Jonas Sjöstedts text ”Tolv förslag för ett socialistiskt Sverige” (Flamman 19/2023) är utmärkt, men jag har två kritiska kommentarer:

Först gäller det att Jonas kallar sina tolv förslag för socialistiska. För mig är frihetlig socialism att arbetande människor ersätter kapitalisterna som ägare och makthavare i företagen, då socialismen ska ersätta kapitalismen. Om statligt ägande eller 35 timmars arbetsvecka är socialism betyder det att en borgerlig majoritet kan avskaffa socialismen. Om vi kallar allt bra för socialism blir begreppet urvattnat.

Min andra invändning är att det internationella perspektivet saknas. EU och världssamfundet – med även vissa överstatliga beslut – måste vara ledande i klimatpolitiken om jorden ska överleva. Och utan det internationella samarbetet i jakten på skatteflyktingar kan den svenska välfärdsstaten inte överleva.