Revingefältet var fram till 1960-talet ett jordbrukslandskap med plats för kvarnar, fruktodling, bränneri, smedjor och ett par mindre fabriker. Här ligger sand- och grustäkter samt våtmarker som kan utgöra viktiga livsmiljöer för många arter. Det gäller inte minst Krankesjön, en av Skånes viktigaste fågelsjöar, och en ranch för ekologiskt jordbruk.
Men nu är det slut med mycket av detta. Försvarsmakten har sedan länge kört ut de permanent boende från fältet, och kräver nu att få utöka sina krigsövningar till den grad att kossorna inte längre kan vara kvar. Det är bara ett av många exempel på hur miljöintresset får kröka rygg för män i gröna uniformer.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Tidigare har det handlat om samer som trängts undan av internationella militära övningar i norr eller Vätterns vatten – Europas största dricksvattentäkt – som förstörs av försvarets gifter och vapenskrot. Och än värre kommer det att bli när den blåbruna regeringens förslag går igenom om att undanta Försvarsmakten från viktiga miljökrav vid internationella militära övningar. Kommuner, Svenskt Vatten och miljövänner har kritiserat förslaget och varnat för att både dricksvattnet och närmiljön kommer skadas allvarligt. Men de har talat inför döva öron.
Det som tidigare betraktades som legitima miljöinvändningar kunde då få Försvarsmakten att behöva sansa sig. Så ser det inte ut längre. Numera vinner krigsmakten nästan alltid då försvarets intressen ställs mot miljöhänsyn.
Med Putins anfallskrig mot Ukraina har det blivit hart när omöjligt att vara kritiker av det militära komplexet. Den som i dag ifrågasätter militären stämplas som naiv. Den svenska Natoanslutningen hastades igenom utan debatt och fullödig analys. Varför ska Sverige släppa 200 år av alliansfrihet, alliera sig med Turkiet och USA och förbinda sig till evig upprustning? Men de som med rätta protesterar mot Nato avfärdas som gåendes i Putins ledband. Och så var det slut på diskussionen.
Det är hög tid att ändra på det. Det är viktigare nu än någonsin att hålla huvudet kallt och säga att världen inte blir säkrare av att militärkomplexet överordnas allt annat. Tiden före första världskrigets utbrott var, liksom nu, en tid av militär eskalering och nationalistiskt krigsyrande. Men det var också en tid av arbetarsolidaritet över landgränserna och en växande fredsrörelse. Fredsrörelsen bars upp av en vänster och progressiva liberaler som utmanade den tondöva krigsyran. Det som i dag är Vänsterpartiet föddes just ur en splittring i synen på första världskriget.
I dag har vi krig i Europa och jag saknar en stark fredsrörelse, även från vänster. Putin ska bekämpas, även militärt. Men vi får inte ge militären carte blanche att göra som de vill, i synnerhet inte med vår redan hårt prövade miljö.
Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
