– Dels vill jag visa på hur många beslut som faktiskt tas, men också på hur undermålig upplysningen är. Man kan se det som att jag hjälper polisen med något de själva är dåliga på.

2018 gjorde polisen strax över 1 000 drönaruppdrag. Fem år senare hade antalet växt till över 14 000, med mer än 10 000 timmars total flygtid. När farkosterna för ett år sedan började placeras ut på tak i Malmö motiverades det med att snabbt kunna rycka ut mot grova våldsbrott, men ett år senare har man även börjat använda dem för att ta knarkköpare på bar gärning.

Mathias Rutegård (bilden), pressekreterare hos Polismyndigheten, skriver i ett mejl till Flamman att drönarna ”ska ses som ett komplement till polisens övriga verksamhet i områdena”, som patrullering. Man måste upplysa allmänheten om att platsen är övervakad, ”bland annat genom skyltning i området” och genom att polisen annonserar besluten på sin hemsida.

– Normalt ska föraren ha varselväst och drönaren märkas upp med polisens emblem. I vissa fall sätter man blåljus på dem, berättar My Lorenius, jurist på Integritetsskyddsmyndighetens (IMY:s) kameraövervakningsenhet.

Viktor Arnell är väl medveten om kraven som finns, och menar att problemet fortfarande ligger i att man ”inte kan undvika sitt eget bostadsområde”. Blåljus och polisemblem avfärdar han småskrattandes.

– Har man kikare och spanar upp i himlen, kanske. Om det inte är mörkt.

Hittills i år har 43 polisbeslut loggats på Drönarbevakaren. Tre fjärdedelar har annonserats utan framförhållning, ofta flera dygn efteråt. Några motiveras med specifika händelser, som fotbollsmatch, festival eller säkerhetskonferensen Folk och försvar i Sälen. De flesta inte.

Över hälften av besluten gäller längre än tre månader framåt. Umeå stadskärna, delar av Helsingborg och jämtländska Bräcke med runt 1 500 invånare är några av platserna där drönare ska användas hela året ut för att ”förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet”. Sedan dagen före julafton är luftövervakning godkänd i hela centrala Östersund ”tills vidare”.

– Det tyder på att de är ”bra att ha-beslut”, vilket även syns på hur man ritar in kartgränserna och de vaga formuleringar man återanvänder, menar Viktor Arnell.

– Begär man ut underlaget finns oftast någon lista på alla brott som begåtts i trakten senaste året, men det kan man göra för vilket område som helst.

Fram till 2020 behövde polisen i regel söka tillstånd hos Datainspektionen för att flyga drönare – och kameraövervaka i allmänhet, då lagstiftningen inte gör någon skillnad på drönare och fasta kameror. I dag har Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) tillsynsuppdraget, men bara som rådgivare.

– Det är klart att polisen bör ta vad vi säger i beaktande, men det är ju tydligt att det är på den politiska agendan att polisen behöver ha väldigt effektiva brottsbekämpande verktyg. Våra frågor tenderar att glömmas i den samhällsdebatt som finns nu, men det är viktigt att hitta en rimlig balanspunkt, säger My Lorenius (bilden) på IMY.

Myndigheten har en pågående granskning, där man begärt ut en stor del av polisens drönarbeslut från 2023. När Viktor Arnell ögnade genom listan hittade han flera beslut som inte var med på hans sajt – och alltså aldrig hade publicerats på polisens hemsida.

– Ibland skriver de bara i sina Facebook-kanaler att ”vi ska drönarövervaka lite ikväll”. De måste oftast göra en intresseavvägning, men inte om beslutet är på under 3 månader, säger han till Flamman.

De flesta svenska polisdrönare kommer från det kinesiska företaget DJI, som svartlistats av USA:s handelsdepartement och varit leverantör till rysk militär i Ukraina. Polisen och Tullverket upphandlar just nu en gemensam beställning på nya drönare, i modellerna ”Micro” (vikt under 3,5 kilo, räckvidd 3 km) och ”Nano” (vikt under 250 gram, räckvidd 10 km).

Det är svårt att backa på ett sluttande plan, och jag tror personligen vi är väldigt långt ned på det.

Förra året sköt en barbröstad Uppsalabo i 40-årsåldern mot en av polisens drönare med en hagelbössa. My Lorenius håller med om vikten av att polisen informerar och har goda underlag, speciellt när det rör extra känsliga platser som bostadsområden. Hon tar även upp flygning över valstugor som exempel på en situation IMY fått in klagomål på.

– Att bevaka med drönare kan bli en fråga om väldigt omfattande personuppgiftsbehandling. Man kan täcka stora områden, ett stort antal personer kan uppleva det som obehagligt om de dyker upp på ett oförutsägbart sätt.

Nu håller reglerna på att luckras upp igen, berättar hon.

– Polisen kommer att få möjlighet att övervaka fler platser, även platser där det inte skett så mycket brottslighet idag men där man ser en klar risk att det kommer ske framöver.

Hur bedömer man en sådan risk?

– Jag vet inte, men det kommer nog stå mer exakt i propositionen.

Viktor Arnell är kritisk mot politikens ”naiva inställning” till övervakning som något enbart positivt, och skräms av vartåt utvecklingen pekar.

– Man har precis föreslagit en fördubbling av kameror, utifrån den fördubbling man redan föreslog förra året. Polisen jobbar på att koppla ihop sina kamerasystem med kommuners och företags. Alla de tre största partierna – S, M och SD – vill ha ansiktsigenkänning. Det är svårt att backa på ett sluttande plan, och jag tror personligen vi är väldigt långt ned på det.

Flamman har sökt drönartillverkaren DJI.