Vi lever i en tid där språket sviker oss. De stora medierna beskriver världens fasor med en retorik som förvanskar verkligheten. När USA nyligen tog emot 59 boer från Sydafrika hette det att de flydde ett pågående ”folkmord” – samtidigt som det verkliga folkmordet i Gaza kallas ”självförsvar”. I denna mörka tid är varje tecken på hopp ovärderligt.
Ett sådant tecken är det kurdiska arbetarpartiet PKK:s beslut den 12 maj att upplösa sig självt. Beslutet kom efter ett öppet brev från den fängslade ledaren Abdullah Öcalan, som i över två decennier suttit isolerad i turkiskt fängelse. PKK grundades 1978 som en väpnad befrielserörelse i de kurdiska områdena i Turkiet, Syrien, Irak och Iran. Men under 1990-talet övergav man målet om en självständig kurdisk stat till förmån för krav på politiska och kulturella rättigheter inom Turkiets gränser.
I fängelset har Öcalan fördjupat sig i filosofiska och politiska studier, och tagit avstånd från väpnad kamp, och under 2000-talet utvecklades PKK till en modern vänsterrörelse med fokus på feminism, ekologi och direktdemokrati.
Denna politiska omorientering har fått bredare återverkningar. I Iran 2022 utlöstes en historisk protestvåg efter att Mahsa Amini, en 22-årig kurdisk kvinna, dödades av moralpolisen för att ha burit en ”olämplig” hijab. Protesterna förenade kampen mot könsförtryck, religiöst tvång och statlig terror under parollen Jin, jiyan, azadi – Kvinna, liv, frihet.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!
