Palestinagrupperna (Flamman nummer 14/2023) har i flera decennier beklagat sig över att Israel haft för mycket influenser från Europa. Per Gahrton kallade Israel en ”europeisk intränglingsstat” och att det var ett ”kolonialt övergrepp” att judar återigen skulle ha sitt hemland i Israel. Att judar behövde självstyre där de slapp rasism, förtryck och massmord – det såg alltså Palestinagrupperna som något negativt. Judarna skulle hålla sig i Europa.

Det är mycket i resonemanget som skaver. För det första så härstammar de flesta israeler från länder som Irak och Marocko, inte Polen eller Ryssland. Det mest anmärkningsvärda är dock bristen på solidaritet med judar som behövde fly massmord i just Polen och Ryssland.

På senare år har det dock visat sig att Israel influeras allt mindre av västerländska ideal. Israel blir mer som grannländerna – mer konservativt, mer religiöst och mer korrupt. Men då byter Palestinagrupperna ställning. Nu börjar man i stället kritisera att Israel inte liknar Europa. Det är en typisk dubbelbestraffning där Israel angrips hur de än gör.

Enligt de förteckningar över hur demokratiska olika länder är, så är Israel fortsatt bättre rankat än exempelvis Italien, Belgien och en lång rad andra länder. Israels grannländer klassas samtliga som auktoritära. I Palestina har det inte varit val på många år. Kommer Palestinagrupperna begära att nyhetsredaktioner måste upprepa att Belgien, Italien och Palestina inte är demokratiska varje gång de länderna nämns? Eller är det bara det judiska Israel som ska särbehandlas?

Palestinagruppernas kamp mot ”apartheid” är inte speciellt konsekvent.

Anklagelserna om apartheid är också märkliga. En grupp som utger sig för att kämpa för Palestina borde väl rimligtvis agera just i Palestina? Ser man till särbehandling utifrån etnisk tillhörighet finns det mycket att ta tag i. 93 procent av befolkningen hyser antisemitiska föreställningar, det ger livstids fängelse att sälja mark till judar och en stor del av befolkningen vill genomdriva etnisk rensning på judar – även från Israel. Skulle en jude eller israel visa sig i en palestinsk stad, då blir det direkt en lynchmobb som går till attack. Bara för någon vecka sedan attackerades ett par tyska turister i Nablus på det viset.

Situationen för andra typer av minoriteter är lika bedrövlig. I höstas rapporterades om hur homosexuella behöver söka asyl i västländer och hur en öppet homosexuell man i Hebron blev halshuggen. Så ser situationen inte ut alls för minoriteter i Israel. Där är 20 procent araber, druser och så vidare – vilka liksom minoriteter i Sverige utsätts för orättvisor, men inte i närheten av den särbehandling som judar utsätts för i Israels grannland. Palestinagruppernas kamp mot ”apartheid” är alltså inte speciellt konsekvent. Återigen tycks det vara det judiska Israel som särbehandlas.

Det är också olyckligt att ockupationen fortsätter. FN har en lösning i resolution 242, men den kräver också att israeler garanteras fred när de drar sig undan. Det löftet har inte gått att säkra. Inflytandet från Hamas och andra grupper som inte vill ha fred är nämligen för stort. Hur ska Palestinagrupperna bidra för att få bort Hamas inflytande och öka demokratin i Palestina? Ni jobbar väl för Palestina, inte bara mot Israel?