Forskare försöker desperat katalogisera de här platserna och dokumentera deras nuvarande tillstånd, men hinner inte hålla jämna steg med den pågående slakten. Och även om förlusterna av mänskligt liv är den största tragedin i varje krig, uppnår Israels förstörelse av Gaza i stort sett samma mål: utplåningen av det palestinska folket. Många av de som intervjuas i den här artikeln menar att det är just därför som de här platserna har utsetts till måltavlor.

Hamdan Taha är en ansedd forskare, arkeolog och tidigare chef för departementet för fornminnen i Gaza. I en intervju med +972 Magazine, efter att han hade lyckats ta sig från Gaza, underströk han den viktiga historiska rollen som Palestina i allmänhet och Gaza i synnerhet har spelat, trots dess blygsamma geografiska yta.

– Gaza har genomlevt ett kulturutbyte där civilisationer har tvinnats samman och gett upphov till ett rikt och mångfaldigt kulturarv, förklarar han.

Taha pekar särskilt ut Gazas hamn, som i sekler var en knutpunkt för handel över Medelhavet och ett centrum för denna multikulturalism.

– Kulturarvet speglar vår nationella identitet, fortsätter han. Det är vittnet till de historiska och civilisatoriska epoker som vårt land har genomgått. Det är en nationalskatt.

Kulturarvet speglar vår nationella identitet, fortsätter han. Det är vittnet till de historiska och civilisatoriska epoker som vårt land har genomgått. Det är en nationalskatt.

Enligt Taha är det dessa platsers nationella betydelse och deras förmåga att attrahera turister och lyfta Gazas ekonomi som har fått Israel att medvetet ge sig på historiska och arkeologiska byggnader i syfte att utplåna kopplingarna mellan Gazas folk och deras land och historia.

– Israel vill separera folket i Gaza från dess historia, samtidigt som de vill skapa sin egen berättelse och relation till de här platserna.

Under 2014 års Gazakrig bildade Taha och andra arkeologer en kommitté för att på ett formellt sätt fastställa de skador som orsakats av Israels attacker. De försökte restaurera och katalogisera Gazas alla fornminnen, delvis för att vara beredda inför framtida bombningar. Ändå fanns ingen beredskap inför omfattningen av skadorna som det pågående kriget har åsamkat dem.

Med tanke på den kontinuerliga bombningen av Gaza sedan den 7 oktober har det varit svårt för Taha och andra experter att få en överblick över skadorna – trots palestinska och andra forskares ansträngningar att bedöma helhetsbilden på avstånd.

– Den mesta information som når oss kommer från journalister och enskilda personer som fångar upp händelserna antingen av en slump eller om de passerar förbi, förklarar han.

– Och vi får lita på den information som ges oss från dem som bor granne med måltavlorna och på nyhetssändningarna.

Utifrån dessa vittnesmål framgår det att Israels bombningar inte lämnar mycket kvar efter sig.

En av de fotojournalister som dokumenterar dessa spillror är Ismail al-Ghoul, som just nu bor i Gaza City och rapporterar för Al Jazeera. Han fotograferade ruinerna efter den 1 600 år gamla bysantinska kyrkan i Jabalia-distriktet och Hammam al-Sammara – ett flera hundra år gammalt badhus i Zeitoun-området.

– Det sista återstående antika badhuset i Gazaremsan, med en historia som spänner över nästan tusen år, ligger nu helt i ruiner, beklagar han.

– Nästan alla i Gaza har besökt det här badet och upplevt ljuvliga och oförglömliga stunder här. Även besökare har sökt sig hit för att få en glimt av dess berömda och läkande egenskaper.

Al-Ghoul fotograferade också ruinerna efter Qasr al-Basha, ett 1200-talspalats vars arkitektoniska detaljer var anmärkningsvärt välbevarade. Över 90 procent av palatset förstördes av israeliska bombningar och efterföljande schaktande med bulldozer, så att bara en liten bit kvar står kvar.

Trots hängivna fotojournalister som al-Ghoul, har kriget gjort det omöjligt att dokumentera skadorna fullt ut.

– Det är en utmaning för experter att hålla jämna steg samtidigt som de själva är tvångsförflyttade, själva är måltavlor och hela tiden flyttar från en plats till nästa. Vi har förlorat över tio fornminnesexperter, inklusive fyra arkeologer, förklarar Taha.

Bland de andra kulturarvsplatser som bekräftats ha lidit allvarlig skada är Omari den stores moské – den största och äldsta i norra Gaza, med en historia som enligt vissa källor sträcker sig 2 500 år tillbaka. Hela byggnaden har förstörts med endast minareten kvar. Moskén förkroppsligade Gazaremsans rika och mångfacetterade historia: det var ursprungligen ett forntida hedniskt tempel men gjordes sedan om till bysantinsk kyrka och slutligen blev det en moské under den islamiska erövringen.

Gaza stads Sayyed Hashim-moské har också blivit svårt skadad. Moskén som ligger i gamla stan härbärgerade Hashim ibn Abd Manafs grav – profeten Muhammads morfar, som är så nära förknippad med staden att den i den palestinska litteraturen kallas ”Hashims Gaza.” Den grekisk-ortodoxa kyrkan Sankt Porfyrios, som byggdes år 425 och är en av världens äldsta, skadades också och en av byggnaderna i kyrkans närhet förstördes helt och hållet.

Taha understryker att skadorna inte bara begränsas till norra delen av Gazaremsan. Rafah-museet i södra Gaza – det enda museet i området – har förstörts helt. Al-Qarara-museet nära Khan Younis, som hyste en samling av omkring 3 000 artefakter från kananeisk tid, den bronsåldercivilisation som levde i Gaza och kring Levanten under det andra seklet före Kristus, skadades svårt. Al-Khaders helgedom i centrala Deir al-Balah, som har en särskild betydelse som det första och äldsta kristna klostret byggt i Palestina, förstördes när ett område i närheten bombades.

Över hela Gazaremsan har Israel förstört och skadat såväl sekulära historiska platser som byggnader förknippade med islam och kristendom. Allt är en måltavla.

Haneen Al-Amassi, arkeolog, forskare och operativ chef för stiftelsen Eye on heritage som startades förra året, ser förstörelsen av arkeologiska platser som en del av en vidare kampanj riktad mot palestinskt liv.

– Arkeologiska platser är konkreta, fysiska bevis som styrker palestiniers rätt till det palestinska landet och deras historiska existens på platsen, från stenåldern till i dag, säger hon till +972.

– Den brutala och systematiska förstörelsen av de här platserna är ett desperat försök av ockupationsarmén att utradera beviset för det palestinska folkets rätt till sitt land.

Al-Amassi har listat en lång rad betydande förluster. Den antika hamnen i Gaza, även känd som Anthedon-hamnen eller Al-Balakhiya, daterad till 800 f. Kr, har förstörts. Al-Saqqa-huset i Shuja’iya-området i östra Gaza City, byggt 1661 och ansett som det första ekonomiska forumet i Palestina, skadades också svårt.

Förstörelsen av de här landmärkena och arkeologiska platserna, understryker Al-Amassi, utgör en särskild förlust för det palestinska folket som är svår, om inte omöjlig att kompensera.

Det vi nu bevittnar i Gaza, är en stark acceleration av Israels utplåning av palestinskt kulturarv.

– Det är omöjligt att restaurera de här monumenten mitt i de pågående bombningarna, säger hon.

– Och med de internationella aktörernas skamliga tystnad kommer bara fler arkeologiska platser i Gaza att bombas. Hela dess historia och helgd står på gränsen till kollaps.

Också när de inte är de främsta måltavlorna för Israels bombningar, blir arkeologiska platser svårt skadade. Al-Amassi sörjer museet Al Mat’haf i norra Gaza, som hyste tusentals unika antika objekt, varav vissa dateras till kananeisk och grekisk tid – museet led avsevärda skador i samband med bombningarna av den närliggande Khalid ibn al-Walid-moskén.

På liknande vis skadades Khan Amir Younis al-Nawruzi, ett historiskt fort byggt 1387 i centrala Khan Younis i södra Gaza, när ett närliggande bostadsområde bombades. Det 1600 år gamla klostret Sankt Hilarion i utgrävningsplatsen Tell Umm el-Amr nära staden Deir al-Balah, och Gaza stads Al-Ghussein-huset som byggdes under osmansk tid, skadades när andra närliggande kvarter bombades.

Euro-Med Human Rights Monitor i Genève har anklagat Israel för ”uppenbart avsiktlig målinriktning på historiska byggnationer på Gazaremsan”. Gazas departement för turism och fornminnen konstaterade i slutet av december i ett pressmeddelande att: ”Ockupationen begår medvetet en massaker mot historiska och arkeologiska platser i gamla Gaza Citys historiska kvarter, mördar historia och spåren av de civilisationer som har passerat genom Gaza under tusentals år.”

En sådan förstörelse, oavsett om den är avsiktlig eller inte, bryter mot Haag-konventionen från 1954, vars syfte är att skydda kulturarv både under freds- och krigstid. Al-Amassi hoppas att de palestinska myndigheterna kommer att ta med dessa brott i sin inlaga till Internationella domstolen.

Som så många forskare redan har påpekat, är den pågående förstörelsen av Gaza en del av Israels långvariga praxis av utraderande och approprierande. Eyad Salim, historiker och arkeologisk forskare från Jerusalem, räknar upp ett flertal platser som har förstörts av israeliska trupper sedan Nakban 1948.

– I de palestinska byarna som förstördes 1948, fick moskéer, muslimska helgedomar och kulturarv antingen stängas, göras om till synagogor eller så blev de jämnade med marken, säger han.

– Det här har pågått länge.

Andra exempel är utplåningen av Sharaf- och Mughrabi-områdena i gamla delen av Jerusalem i samband med Sexdagarskriget 1967, som hade till syfte att skapa ett torg framför Klagomuren nära många viktiga muslimska gravar. Salim påpekar att statliga myndigheter som militären, fornminnesmyndigheten och civilförvaltningen alla har spelat en roll i förstörelsen och övertagandet.

– I syfte att bygga en judisk stat står Israel inför utmaningar som rör identitet och demografiska utmaningar, fortsätter han.

– Så de tillskriver sig själva [palestinska] städer, byar, urbana landmärken, mode, mat, hantverk och traditionella industrier och marknadsför dem internationellt som en del av sitt judeiserande projekt.

Mycket av det här utsuddandet sker subtilt, genom att helt enkelt göra det svårt för palestinska kulturarvsinstitutioner att överleva. Det blir särskilt uppenbart i Jerusalem, förklarar Salim, där kommunen kräver orimligt höga skatter, övervakar kulturinstitutioner, ställer godtyckliga informationskrav på dem, blockerar finansiering av dem, hotar att stänga dem, och förbjuder alla tecken på palestinskt statligt stöd för Jerusalems institutioner.

Det vi nu bevittnar i Gaza, är en stark acceleration av Israels utplåning av palestinskt kulturarv. Och den snabba förstörelsen av så många skatter under de första veckorna av kriget blev snabbt en angelägenhet för arkeologer och forskare från hela den arabiska världen.

Den 11 och 12 november stod Egypten värd för Arabiska arkeologförbundets 26:e internationella konferens för arabiska arkeologer, vars tema var solidaritet med Gazas folk.

Palestinas representant var Husam Abu Nasr, en historiker från Gaza som just hade följt med sin mamma för att hon skulle få läkarvård i Egypten när kriget bröt ut. Abu Nasr presenterade en rapport om museerna i Gaza som skadats fram till den tidpunkten under kriget, och förbundet upprättade en fond för att stödja återuppbyggnaden av kulturarvsplatser och utbildningsinstitutioner som har förstörts i Gaza. De lovade också att agera rådgivare i frågor om restaureringsinsatser när kriget så småningom tar slut.

– Genom att sikta in sig på historiska byggnader och platser, arkeologer, akademiker och forskare, försöker Israel radera ut den palestinska identiteten och i synnerhet Gazas identitet och tömma den på historia och civilisation, säger Abu Nasr.

– Israel vill utplåna vårt nationella minne, främja förvanskande av fakta och bekämpa den palestinska berättelsen.

Att göra så, betonar han, innebär ett brott mot internationell och humanitär rätt.

Taha sätter Israels förstörelse av Gaza i perspektiv och framhåller att ”mänskligt liv är det allra viktigaste och inget kommer före det”. Men samtidigt är bevarandet och skyddet av arv och kultur en integrerad del av skyddet av människor och deras livsgnista.

– Inte bara palestinierna i Gaza utan hela mänskligheten kommer att lida en enorm förlust om Israel fortsätter att förstöra kulturarv i Gaza utan konsekvenser.

I ett uttalande till +972 säger en talesperson för de israeliska väpnade styrkorna IDF: ”IDF undviker att skada fornminnen och historiska platser så långt som möjligt. Enligt den dokumentation som presenterats av IDF under kriget, har Hamas utnyttjande av civila miljöer nått nya nivåer.

Hamas använder systematiskt allmänna byggnader som tjänar civila syften, inklusive regeringsbyggnader, utbildningslokaler, sjukhus, religiösa byggnader och fornminnen. Som en del av förstörandet av Hamas militära styrkor finns det bland annat ett operativt behov av att förstöra och attackera byggnationer i vilka terrororganisationen placerar sin militära infrastruktur. Det inbegriper byggnader som Hamas regelbundet gör om till stridsmiljöer. IDF följer internationell rätt och agerar enligt den och enligt IDF:s värderingar.”

Artikeln är tidigare publicerad i det israelisk-palestinska vänstermagasinet +972.

Översättning: Paulina Sokolow