Den 17 oktober varslade IF Metall om strejk på Teslas bilverkstäder i Sverige. Den 26 oktober följde facken på Klarna i samma fotspår. Bakgrunden till konflikterna på de två teknikbolagen ser olika ut, men i ett historiskt fackligt perspektiv är båda väldigt klassiska.
Klarna tillhör den skara it-företag som sedan grundandet inte behövt redovisa vinster. På grund av de låga räntorna har kapital varit i det närmaste gratis, och deras ägare har därför kunnat investera på spekulation. I takt med att bolagen växt, och marknadsvärdet stigit, har de tjänat mer pengar på ägandet i sig självt än de någonsin hade kunnat göra från aktieutdelningar.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
När räntorna började stiga under 2022 hamnade bolagen därför snabbt i kris. Ställda inför ägarnas plötsliga krav på lönsamhet stramades verksamheterna åt. Klarna varslade 700 anställda om uppsägning, och om ”skön stämning” räckte som substitut för formella rättigheter när pengarna flödade började många anställda nu organisera sig fackligt.
På Tesla har situationen sett annorlunda ut. Där motiverades i stället strävan efter kollektivavtal av konkurrensskäl. Det var IF Metalls uppgift, ansåg facket centralt, att säkerställa en jämlik spelplan mellan Tesla och andra biltillverkare. Om ett enskilt företag kunde skaffa sig fördelar genom billigare arbetskraft riskerade på sikt avtalet att bli mindre attraktivt också för dess konkurrenter.
Utfallen blev dock desamma, då båda företagen inledningsvis gjorde något så sällsynt som att avtalsvägra. Det är ovanligt eftersom det är omöjligt att vinna.
Det senaste jämförbara exemplet är troligen när leksaksföretaget Toys ”R” Us vägrade ingå avtal med Handelsanställdas förbund 1995, vilket motiverades på samma sätt: företaget hade aldrig skrivit avtal med något fack någonstans i världen – och tänkte därför inte göra det i Sverige heller. Handels gick ut i strejk i maj samma år, och sympatiblockader följde. Transport slutade leverera varor till butikerna, och tjänstemannafacket Finansförbundet blockerade alla ekonomiska transaktioner till och från bolaget. Ett kollektivavtal tecknades i augusti.
Gigbolagen har insett att det finns ett hemligt trick för att desarmera fackförbunden helt och hållet: att sluta befatta sig med arbetare.
Att avtalsvägra är en ensam kamp – företag som tar den striden har inga allierade. Svenskt näringsliv kommer inte stödja någon som skaffar sig orättvisa konkurrensfördelar, och organisationen har inte bråkat om avtalens vara eller icke vara på över 85 år, då Saltsjöbadsavtalet cementerade kollektivavtalet som hörnstenen av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Precis som Toys ”R” Us gav Klarna också upp snabbt när sympativarslen började komma. Också Tesla kommer ge upp – alternativet är att helt lämna den svenska marknaden.
Ett tips till antifackliga teknikföretag är därför att sluta försöka gå i direkt konflikt med arbetarrörelsen, och i stället följa exemplet från grannarna i plattformsekonomin. Har Uber, Bolt, Tiptapp eller Wolt kollektivavtal? Nej. Bråkar facken med dem? Också nej.
Gigbolagen har insett att det finns ett hemligt trick för att desarmera fackförbunden helt och hållet: att sluta befatta sig med arbetare. Om man tvingar in sin arbetskraft i ”egenanställning”, och låter dem fakturera via exempelvis Frilans finans, existerar det inte längre något anställningsförhållande. Som konsekvens finns inte längre heller några parter som kan teckna kollektivavtal. Inga regler gäller – och facken kan inte göra något åt det.
I veckan som gick förlorade Arbetsmiljöverket för fjärde gången en tvist mot en plattform av denna typ. Den här gången var det Wolt som tilläts fortsätta undvika de skyldigheter som normalt föreligger en arbetsköpare. Till skillnad från Tesla och Klarna är dessa företag ett problem för facken på riktigt.
