Tidigt under midsommaraftonen publicerades en film på de Wagnerkopplade telegramkanalerna. En skakig handkamera filmade ett skogsområde som såg ut att blivit beskjutet. Mindre bränder och kratrar gav intrycket av att platsen blivit granatbeskjuten eller bombad. Wagnergruppens ledare Jevgenij Prigozjin påstod att många Wagnersoldater hade stupat i ett luftangrepp som utförts av det ryska flygvapnet, och han svor att hämnas. Olika hot och löften om att hänga Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu och generalstabschefen Valerij Gerasimov började publiceras på Prigozjins telegramkanal, och strax därefter utfärdade den ryska säkerhetstjänsten FSB en arresteringsorder för Wagnerchefen. Ryska nationalgardet mobiliserades i både Moskva och i staden Rostov. Vägspärrar sattes upp längs motorvägen mot det ockuperade Ukraina och Moskva.

Staden Rostov är central för Rysslands krig. Det är både en nod för logistiken och platsen för södra militärdistriktets högkvarter. Snabbt och utan strid intog Wagner staden och samtidigt skickades en annan styrka mot Moskva. Trots att Prigozjin är chef för ett legosoldatsförband har han blivit populär i landet. När ryssar skulle svara på frågan ”Finns det någon nu levande ryss som vårt land kan vara stolt över” så hamnade han på femteplats, ovanför befälhavarna Gerasimov och Sjojgu. Hans frispråkighet och patriotiska kritik av arméledningen har fört honom till en speciell position. Trots att han skickar soldater in i köttkvarnen så ses han som en handlingens man, långt ifrån Kremls elfenbenstorn.

Putin tvingades ut framför tv-kamerorna. Under ett kort tal förklarade han att det som pågår är landsförräderi. Att de inblandade ska gripas och de som ännu inte dragits med ska hålla sig borta. Under Wagners resa mot Moskva skedde sammandrabbningar med det ryska flygvapnet. Sex helikoptrar och ett flygplan sköts ned och Wagner förlorade i sin tur minst fem fordon. Konfrontationen vid Moskva uteblev. Plötsligt gjorde Wagnerstykorna halt. Lukasjenko hade trätt in som medlare och nått en lösning. Prigozjin och hans rebeller undslipper repressalier ifall de lämnar landet och bosätter sig i Belarus. Resterande delar av Wagner ska i stället bli en del av den reguljära armén. Delarna som Prigozjin behåller ska fortsätta med Wagners övriga verksamhet.

Wagner har under många år fungerat som en privat förlängning av den ryska utrikespolitiken – ett sätt att säkra ryska ekonomiska intressen i länder som Syrien, Mali och Libyen. Även om företagets historia är höjt i dunkel så vet man att det ursprungligen grundades för att försvara oljekällor och -ledningar i Syrien under brinnande inbördeskrig. Wagner skiljer sig från andra liknande företag såsom Academi (tidigare Blackwater) eller det svenska Securitas. Ägargruppen runt legosoldatsföretaget investerar och driver själva gruvor och oljeutvinning i flera av länderna där de är verksamma. Det har spekulerats i att företaget tar betalt av mindre välbemedlade länder i just naturresurser. I Syrien agerade Prigozjin genom företaget Evro Polis som i utbyte mot 25 procent av vinsterna skulle skydda oljeindustrin. Evro Polis var också ett av företagen som pekades ut som inblandade i valpåverkan under de amerikanska mellanårsvalen 2018, under Trumps presidentskap.

Prigozjin spelade ett farligt spel. Det är för tidigt att säga om han vann eller förlorade.

När Sudans tidigare diktator Omar al-Bashir 2017 ville närma sig Putin gavs Prigozjin gruvrättigheter i Sudan. Allt detta gjordes genom hans bolag M-Invest. Läckta dokument har sedan visat att företaget också hade planer på att sabotera demokratiprotester i Sudan. När Al-Bashir senare ville utbilda sin milis Rapid Support Force användes Wagner som instruktörer. Efter att Al-Bashir förlorat makten har det nya styret försökt inordna RSF-milisen i armén, men precis som Prigozjin vägrade låta det hända med Wagner i Ryssland, så vägrade RSF:s ledare att underkasta sig och kastade i stället in Sudan i ett ännu pågående inbördeskrig.

När de svenska och franska insatserna i Mali slutligen avbröts var det för att regimen i landet hade valt att anlita Wagner för att hjälpa till att slå ned interna oroligheter. För en kostnad på cirka elva miljoner dollar i månaden skulle Wagner stationera en styrka i landet. Det dröjde inte länge innan Wagner hade begått omfattande massakrer. I Centralafrikanska republiken har Wagners närvaro kanske varit tydligast. Soldater från Wagner patrullerar öppet på gatorna i huvudstaden och agerar som livvakt åt presidenten. Samtidigt som de hjälpte regeringen att slå ned uppror så har de tagit kontroll över flera diamantgruvor. Exportföretaget Diamville påstås vara kopplat till Prigozjin. Liknande historier har omvittnats i flera andra afrikanska länder.

När Ryssland på nytt invaderade Ukraina den 24 februari 2022 fick företaget en ny roll. Putin ville in i det sista minimera de politiska kostnaderna för kriget, vilket innebar att man skulle använda så få soldater som möjligt och få hem så få som möjligt i likkistor. När ”specialoperationen” inte gick som väntat, och krigets mobila fas övergick till ett blodigt utnötningskrig, kom Wagner och dess ledare Jevgenij Prigozjin till Putins undsättning. Legosoldater är av naturen inte lika känsliga för att förlora. När Prigozjin också fick möjlighet att rekrytera fångar som tog värvning i utbyte mot benådning hade Ryssland plötsligt tillgång till stora mängder soldater som kunde dö med små politiska konsekvenser.

Wagnergruppen bar en avsevärd börda vid intagningen av staden Bachmut, och det har spekulerats om att de förlorade runt 30 000 man. Trots att staden saknade större operationellt värde fick Bachmut och Prigozjin stå i centrum för krigets politiska dimension. Under slaget kritiserade han högljutt militärledingen, och specifikt den ryska försvarsministern Sergej Sjojgu, och anklagade dem för att vara inkompetenta och rent av förrädiska. En återkommande talepunkt för Prigozjin är att Wagner inte fått de resurser de behöver från militärledningen, och att det beror på att de vill att Wagner ska misslyckas. Samtidigt har han konstruerat en hjälteberättelse om sig själv. När Bachmut slutligen var erövrat efter tio månader meddelade Prigozjin att Wagner skulle dra sig tillbaka. För en vecka sedan förklarade han att alla Wagnertrupper sedan den 1 juni hade lämnat Bachmut och höll på att omgruppera sig.

Några dagar senare meddelade det ryska försvarsministeriet att de kommer att införliva alla frivilliga förband i den ryska armén. Anledningen sades vara bättre lämpad för att hantera den stora tillströmningen av frivilliga, men det bör snarare förstås som ett sätt att minska behovet av mobilisering samt ett sätt för Sjojgu att underminera Wagnergruppen. Kontrakt skickades ut men Prigozjin vägrade att skriva under. Samtidigt skärptes hans retorik, och rykten om att ryska armén saboterade och i vissa fall besköt Wagnergruppen började spridas.

Situationen kom lägligt för Ukraina, vars motoffensiv har gått trögt. De interna ryska störningarna kan få direkta effekter på slagfältet. Inte minst kan kaoset försvåra för transporter av krigsmateriel. Samtidigt riskerar situationen att pressa Putin än mer. Prigozjin drar sin kraft ur en rysk variant av dolkstötslegenden. Det kan tvinga presidenten att eskalera kriget, både ifråga om vilka vapen som används men också till en allmän mobilisering.

Prigozjin spelade ett farligt spel. Det är för tidigt att säga om han vann eller förlorade. Däremot råder det ingen tvekan om att Putin är den egentliga maktkampens riktiga förlorare.