– Skolan måste försöka få tider i andra kommuner i så fall, eftersom det är lagkrav på att erbjuda simundervisning. Men jag tänker inte köra till andra kommuner, säger simläraren och lokala vänsterpartisten Annika Persson till Flamman, och tillägger:

– Men vi lyckades rädda simhallen här förra gången, så vi får se.

Över hela Sverige har tillgången till simhallar minskat, och alla lär sig inte längre att simma i skolan trots att det står med i läroplanen. Det visar en ny rapport från Arena Idé, som larmar om att den sammanlagda prislappen för upprustning av landets simhallar skulle landa på 60 miljarder kronor – men att både samordning, na­tionell strategi och statligt stöd saknas.

Medborgarna uttrycker starkt att simhallen är en viktig plats för dem i vardagen.

Det hela kallas för ”en akut välfärdsfråga”, och har dessutom lett till ökad ojämlikhet. I pressmeddelandet till rapporten menar Arena Idé att ”barn med resurser kan gå på simskola, medan andra lämnas utanför.”

Men simhallen har också ett socialt värde för andra än barn.

– Medborgarna uttrycker starkt att simhallen är en viktig plats för dem i vardagen. Inte bara för att motionera, utan för att man har något litet gäng där som man säger hej till, säger rapportens författare Veronica Hejdelind till Flamman.

Simläraren Annika Persson tar hand om barn med svårigheter med simningen och bjuder in till simskola. Genom Svenska livräddningssällskapets finansiering blir det varken kostnad för eleven eller skolan.

– Jag brukar försöka samla barn från hög­stadiet, för skolan är dålig på att ge tillräcklig undervisning. Eftersom man inte får godkänt betyg i idrott om man inte kan simma 200 meter så brukar jag försöka hjälpa dem, säger hon till Flamman.

Hon tycker att det saknas ett politiskt intres­se för simhallar från kommunens sida.

– Jag upplever att intresset för barn och ung­domar och idrott är ganska litet bland politiker i Orsa, och för simning i sig är det nästan obefintligt. De fikar hellre med företagare, säger hon.

Hon hade önskat att simhallar och idrotts­hallar i allmänhet hade högre prioritet hos re­geringen. Kommunen i Orsa tycker att det bästa skulle vara att bygga en ny simhall, men menar sig samtidigt inte ha råd.

Veronica Hejdelind menar i sin rapport att man måste utreda möjligheterna att renovera i stället för nybygge.

Hon föreslår att regeringen nu antar en po­licy för att rädda simhallarna. Det kan till ex­empel vara en statlig simhallsutredning, sim­hallskommissionär och en snabbutredning om konsekvenserna av nedläggning och avsaknad av kommunala simhallar.

I Dalarna ligger också Hedemora, som helt saknar simhall efter att Vasahallen slog igen portarna i maj.

– Det var en följd av bakterier och att hallen är gammal, säger Ulf Hansson (S), ordförande för kommunens strategiutskott.

Samtidigt menar han att staten inte ger kom­munerna tillräckligt med stöd.

– På 70-talet när man byggde simhallar över­allt så fanns ju statligt stöd. Det finns inte idag. Jag tycker ännu mer synd om små kommuner i Norrland, hur de ska hantera avstånd och allt. Pengarna räcker inte.

Beslut finns sedan tre år på ny simhall i Hede­mora. Kommer det att bli av?

– Sätter vi spaden i backen nu tar det åtskil­liga år innan det blir klart i alla fall. Och det blir en problematisk tid ekonomiskt.

Flamman har sökt socialminister Jakob Forssmed.