Ett rimligt samtal om den israeliska kulturens roll i ockupationen har dränkts i auktoritära rop på Athena Farrokhzads avgång. Nu måste cheferna stå pall och försvara den fria kulturdebatten.
I Expressen skriver Hynek Pallas att Athena Farrokhzad låter som ett 20-årigt fyllo medan Kvartal går direkt på storsläggan: Är Athena antisemit? Denna bekanta kampanj går hela vägen tillbaka till hennes sommarprat för tio år sedan, som gjorde Vitsvit-författaren rikskänd när hon spelade Ebba Gröns ”Beväpna er”. Det var en försmak av kulturkriget och alla tv-apparater som skulle slängas ut genom fönstret. Efter hennes intåg i svenskt litteraturliv blev inget mer sig likt, precis som det ska vara.
Det som satte igång Hitler-Greta-generatorn denna vända, var måndagens öppna brev från den israeliska Haaretz-journalisten David Stavrou i SvD (5/2). Han undrar varför Kulturhusets litteraturscen, som Athena Farrokhzad programlägger tillsammans med Ida Linde, inte har bjudit in några israeliska författare.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Bakgrunden är att Athena Farrokhzad tidigare skrivit under ett upprop med uppmaning att bojkotta internationella utbyten inom kulturen i namn av bojkottsrörelsen BDS, bildad 2005 i protest mot den israeliska ockupationen och bosättarpolitiken. Syftet är att förhindra att landet ses som vilket kulturland som helst.
Det som hade kunnat öppna upp fördiskussion smulas sönder i slafsiga anklagelser om antisemitism
Men David Stavrous fråga är berättigad. Precis som det har varit viktigt att inte klippa av alla kontakter med ryska dissidenter och isolera dem i sin totalitära omgivning, så finns det ett värde i att släppa fram oppositionella israeliska röster. I likhet med det som skett i Ryssland, med massutvandring av konstnärer, författare och journalister har allt fler israeliska dissidenter emigrerat till andra länder. De har varit en viktig ställföreträdande röst för dem i Israel som lever under pressen av en högerextrem regim som pekar ut oppositionella röster som illojala judar.
Nåväl, författarprogram på litteraturscenen sattes säkert långt före den 7 oktober och resurserna är begränsade. Men det som hade kunnat öppna upp för en sådan diskussion smulas sönder i slafsiga anklagelser om antisemitism.
Läser man BDS-texten noggrant är det tydligt att uppropet avser kulturutövare som stöds av den israeliska staten. Det omfattar alltså inte fristående individer. Att göra skillnad på dem och en folkmordsanklagad regim under ett pågående krig är rimligt. Stavrou ifrågasätter Athena Farrokhzads ihopblandning av arbete och aktivism samt kletar fast henne vid den fraktion ur den Palestina-demon som hade den dåliga smaken att skandera utanför synagogan på Förintelsens minnesdag. En pinsam händelse som knappast Athena kan klandras för.
Visst kunde man önska ett mindre kaxigt svar av Athena Farrokhzad (SvD, 6/2), som tar den principiella frågan på allvar. Men den frenesi med vilken hon dras i smutsen visar att kampanjens syfte inte är att diskutera litteraturens plats i Stockholm, utan att få henne eliminerad från sin post på grund av hennes åsikter. Straffet för ett ställningstagande mot ett krig som har tagit fler än 11 500 barns liv riskerar att bli oproportionerligt hårt. Nu måste hennes arbetsgivare stå pall för en medarbetare som levererat exakt det pang för pengarna som de drömt om. Oavsett vad man anser om hennes tjurskallighet så behövs hon precis där hon är.
