är gjuten på en bronstavla inuti Frihetsgudinnan. ”Ge mig dina trötta, dina fattiga, dina kurande skaror som längtar efter att andas fritt”, kan man läsa där – ett löfte om USA som fristad för invandrare. Historiskt är det en sanning med modifikation, men idealet är djupt rotat hos många av de amerikaner som fortsätter vara stolta över sitt hemland. ”No hate, no fear, immigrants are welcome here”, skanderade man i Washington DC i helgen.

Uppskattningar visar att mellan 5,5 och 8,7 miljoner var ute på lördagen, eller omkring två procent av USA:s befolkning. 11 miljoner eller 3,5 procent är den siffra som organisatörerna av No kings tidigare nämnt som ett mål. Protesterna är nämligen delvis inspirerade av forskning som visar att nästan ingen regim har kunnat motstå en proteströrelse som mobiliserat en så stor andel av befolkningen.

Uppskattningar visar att mellan 5,5 och 8,7 miljoner var ute [och demonstrerade] på lördagen, eller omkring två procent av USA:s befolkning.

Erica Chenoweth, Harvard-professorn som ligger bakom dessa studier, noterar dock att siffran inte är en garanti. Den så kallade 3,5-procentsregeln baseras på att så många människor endast kan sättas i rörelse om det finns en underliggande struktur som organiserat dem. En enstaka protest gör inte så mycket, men organiseringen som möjliggjort den skapar kontinuitet och kan stödja riktade protestaktioner: strejker, bojkotter, och andra aktioner som kastar grus i maskineriet på ett sätt som medför sociala eller praktiska kostnader för makthavarna.

Sådana strukturer byggs just nu i Chicago. Ett lärarfack har skapat en plan för hur de ska agera om ICE dyker upp på skolan. Mitt i en lektion hörde Maria Heavener, lågstadielärare på Funston Elementary, ett tilltagande oljud utanför klassrummets fönster. Helikoptrar, sirener och tutande bilar åtföljdes av en rad notifikationer från hennes telefon.

– Jag är med i en massa olika chattgrupper för snabbrespons, så jag förstod vad det betydde, berättar hon på fackets sociala medier.

Det visade sig att ICE hade kastat tårgasgranater vid en räd mot en mataffär nära skolan och den stickande röken spred sig snabbt. Heavener stängde fönstret. De barn som var ute på lunchrast kallades in, och en stor grupp grannar strömmade till för att kunna hjälpa barnen ta sig hem i säkerhet.

ICE kom inte till skolan den dagen; myndigheten har sagt att de inte kommer att göra räder på grundskolor. Men i andra situationer har både spontana och organiserade granngrupper gjort sitt bästa för att sabotera aktiva ICE-insatser. Aktivister delar ut visselpipor med instruktioner för hur man ska blåsa när ICE syns till eller genomför en arrest, så att utsatta personer kan fly och motståndare kan samlas. Burop och tutande bilar följer agenterna, som bär mask för att undvika de sociala kostnader Chenoweth beskriver.

– Jag börjar göra oväsen, folk börjar tuta, folk strömmar till, säger Cristóbal Cavazos, som är aktiv med People’s Patrol, till NPR.

– ICE blir nervösa. De börjar titta runt, du vet, och de börjar fundera, är det här värt det just nu?

Chenoweth har noterat att sociala medier gör så att stora grupper kan mobiliseras utan underliggande organisering, vilket sätter regeln ur spel. No kings-organisatörerna är tydliga med att deras rörelse inte handlar om en enstaka protest. Framtiden får utvisa om de lyckas bygga någonting varaktigt, men den som vill fördjupa sitt engagemang kan se på hur protesterna mot ICE experimenterar med olika sätt att sabotera.

Läs mer

Antalet gripanden och deportationer fortsätter att vara rekordhögt landet över – men i några fall har agenterna, till synes skamsna och frustrerade över att vara omringade av en buande folkmassa – gett upp och släppt personen de varit ute efter. För den individen, precis som för den venezuelanska kvinnan och hennes dotter, innebär det ännu en dag i frihet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 21 oktober, 2025

Aktivister avbröt seminarium – menar att Gaza osynliggörs

Biblioteket Carolina Rediviva i Uppsala ligger precis intill Engelska parken. Foto: Fredrik Persson / TT / Anders Wiklund / TT

Aktivister avbröt ett seminarium om akademisk frihet i Uppsala, i protest mot att temaveckan saknade punkter om Gaza. Tidigare utbildningsminister Anna Ekström menar att aktivisterna överröstade diskussionen – medan de själva menar att det är universitetet som tystar Palestinarörelsen.

Under måndagen invigdes Uppsala universitets temavecka om akademisk frihet. Invigningsseminariet gick under rubriken ”Från vackra ord till praktik”, och representanter från universitetens ledning i Uppsala, Stockholm och Umeå samt Konstfack var inbjudna för att diskutera vad som händer ”när universiteten tillämpar akademisk frihet i sin vardag”.

Men under samtalet reste sig flera personer i publiken, varav en hade med sig en megafon. I ett anförande kritiserade man att ingen av veckans punkter berörde Gaza, där bland annat FN-experter lyft risken för ett skolasticid – en utrotning av ett områdes eller ett folks akademiska institutioner.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 20 oktober, 2025

Platt som en landningsbana för stridsflyg

Offret, ångraren och förrädaren drabbar samman på Tribunalen. Foto: Anna Drvnik.

Fick jag bestämma skulle DCA-avtalet spolas, Tamsons hålla fingrarna i styr och Teater Tribunalen växa upp.

Går det verkligen att göra fars av ett bilateralt försvarsavtal? Svaret på det är troligen ja. Konsten och i synnerhet komedin har åtminstone sedan Molière varit suverän på att klä av makten, med dess uppburrade löjlighet och gravallvarliga krumbukter. Att bjuda på förlösande gapflabb utan skyldigheter till förfining eller diplomatisk hövlighet är en av de högsta dygderna. Ett gott skratt förlänger käften och så vidare.

Pang i bygden, med premiär i lördags på Teater Tribunalen med regi av Richard Turpin hade inte bara en skara prima skådespelare på scen. Lördagspubliken var stridslysten och uppsluppen. De hade alla kommit för att se pjäsen vars rykte redan nått nationell räckvidd tack vare att det moderata oppositionsrådet i region Stockholm, Kristoffer Tamson, önskat dra in teaterns offentliga finansiering och dessutom göra den återbetalningsskyldig. Orsaken är att regissören Richard Turpin förra våren utropat ”Leve Ryssland!” i sitt ”fredstal” på Svensk-ryska vänskapsföreningens årsmöte.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 oktober, 2025

Snabba klipp blir Europas undergång

En robotarm från ABB deltar i en bordtennis-turnering vid Världsmästerskapen för humanoida robotar i Kina, den 15 augusti 2025. Foto: Tingshu Wang/Reuters/TT.

Svensk industri byggdes av ingenjörer med långsiktiga mål. I dag styrs den av finansmän som jagar snabba klipp. När ABB säljer sin robotavdelning till Japan visar det hur folkhemskapitalismen ersatts av en skojarekonomi.

Det som väckte mitt klimatintresse var boken Detta förändrar allt av författaren Naomi Klein. Under ett lärorikt erasmusutbyte i Köpenhamn – också med närgående studier av stadens rökiga bodegor och svettiga klubbar – öppnade boken mina ögon för hur frågan hänger ihop med världens orättvisor och paradoxerna i vårt ekonomiska system.

En av Kleins poänger i boken är att klimatkrisen har ”dålig tajming”. Den kräver omfattande handling nu, samtidigt som världen är mer fientligt inställd mot målriktad styrning av ekonomin än någonsin förr. Detta tänkte jag på när jag läste att svenska industriklenoden ABB ska sälja sin robotavdelning till japanska företaget Softbank.

Kommunikationsdirektör Jacob Lund på Wallenbergsfärens investeringsbolag Investor säger att affären är ”finansiellt attraktiv”. Softbanks grundare Masayoshi Son å andra sidan har större ambitioner och säger: ”Varför föddes Masa Son? Det kan låta märkligt, men jag tror att jag föddes för att realisera artificiell superintelligens” – en intelligens som överträffar den mänskliga. Softbank vill koppla ihop deras AI-satsning med ABB:s kompetens inom robotik – något som Kina gjort sedan 2017.

Varför ska vi bry oss om ABB? För att bolaget, tidigare Asea Brown Boveri, har varit centralt i svensk industrihistoria. Det klassiska, svarta eller blåa SJ-loket som ofta kör långsammare tåg och nattåg? Byggt av Asea som Sveriges största lokserie någonsin. Hört talas om att Sverige har kärnkraft? Mellan 1975 och 1985 var bolaget med att bygga nio kärnkraftsreaktorer i Sverige, varav flera fortfarande är igång. Noterat att Sveriges elsystem transporterar stora mängder el från norr till syd? Asea samarbetade med statliga Vattenfall om att bygga den då världsstörsta ledningen mellan Harsprånget i norr och Hallsberg 1952.

I stället för att investera för att lösa klimatkrisen handlar det om snabba cash och status.

Sådant samarbete mellan statliga aktörer som SJ och Vattenfall och privata som Asea var utmärkande för innovation under svensk socialdemokratisk kapitalism. Det blev också typexempel för ekonomisk forskning om industripolitik och utveckling, till exempel John Kenneth Galbraiths teori om ”teknostruktur” och Erik Dahméns ”utvecklingsblock”. Poängen var att ledande innovationer och stabil industriell utveckling kommer av långsiktiga satsningar mot tydliga mål och stabila relationer mellan bolag och stat.

Men med nyliberalismen kom nya idéer. Bolag ska maximera aktieägarnas avkastning, inte bidra till samhällsnyttan. Staten ska skapa förutsättningar, inte styra. I stället för att målriktat använda den tekniska förmåga som ABB mödosamt byggt upp inom järnvägar, elnät och kärnkraft – nyttiga saker för ett samhälle på väg mot fossilfrihet – kunde tillgångarna brytas ut ur bolaget och säljas.

2018 sålde ABB transmissionsnätsavdelningen till japanska Hitachi. Försäljningen motiverades med att ”ABB-aktien har gått svagt”. Pådrivande var finansmannen Christer Gardell, vars ”aktivistfond” hade köpt in sig för att pressa på för en försäljning.  ”Nu när finansmännen har tagit befälet från industrialisterna så är pengar i fickan en snabbare väg till deras hjärtan än ett långsiktigt ägande”, sammanfattade SVT:s ekonomireporter Peter Rawet. Bara några år senare fick bolaget som i dag heter Hitachi en gigantisk beställning på 145 miljarder kronor på transmissionsledningar till havsbaserad vind – cirka 45 miljarder mer än försäljningen av hela bolaget några år tidigare och Sveriges största exportorder någonsin.

Nu vill ABB än en gång sälja till japanska aktörer och man anar ett mönster: svenska ägare vill göra snabba affärer medan andra vill ha svensk industriell kompetens. I en intervju med Svenska Dagbladet förklarar ABB:s vd Morten Wierød att det är Kina och USA som är mest attraktivt för ABB i framtiden – trots Trumps tullar och Kinas statsstyrda ekonomi.

Läs mer

Det är det här som åsyftas med klimatkrisens dåliga tajming. Vi lever inte bara i ett ekonomiskt system där produktionsmedlen till övervägande del är privatägda, utan dessutom utgörs vår tids kapitalister till övervägande del av hustlare på jakt efter snabba klipp och miljardärer med storhetsvansinne. I stället för att investera för att lösa klimatkrisen handlar det om snabba cash och status. Samtidigt förstår jag dem när regeringen presenterade sin budget som inte gav någon mer riktning för Sveriges ekonomi bortom fler skattesänkningar. Om inte staten pekar ut en riktning, varför skulle kapitalisterna satsa?

För att parafrasera Gramsci: Den gamla världen dör, och den nya kämpar med att födas. Nu är det hustlarnas tid.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 19 oktober, 2025

Kultkalkonen ”Tron” får ny kostym med AI-feminism

Tekniken är ond, men AI är frälsning? Vem som är hjälte i ”Tron: Ares” är lika oklart som samtiden. Foto: Disney.

Budskapet i Disneys uppföljare till dataspels-dramat speglar den korrupta doktrinen mellan däven nostalgi och flåsig teknikoptimism. Olga Ruin har sett "Tron: Ares".

Samtidigt som vi väntar i foajén för att bli insläppta till pressvisningen av Tron: Ares pågår i biografens lokaler ”Beredskapskonferens”, anordnad av Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Tydligen har den svenska biokrisen gått så långt att Filmstaden behöver extraknäcka som värd för heldagspanelsamtal om IT-attacker, informationssäkerhet och krigsplacering.

Filmen, vars titel anspelar på den grekiske krigsguden, känns genast passande. Krig ute, inne och i sinne.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

Sanningen finns i orgasmen

Från vänster till höger: Theodor Adorno, Paul Feyerabend, Susan Sontag och Michel Foucault. Foto: Roessler/KEystone/TT, Wikimedia commons, Jeffrey Blankfort/Camera Press, Jacques Haillot/L’Express.

1900-talsfilosofins ”fantastiska fyra” framträder i kött, blod och kroppsvätskor i Wolfram Eilenbergers nya bok. Resultatet är ett verk som trollar bort gränsen mellan sex och tanke – men som i sin helhet ger ett något slappt intryck.

En otrogen professor och ett gränsöverskridande tonårsgeni. En megaloman självmordsaspirant som förföljer meningsmotståndare med kniv och en opiatmissbrukande krigsinvalid. Nej, det är inte hjältarna i Marvels Fantastic four, utan fyra av 1900-talets mest inflytelserika filosofer: Theodor Adorno, Susan Sontag, Michel Foucault och Paul Feyerabend. I den tredje delen av Wolfram Eilenbergers filosofiska grupporträtt följer vi dessa bångstyriga giganter från andra världskrigets slut till det symboliska året 1984.

Efter framgångarna med Trollkarlarnas tid och Frihetens lågor är Eilenberger något så ovanligt som en populär, kanske till och med sexig filosofihistoriker. Samtidsandar: Filosofins sista år och början på en ny upplysning 1948–1984 (Daidalos, 2025) bräcker dock föregångarna som den köttsligaste skildringen av filosofi jag har läst. Listan kan göras lång: Adorno möter en älskarinna i efterkrigsårens New York och översätter hennes orgasmer till insikten att sanningen flyr våra begrepp; Sontags sexdebut i det promiskuösa San Francisco väcker hennes motstånd mot dualismen kropp och själ; den vetenskapsteoretiska anarkisten Feyerabend tar med sig frågan om standardmetoden från seminariet till sängkammaren. Bara sexualitetshistorikern Foucaults sexliv – beryktat för vidlyftiga orgier och pedofilanklagelser – lämnas åt läsarens fantasi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

En progressiv mask för nygammalt kvinnohat

Förra veckans visning av modehuset Jean-Paul Gaultier är kvinnohatiskt, anser Flammans modeskribent Alice Aveshagen. Foto: Maison Jean Paul Gaultier.

Designern Duran Lantink vill leka med queer identitet för anrika Gaultier – men landar i ett förlöjligande av kvinnor. Hur radikala är han och hans manliga designerpolare?

In på catwalken kommer en ung slank man glidande, med inte många trådar på kroppen. Men där hans pojkbröstvårtor skulle ha suttit, gungar i stället en imponerande fritt hängande kvinnobyst som är omöjlig att slita blicken ifrån. Skandal? Genidrag? Snälla – gäsp.

Den nederländske designern Duran Lantink har hyllats som ett stjärnskott inom det konceptuella modet, det vill säga mode som sätter idéer och konst före kommersiell bärbarhet. Han beskrivs som queer, radikal och politisk, men uttrycket har ofta vacklat på gränsen till parodi. Redan förra säsongen väckte han uppmärksamhet genom sin så kallade ”bröstchock” som varken kändes särskilt nyskapande eller särskilt radikal.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 17 oktober, 2025

Skyller näthat på ”propalestinier” – hälften kom från nazistkonton

Två av kommentarerna i Alice Teodorescus kommentarsfält. Foto: Caisa Rasmussen/TT / X (skärmavbild).

Alice Teodorescu Måwe, EU-politiker för Kristdemokraterna, menade att ”nästan samtliga” hatkommentarer om en minnesceremoni kom från propalestinska konton. Men Flammans granskning visar att omkring hälften av de hatiska kommentarerna kommer från högerextrema konton.

Under torsdagskvällen möttes europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) av flera hatiska kommentarer på X, efter att ha lagt ut sitt tal från en minnesceremoni för Hamas offer den 7 oktober 2023.

”Jag lägger ut mitt tal från gårdagens minnesceremoni i synagogan. På X rasar judehatarna, i nästan samtliga fall kommer hatet från så kallade pro-palestinier”, skriver hon i ett inlägg på X.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 oktober, 2025

Arabländerna kommer för enkelt undan i Gaza

Tahrir-torget i Kairo står öde. Foto: Nariman El-Mofty/AP.

Medan protesterna mot Israel sprider sig förblir arabvärldens ledare och folk tysta. Hittills har ingen offrat sig för palestiniernas sak.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

De arabiska länderna kommer inte att komma Gaza till undsättning. Inget av dem har tagit något större diplomatiskt initiativ för att förhindra återockupationen av enklaven och sätta stopp för det israeliska eld- och stålregn som den utsatts för i snart två år. Trots en fruktansvärd mänsklig balansräkning (70 000 döda, varav 70 procent kvinnor och barn enligt uppskattningar) och en svält värdig de värsta medeltida belägringarna, finns det inte en enda huvudstad i Nordafrika eller Mellanöstern som kräver sanktioner mot Tel Aviv eller hotar sina västerländska partner med repressalier för deras orubbliga stöd till Benjamin Netanyahu och hans regering.

Till skillnad från vad som hände 1973 under Oktoberkriget, försöker inte Organisationen för arabiska oljeexporterande länder (Opec) övertyga andra producenter att begränsa oljeleveranserna för att få Washington att utöva påtryckningar på Israel. Vissa händelser symboliserar perfekt detta skifte: medan amerikanska vapen fortsätter att strömma in i Israel och kongressen röstar igenom kredit efter kredit till förmån för Tel Aviv, gjorde USS Forrest Sherman, en jagare i den amerikanska flottan, en lugn mellanlandning i den algeriska huvudstaden Alger i maj.

Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna.

Den kommunistiske aktivisten Georges Ibrahim Abdallah, som nyligen frigavs efter 41 års fängelse i Frankrike, kritiserar folken lika mycket som deras ledare – om inte mer. ”Barnen i Palestina svälter ihjäl”, förklarade han vid sin ankomst till Beirut. ”Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna. Regimerna känner vi till. Hur många martyrer har fallit i demonstrationerna? Vid försöken att passera gränserna till Gaza? Ingen. Ingen har fallit. Allt hänger på folket i Egypten, mer än på någon annan part. ”

De egyptiska ledarna vill inte höra talas om det. De förstärker utan förbehåll det ekonomiska samarbetet med Tel Aviv. För Kairo är det uteslutet att bryta de diplomatiska förbindelserna, även om Gazas invånare dör i dussintal varje dag. Visst är 40 000 egyptiska soldater utplacerade i norra Sinai, men deras uppdrag är inte att bana väg för humanitär hjälp, utan att förhindra en tillströmning av flyktingar till halvön. Om det inte var luktfritt skulle man kunna säga att denna passivitet luktar metan. I början av augusti tillkännagav det israeliska företaget Newmed att man undertecknat ett ”historiskt” kontrakt på motsvarande 385 miljarder kronor om leverans av naturgas till Egypten från offshorefältet Leviathan från och med 2026. Leveranserna i fråga – 135 miljarder kubikmeter under 15 år – motsvarar 20 procent av landets årliga förbrukning. Sedan 2019, då man slöt ett första köpeavtal på 60 miljarder kubikmeter, accepterar Kairo alltså att dess energisäkerhet är beroende av dess granne. Detta förklarar utan tvekan varför dess polisstyrkor med våld hindrade deltagarna i den globala marschen mot Gaza från att samlas i Sinai i juni.

Läs mer

Ett annat exempel är Förenade Arabemiraten, som normaliserade sina relationer med Israel 2020 inom ramen för Abrahamavtalen. Edge Group, ett av flaggskeppen inom deras försvarsindustri, meddelade i januari att man avser att investera 93 miljoner kronor för att förvärva en andel på 30 procent i det israeliska företaget Thirdeye Systems, som specialiserar sig på att upptäcka drönare med hjälp av artificiell intelligens. I Egypten, Förenade Arabemiraten och Marocko, som också har undertecknat Abrahamavtalen, innebär normaliseringen av relationerna med Israel goda affärsmöjligheter. Detta kan inspirera Syrien och Saudiarabien, som ökar kontakterna med palestiniernas fiende.

Översättning: Jonas Elvander.

Diskutera på forumet (0 svar)