Minns ni industrin som byggde väl­färdsstaten Sverige? Minns ni folkrörelserna som byggde välfärdsstaten Sverige? Minns ni elen som byggde välfärdsstaten Sverige? Minns ni hur stålet, slitet och solidariteten lyfte oss ur armod?

Minns ni materialismen, kamrater? Vi i Sveri­ge lever i dag ett materiellt privilegierat liv. Det har vi slitit för att få göra, vi har haft goda för­utsättningar och privilegier som har gjort det lättare, men vi har byggt Sverige till det land det är i dag. Vi har byggt den nya tiden. Sverige har på 150 år tack vara arbetarrörelsen, industriali­sering och elektrifieringen gått från ett av värl­dens fattigaste länder till ett av det rikaste.

Vi lever i ett materiellt välstånd som våra förfäder inte hade kunnat drömma om. Och det är just detta materiella välstånd som gjort det möjligt för oss att lyfta blicken, söka självförverkligan­de, klättra i Maslows behovspyramid.

Minns ni när vänstern i Sverige ännu pratade om stålet, om industrin och om elen.

Men ibland verkar vi ha glömt att de nedre stegen – mat, värme, stabil energiförsörjning – var avgörande för att ta oss hit.

Minns ni slitet, systrar? I takt med elektrifie­ringen underlättas hemarbetet. Genom halvfa­brikat och tvättmaskinen, kylskåpet och rin­nande vatten, dammsugaren och frysen frigörs kvinnan från hemmet. Tack vare kvinnorörel­sen, industrialiseringen och elektrifieringen är Sverige ett av världens mest jämställda länder i dag. Vi har byggt detta land tillsammans. Vi har värnat om dess arbetarklass, tagit hand om dess sjuka, vi har byggt det materiella välstån­det vi i dag lever i. Men låt oss inte glömma: våra tidigare segrar vilade på energitillgång. När vi kämpar för lika lön eller bättre sexualunder­visning i dag, gör vi det stående på en grund av trygg energiförsörjning.

Minns ni slummen, kamrater? När vi pratar om fattigdom i Sverige i dag är det självklart ett problem, men det är en helt annan skala av pro­blem än vad fattigdomen är i ett land i energi­fattigdom. Vi har avvecklat slummen, kamrater, vi har dragit in elen och det rinnande vattnet i varje arbetarbostad. Vi har slitit i den kampen, kamrater, och på vår sida har elektrifieringen stått varje steg på vägen. Men vi måste minnas vad slags el som byggde folkhemmet: pålitlig, riklig och billig. Vattenkraft och kärnkraft. En­ergirikedom gynnar alla – det var denna stabila bas som gjorde välfärd möjlig.

Minns ni dödsfallen, systrar? Elektrifiering­en har givit oss en modern sjukvård, med allt vad det innebär. Dödsfallen i barnafödsel när­mar sig stadigt nollpunkten och det är till stor del tack vare elektrifieringen. Kvinnorörelsen, industrialiseringen och elektrifieringen räddar liv. För tidigt födda barn överlever i allt fler fall, allt färre mödrar sätter livet till i förlossnings­sviter. Detta tack vare den moderna sjukvården, med dess renlighet och tillgång till allt från ul­traljud till kuvöser. Vi måste minnas, vad hän­der när elen inte längre är en självklarhet?

Minns ni stålet, kamrater? Minns ni när vän­stern i Sverige ännu pratade om stålet, om in­dustrin och om elen. Minns ni när fokuset låg på att höja det materiella välståndet, inte riva ner det? Det är lätt att glömma, kamrater, att det var i svält och armod som vi byggde detta land. Vi har byggt den nya tiden, men nu måste vi försvara den. Sverige behöver industrin.

Sverige behöver gruvdriften. Sverige behöver el och Sverige behöver kärnkraften. Låt oss inte avveckla det som bär oss.