– Vi är egentligen här för en formaliaövning i dag, säger han med hänvisning till den muntliga förberedelse som juristerna deltar i på andra sidan murarna.

– Men jag vill ändå säga några ord.

Han tar sitt korta tal på engelska, med brasklapp för att det kommer låta ”töntigt”, men hänvisar till att fallet följs även utomlands.

– När den här processen började sade Rädda Barnen att 11 000 barn hade dött i Gaza. I dag säger de att det är 20 000 barn. Vår åsikt har inte förändrats. 68 procent av våra medlemmar röstade för att blockera militär handel med Israel, och vi står fast vid beslutet. Det är en skam att militär handel med Israel inte bara fortsatt, utan ökat under den här regeringen, säger han, och avslutar talet:

– Ingen mer militär handel med Israel så länge som barnen i Gaza fortsätter att dödas och svältas till döds.

Uppsägningen av Erik Helgeson är en attack på hela förenings-Sverige.

Det var i samband med Hamnarbetarförbundets blockad mot just vapenhandeln med Israel som Erik Helgeson sades upp från sitt arbete i Göteborgs hamn och polisanmäldes av sin arbetsgivare för brott mot säkerhetsskyddslagen. Arbetsgivaren menade att han kartlagt vilka bolag som exporterade vapen till och från Israel.

Men anmälan lades ned. Nu är det i stället Erik Helgesons arbetsgivare, Göteborg Roro Terminals, som anklagas för att ha genomfört en olaglig uppsägning. Fackförbundet kräver att Helgeson återfår sin anställning, samt ett skadestånd på 1,7 miljoner kronor.

För Flamman beskriver Erik Helgeson det initiala beskedet om uppsägning som chockartat, och säger att de senaste månaderna varit känslomässigt tuffa.

– Jag hade svårt att dölja det för mina barn, vilket i sin tur gjorde att jag kände skuld för att ha dragit in dem.

Trots att han inte fått vara i hamnen har han suttit kvar som vice ordförande. Han säger att utestängningen av honom från arbetsplatsen har haft en påtaglig effekt.

– Det vanliga, vardagliga arbetet är ju min ventil. Jag kan jobba mina skift, prata med mina arbetskamrater och känna mig för. Även prata skit om vardagliga grejer, och inte bara de här allvarsamma ämnena hela tiden.

– Men framför allt så blev vi ju extremt begränsade i avtalsrörelsen. Jag hade ju en roll där jag behövde förklara hur förbundsstyrelsen har tänkt, och nu på slutet också redogöra för det här medlarbudet vi fick som gick ut på medlemsomröstning.

– Där fick jag ställa mig utanför hamngrinden, och försöka rycka folk på väg in och från skiften. Det är så otroligt ineffektivt och förnedrande, jävligt stympande för den fackliga verksamheten.

Hur tror du den här processen har påverkat förbundets verksamhet ute i hamnarna?

– Jag vet inte, och tror inte att det går att avgöra ännu. Men inget är normalt i hamnarna. Det här präglar mycket av samtalstonen.

Varför blev det just du som drabbades av det här?

– Det kan vara en slump, det kan vara att jag som vald presstalesperson syns mest. Jag har ingen anledning att spekulera i motiven, men kan konstatera att jag har ansvar för de centrala kollektivavtalsförhandlingarna. Jag är också vald till presstalesperson för olika stridsåtgärder, bland annat till stöd för civilbefolkningen i Gaza.

Peter Ströbaek, som arbetar på flera av Stockholms hamnar och är ordförande i avdelning 1 av Hamnarbetarförbundet, är en av de fackliga kollegor som dykt upp på demonstrationen.

– Uppsägningen av Erik Helgeson är en attack på hela förenings-Sverige, säger han till Flamman.

Du har dykt upp här till stöd för Erik. Vad tror du kommer hända i fallet?

– Jag är ganska övertygad om att vi vinner det här.