I Flamman nummer 3/2023 hävdar ABF:s Mattias Svensson att Svensk-kubanska föreningen ”inte möter de demokratiska principer som våra regler kräver”. Det skulle vara intressant att veta vilka principer vi bryter mot, en organisation uppbyggd på ideella insatser, öppet, transparent och med val till alla ansvarsposter. Tydligen ”brast det i rutinerna” för ABF och Svensk-kubanska fick ”ja” till en programpunkt på Socialistiskt Forum.
Eller menar Svensson inte Svensk-kubanska föreningen utan Kuba, ett land vars rätt till oberoende och självbestämmande vi frenetiskt försvarar mot USA:s blockad? En blockad som fördöms i FN:s generalförsamling av världens alla länder utom USA och Israel.
Hur är det då med demokratin i Kuba? Den kubanska grundlagen slår fast de rättigheter och skyldigheter som kubanerna har. I motsats till Sverige är det medborgarna som på öppna möten nominerar sina representanter. De som sedan väljs i hemliga, fria och demokratiska val. Målet för de valda församlingarna är att alla kubaner ska känna sig representerade oavsett yrke, ålder, kön, etnisk tillhörighet och så vidare. De väljs för att arbeta för det gemensammas bästa. Som vi sagt tusentals gånger handlar det inte om partival utan personval. Varken partier eller pengar har någon roll att spela. Inga valkampanjer förs, utan kandidaterna presenteras enbart med fakta. De valda får ett förtroendeuppdrag, inte en massa förmåner och privilegier. De behåller sin tidigare lön och klättrar inte på någon karriärstege. De är skyldiga att vara tillgängliga och regelbundet redovisa sitt arbete för sina väljare. De flesta återgår till sina tidigare arbeten efter mandatperioden.
Alla viktiga beslut föregås av omfattande rådslag i ett remissförfarande där medborgarna kan lämna synpunkter. Detta sker i ett växelspel med nya förslag utifrån framkomna synpunkter. Allt för att få största möjliga stöd i befolkningen. Så var den familjelag, som nyligen antogs, det 25:e omarbetade förslaget. Grundlagen från 2019 genomgick en liknande process innan den röstades fram i en folkomröstning. Just nu diskuteras landets kommande budget på tiotusentals arbetsplatsträffar.
Så gott som alla kubaner är med i någon av landets massorganisationer. Dessa har stort inflytande. Kubas Nationalförsamling skulle aldrig drömma om att anta arbetsmarknadslagar som fackföreningsrörelsen inte accepterar, lika lite förändringar inom utbildningsväsendet som inte studentorganisationerna godkänner eller en familjelag som inte Kvinnoförbundet tillstyrker. Massorganisationerna är ytterligare ett sätt att utöva deltagardemokrati.
Är detta system inte ens värt att diskutera på ett socialistiskt forum? Nej, inte enligt ABF, som förbjöd ett bokbord för Svensk-kubanska och som ändrade titeln på en föreläsning om Kubas ekologiska omställning kallad ”Vad kan vi lära av Kuba?” Detta eftersom vi i Sverige förstås inte har något att lära av Kuba, utan det är vi som ska lära dem vad som är bäst för dem.
Zoltan Tiroler, Svensk-kubanska föreningen
