Med biologiska argument om kön och ras pekar nykonservatismen ut inre fiender. Men moralkakor räcker inte för att stoppa den.
Allt som finns är dinosaurier eller prinsessor – i varje fall på barnavdelningarna.
Därför lämnar många män sin föräldraledighet som pappafeminister, med en nyvunnen förståelse för hur rigida könsroller kan stå i vägen för sina barns fria utveckling. Men inte Hanif Bali. Efter att hans dotter börjat på förskola har han återvänt som pappafrenolog.
”Det är uppenbart för alla att post-invandringsfrågan kommer att bli en rasfråga, om man ser på det grovt”, säger han till Göteborgs-Posten (8/4). ”Snart är vi inne på tredje generationens invandrare och vi har fortfarande segregation.”
Det är korrekt att andra generationens invandrare har större brottsbenägenhet än utlandsfödda. Enligt en studie från Brå (25/8, 2021) beror detta bland annat på att gruppen har en högre andel unga människor, som också oftare misstänks för brott. Studien visar också att andelen brottsmisstänkta minskar i båda grupper, från 5,3 till 4,7 procent och 4,0 till 3,6 procent. I vilket fall är siffrorna förstås för höga: frågan är varför. Hanif Bali tillägger: ”Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikesfödda och utrikesfödda i Sverige är större än skillnaden i arbetslöshet mellan svarta och vita i USA.”
Om något är detta dock ett bevis för att ”ras” inte är en faktor. Snarare är länder uppenbarligen olika bra på att integrera minoriteter, vilket borde motivera ett samtal om vilka åtgärder som fattas i Sverige. (Facit: skola, bostäder, jobb.)
Så vilket syfte kan Hanif Bali ha med att lyfta ”ras”, trots att vetenskapen sedan länge har bevisat att de biologiska skillnaderna mellan olika folk är så pass små att begreppet är ogiltigt?
Människor som faller utanför biologiska normer ska pekas ut som förrädare och förvägras rättigheter.
Människor från andra kulturer kan integreras, leva sida vid sida med oss trots olikheter om de får jobb. Annars kan de assimileras, det vill säga tvingas avsäga sig vissa beteenden för att passa in även kulturellt. Men om skillnaderna i stället är genetiska blir integration omöjlig. Allt som återstår är etnisk rensning. (Ett absurt påstående, med tanke på att Bali lyfter fram integrationen av svarta i USA som positivt exempel.)
Bekymmersamt nog finns det även människor till vänster som vill återupprätta rastänkandet. Emma Hager, redaktionsmedlem i nättidningen Parabol, skriver på Instagram att det är dags att ”omvärdera rasbiologin”, om än ”inte i rasismens eller frenologins anda”: ”Ras, likt kön, är en biologisk verklighet och innehåller både biologiska aspekter och skillnader.”
Hon verkar precis ha upptäckt det välbekanta faktumet att folk från olika delar av världen reagerar olika på mediciner – frågan återstår bara varför det ska motivera en indelning i ”raser”. Samma skribent hänvisar i en text gillande till högerdebattören Ivar Arpis ”avslöjande” om en hemlig transkonspiration som ligger bakom lagändringar i hela västerlandet.
De båda frågorna – ifrågasättandet av transpersoners rättigheter och försöken att rehabilitera rasbiologin – hänger samman. Människor som faller utanför biologiska normer ska pekas ut som förrädare och förvägras rättigheter.
Vägen har redan trampats upp av den högerpopulistiska internationalen. I ett tal för två år sedan förklarade Ungerns premiärminister Viktor Orbán apropå utomeuropeisk invandring att ungrare ”är inte en blandras […] och vi vill inte heller bli en blandras”. 2020 förbjöd landets parlament också transpersoner att ändra sitt juridiska kön.
Men denna nykonservativa rörelse kan inte besegras enbart med fördömanden, och den bristande integrationen får inte heller förnekas. Människor med en framtid begår inte brott.
Det är en sorg att socialdemokratin har börjat fiska i samma träsk, med sin migrationspolitiska golgatavandring och ledande medlemmars medverkan i antitransuppropet (Expressen, 5/4), samtidigt som partiledaren Magdalena Andersson varnar för högerpopulismen i tysk media. Om den nu är så antidemokratisk, varför kopiera deras politik i stället för att framföra en egen? Ju längre oppositionen väntar med att presentera ett massivt upprustningsprogram för förorten, desto mer lämnas fältet öppet för gårdfarihandlande skallmätare.
