Redan innan förbudet mot uranbrytning upphävs är jakten på det vita silvret i full gång. Flammans kartläggning visar att det handlar om tillstånd på över 2 000 kvadratkilometer, från Västra Götaland i söder till Norrbotten i norr.
Ännu är träden kala och fjolårsgräset skiftar i gult och brunt på Billingen. Vårbruket på åkrarna har inte kommit i gång, men det första vårtecknet är redan här. I slutet av februari landade de första tranorna vid Hornborgasjön, intill det långsträckta platåberget.
Under andra halvan av april börjar lövsprickningen i skogarna som täcker delar av berget, och strax därefter blommar körsbärsträden.
Under några år på 1960-talet bröts det uran här i trakten, intill den lilla byn Ranstad. Uranet fanns i alunskiffer, en bergart där risken är stor för omfattande läckage av metaller till naturen.
Den småskaliga verksamheten producerade bara några hundra ton – men det har krävts ett omfattande arbete för att städa upp efteråt. Länsstyrelsen i Västra Götaland räknar med att det totalt har satsats 580 miljoner kronor på efterbehandlingen.
Ändå har intresset för den natursköna kullen vaknat igen.
För bara några år sedan såg drömmen om svensk uranbrytning ut att vara skrinlagd en gång för alla. Oskarshamns kärnkraftverk stängde 2017, och året därpå trädde ett förbud mot att leta efter och bryta uran i kraft.
Men efter valet 2022 meddelade Tidöpartierna att uranförbudet skulle hävas, och nu finns en utredning på bordet med förslag i den riktningen.
– Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Att kunna bryta uran är nödvändigt för vårt arbete med klimatomställningen, för att minska utsläppen och beroendet av fossila bränslen och energikällor, sade klimat- och miljöminister Romina Pormokhtari den 20 december, och beskrev svensk gruvdrift som ”bland den mest miljövänliga och säkra i världen”.
En av de platser där uranet finns är just Billingen. Det norska företaget Titan Strategics AS sökte i slutet av förra året tillstånd att leta efter vanadin och molybden på ett två kvadratmil stort område. I början av 2025 godkände myndigheten Bergsstaten bolagets ansökan, trots att alla närliggande kommuner motsatte sig ansökan.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Man kan inte räkna med att vinna en sådan process, men det är viktigt att visa vad vi tycker.
Enligt årsredovisningen för 2023 hade det norska bolaget inga tillgångar och ingen personal. Bolaget ägs av ett Gibraltarbaserat investmentbolag. De nya tillstånden i Sverige finns ännu inte redovisade på företagets hemsida, men det framgår att företaget har en ”uranportfölj” med projekt i olika delar av världen.
Anna-Karin Berglund, samordnare för Naturskyddsföreningen i Skaraborg, är oroad över det förnyade intresset för Billingen.
– Oavsett vilka mineraler som utvinns handlar det om på sikt gigantiska dagbrott, frigörande av en mängd miljöfarliga mineraler och tungmetaller, enorma deponihögar, lakvattensjöar, avrinningsområden rätt ut i naturreservat, biotoper och grundvattenreservoarer, säger hon.
– På båda sidor är berget omgivet av grundvattenresurser. Skaraborgs naturvårdsförening stödjer markägare som vill överklaga undersökningstillståndet.
På kort tid har motståndet mot planerna tagit fart.
– Vi har gått ut med information om hur man kan överklaga till 2 000 hushåll i området. Man kan inte räkna med att vinna en sådan process, men det är viktigt att visa vad vi tycker.
I slutet av februari hade mer än 500 överklaganden skickats in till Bergsstaten. Även kommunerna runt Billingen har motsatt sig planerna, bland annat utifrån riskerna för grundvattnet och för att området är viktigt för friluftsliv och rekreation.
När jag försöker få svar på vilka planer Titan Strategics har tar det stopp. Bolagets kontaktperson i Sverige är anställd vid konsultföretaget Geovista, som bara ansvarat för att skriva ansökan om undersökningstillstånden och hänvisar alla frågor vidare till gruvbolaget. När jag mejlar den adress i Gibraltar som finns angiven i ansökan får jag inget svar.
Alunskiffer som innehåller uran finns längs hela den svenska fjällkedjan. Här har de största områdena mutats in under de senaste två åren.
Hetast är jämtländska Oviken, söder om Storsjön. Garrett Ainsworth är vd för District Metals, ett av bolagen som mutat in stora områden. Jag frågade honom vilken betydelse regeringens planer har haft för företagets intressen i norra Sverige.
– Det hade helt klart betydelse att man öppnade för att häva förbudet mot uranbrytning. Det lägger till värde till fyndigheterna i alunskiffer, säger Ainsworth.
Regeringen försöker skapa ett kryphål så att brytning av vissa fyndigheter inte klassas som kärnteknisk verksamhet. Det känns inte bra.
– Med dagens regler skulle man behöva lägga tillbaka uranet i gruvan. Men det är bättre att ta tillvara på det, för att göra Sverige självförsörjande på kärnbränsle.
Ragnar Metals är ett annat bolag som under det senaste året skaffat sig flera undersökningstillstånd i Ovikenområdet. Företaget anger att man vill leta efter sällsynta jordartsmetaller, vanadin och molybden. Men samtidigt har bolaget skickat ut pressmeddelanden med detaljerade redovisningar av uppmätta uranhalter i de aktuella områdena.
Längst på vägen har australiska Aura Energy kommit. I somras ansökte bolaget, som annars driver en urangruva i Mauretanien, om det första tillstånd som behövs för att starta en gruva i området. Enligt ansökan är det vanadin och några andra ämnen som ska utvinnas. Men i presentationer för potentiella investerare lyfter man fram att uranet skulle öka den förväntade vinsten betydligt.
Kring Storsjön har motståndet mot gruvplanerna tagit fastare former under de senaste åren. När Aura Energy kallade till samråd gick 300 personer i ett fackeltåg till möteslokalen.
Anna Rydberg bor i Häggen några kilometer från den plats där dagbrottet planeras. Hon ingår i Jämtlands gruvgrupp, som är en arbetsgrupp under Naturskyddsföreningen.
– Det finns inte teknik för att bryta alunskiffer på ett säkert sätt. Den utredning som blev klar för några år sedan visade att det krävs stor försiktighet, säger Anna.
– Det är också viktigt att se på den klimatbelastning som nya gruvor orsakar. Vi vet att det finns vanadin i slagghögar, som skulle kunna användas i stället.
Hon beskriver det som en ”David-mot-Goliat-situation”.
– Vi ställs emot ett företag som har anställd personal och kan bedriva lobbyarbete gentemot regeringen, men kan bara stödja oss på människor som jobbar ideellt med frågan. Men det känns bra att kommunerna runt Storsjön sagt nej till planerna och jobbar aktivt med frågan, konstaterar hon.
Gruppen har ordnat informationsmöten och läst in sig i alla handlingar, för att kunna skriva utförliga yttranden och överklaganden till myndigheten Bergsstaten.
Även utanför Storsjön har bolag mutat in områden där det finns uran. Företaget Euro Canna Holding har undersökningstillstånd i bland annat Arjeplog, Åsele och Bodens kommuner, medan australiska Basin Energy i oktober meddelade att man skulle köpa en ”portfölj med skandinaviska fyndigheter med uran och grön-energi-metaller”. Det handlar om områden i Norrbotten, västra Jämtland och även ett mindre område i Askersunds kommun.
Totalt finns det nu undersökningstillstånd på mer än 2 000 kvadratkilometer som kan kopplas till uranbrytning. Lägger man ihop de tre storstadskommunernas yta fattas det fortfarande en rejäl bit för att komma upp i denna areal. Man får lägga till några av Stockholms närmaste kranskommuner för att få ihop ett lika stort område. Ytterligare 450 kvadratkilometer berör dessutom kända uranförekomster, men där de inblandade företagens intresse för uranet inte är lika uppenbart.
Redan innan uranbrytning är lagligt söker bolagen alltså undersökningstillstånd, där de är tydliga i sin kommunikation med att de vill bryta uran. Enligt Bergsstaten är det inte något problem.
– Vi tittar inte på vad bolagen kommunicerar till allmänheten och aktieägarna. Vi bedömer det de anger i sina ansökningar, säger bergmästaren Helena Kjellsson.
När företag har fått tillstånd också få en arbetsplan godkänd av Bergsstaten, innan de kan genomföra exempelvis provborrningar. När det gäller undersökningar av alunskiffrar så kan det finnas skäl till särskilda försiktighetsåtgärder.
– Försiktighetsåtgärder ska alltid anpassas till de lokala förutsättningarna, där såväl berggrundens karaktär, geokemin som hydrogeologin kan påverka valet av försiktighetsåtgärder, konstaterar Helena Kjellsson.
– Bland de försiktighetsåtgärder som varit aktuella i tidigare projekt i alunskiffer finns omhändertagande av borrkax, bruket av foderrör i borrhål samt återfyllning av borrhål med bentonit. Jag kan dock inte spekulera i om och i så fall var det kommer att borras i de nu aktuella områdena eller om dessa försiktighetsåtgärder i så fall kommer att vara aktuella.
Även om en rad bolag ligger i startgroparna för att starta urangruvor när förbudet hävs så finns ett potentiellt stort hinder. Med de regler som gällde fram till 2018 hade kommunerna veto när det gäller brytning av uran. Kommunerna runt Billingen och vid Storsjön är emot gruvplanerna, liksom Strömsunds kommun. Om vetot finns kvar i den nya lagstiftningen kan det bli svårt att hitta kommuner som är positiva till urangruvor.
I den utredning som regeringen presenterade i slutet av 2024 öppnas det dock för en förändring. Det kommunala vetot bygger på att urangruvor klassas som kärntekniska anläggningar. Enligt utredningen behövs det en översyn av gränsen för vad som ska räknas som en sådan. Det kan innebära att låghaltiga fyndigheter, där uran är ett av flera ämnen som utvinns, inte längre skulle omfattas av vetot.
– Regeringen försöker skapa ett kryphål så att brytning av vissa fyndigheter inte klassas som kärnteknisk verksamhet. Det känns inte bra, säger Anna Rydberg.
Jämtlands gruvgrupp räknar nu med en utdragen strid.
– Vi brukar säga att det här är ett maratonlopp. Sedan vet inte jag om det kommer att pågå under fem eller tio år, säger Anna Rydberg.
Emma Nohrén, ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott för Miljöpartiet, kallar uranjakten ”förfärlig”.
– Det fanns goda skäl till att vi införde förbudet mot att prospektera och utvinna uran. Men regeringen har gett tydliga signaler om att man vill upphäva förbudet och det är tydligt att bolagen har uppfattat detta.
Miljöminister Romina Pourmokhtari anser att det skulle vara ett stort resursslöseri att inte utvinna uran när det förekommer tillsammans med andra metaller.
Emma Nohrén (bilden) pekar på att det finns särskilda miljörisker med uranbrytning. Ganska små utsläpp kan påverka dricksvattnet. Att en stor del av fyndigheterna finns i alunskiffrar är en ytterligare komplikation.
– Uranhalterna i alunskiffrar är låga. Det betyder att det kommer att handla om storskalig brytning i dagbrott.
– Att riva upp förbudet är ett svek mot människor som bor i de här områdena och som har kunnat andas ut när förbudet infördes. Det är också ett hinder för den regionala utvecklingen. Vem vill satsa på att utveckla andra verksamheter inom exempelvis jordbruk eller turism när det finns risk att det öppnas en urangruva i närheten.
Både kommunerna runt Billingen och i trakterna kring Storsjön har tydligt markerat att de är emot planerna på gruvor i alunskiffrarna. Därför blir det betydelsefullt om det kommunala vetot mot uranbrytning kommer att återinföras när förbudet hävs.
– Jag tror att det finns en risk att det kommunala vetot kommer att upphävas. Här talar regeringen med kluven tunga.
Å ena sidan är man beredd att köra över det kommunala självstyret i Kiruna kommun när det gäller grafitgruvan i Vittangi och man kan tänka sig att ta bort det kommunala vetot mot uranbrytning. Å andra sidan värnar man om vetot när det gäller vindkraftparker, konstaterar Emma Nohrén.
Den 20 december förklarade Ebba Busch att syftet med att häva uranförbundet är för att hjälpa klimatomställningen, och göra Europa mer självständigt från Kina.
– Förbudet som vi i dag har mot uranbrytning i Sverige har haft negativ påverkan på möjligheten att få loss kritiska råmaterial som är nödvändig i teknik och klimatsmarta produkter. Att ta bort förbudet är helt nödvändigt för att minska vårt beroende av tredjeland, skapa jobb och möjliggöra fler etiska gruvor, säger energi- och näringsminister Ebba Busch.
Flamman har gjort flera försök att få miljöminister Romina Pourmokhtaris syn på uranbrytning, men vi har inte fått några svar på de frågor vi ställt.
Flamman ville förstås höra hur regeringen ser på det faktum att jakten på uran redan har inletts innan förbudet har hävts. Eftersom det är klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som tillsatt utredningen om uranförbudet går frågan först till henne. Efter några dagar svarar ministerns pressekreterare att detta är en fråga som faller under näringsminister Ebba Buschs ansvarsområde.
Svaret från ministerns pressekreterare kommer snabbt: ”Frågorna du ställer ligger i klimat- och miljöministerns portfölj. Hänvisar dig dit.”
