Efter mordet på Charlie Kirk behövde Donald Trump en fiende att rikta ilskan mot. Valet föll på Antifa – en rörelse som inte finns som organisation, men som just därför kan vara vem som helst.
Det går inte att föra ett krig utan att peka ut en fiende. Även om kriget är symboliskt och fienden inte existerar. Efter mordet på Maga-organisatören Charlie Kirk behövdes något att rikta den konservativa ilskan mot. Donald Trump var snabb att ta chansen.
Den 22 september terrorstämplade president Trump den antifascistiska rörelsen Antifa. I sitt presidentdekret förklarade Trump att Antifa skulle betecknas som en inhemsk terroristorganisation och gav administrationen i uppgift att ”undersöka, avbryta och avveckla” alla kopplingar till grupper och personer som försåg dem med finansiering eller material.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Den militanta antifa-rörelsen växte fram som en motreaktion mot den våldsamma alternativhögern
Dekretet fick de juridiska experterna att klia sig i huvudet. En tillskrivning av en organisation (som inte finns) för att vara inhemska terrorister (vilket inte går). Utan att specificera vilka lagar som skulle användas. Inte heller presenterades några bevis för att Antifa skulle ha en koppling till mordet på Kirk.
Antifa är bara den tyska förkortningen på antifascist. Det handlar om en metod snarare än en organisation. Grupperingar som maskerar sig och konfronterar nazistiska möten och marscher. Det finns ingen samlad organisation, inget medlemskap och inga ledare. Hur terroriststämplar man en metod?
”Trump kan använda vilka beteckningar han vill, men uttalandet innebär ingen juridisk makt att klassa en inhemsk grupp som terroristorganisation, även om man antar att Antifa är en organisation och inte bara en ideologi. Det innebär att detta betecknande inte har någon laglig effekt”, förklarade Justitiedepartementets tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Mary B McCord, som arbetat både under president Obama och president Trump.
Det är inte första gången Donald Trump försöker terrorstämpla Antifa.
När Trump vann presidentvalet 2016 var han en outsider, utan förankring i Republikanerna. I stället byggde han sin egen rörelse, Make America great again, utanför partiapparaten. I paraplyet rymdes även högerextrema miliser och nyfascistiska grupperingar, som kallades alternativhögern.
Den militanta antifa-rörelsen växte fram som en motreaktion mot den våldsamma alternativhögern. Bara ett år efter Trump tillträdde som president fanns 200 oberoende antifa-grupperingar i USA.
I samband med de antifascistiska blockaderna mot extremhögerns Unite the Right-manifestation i Charlottesville augusti 2017, där en antifascist dödades, fick den konservativa högern upp ögonen för den nya vågen av antifascism. Donald Trump började därefter beskriva motdemonstranterna mot sina möten som ”antifa”.
Men det var först med polismordet på George Floyd och Black lives matter-protester svepte över hela USA sommaren 2020 som kampanjen för att kriminalisera Antifa utformades. Trumps dåvarande justitieminister William Barr, skyllde våldet och upploppen vid demonstrationerna på ”anarkistiska och vänsterextrema grupper som använder antifa-aktiga taktiker”. Trumps försök att terroriststämpla Antifa ogillades, det sågs strida mot första tillägget till USA:s konstitution och innebära en inskränkning av organisations- och yttrandefriheten.
När hotet antifa nu plockas fram ur garderoben har den antifascistiska vågen ebbat ut sedan många år och bara några enskilda grupperingar finns kvar. Men kanske är det just därför det fyller en funktion?
Troligen kommer ingen att dömas för att vara antifa-terrorist. Men symboliken är viktig.
Nu vill inte den europeiska radikalhögern vara sämre. Ungerns utrikesminister Peter Szijjarto uppmanar EU:s utrikeschef Kaja Kallas att förbjuda detta ”allvarliga hot”. Och den 23 september skrev Sverigedemokraternas europaparlamentariker Dick Erixon under en motion för att terrorklassa rörelsen, även detta som ett svar på ”mordet på yttrandefrihetsförkämpen Charlie Kirk”.
En bra symbolisk fiende är som ett spöke. Som finns överallt och ingenstans. Någon alla känner till men ingen vet något om. Troligen kommer ingen att dömas för att vara antifa-terrorist. Men symboliken är viktig. Trumps dekret antyder att det finns sympatisörer och finansiärer, som han uppmanar myndigheterna att spåra upp. Även om antifa bara är en tom betecknare kan anklagelsen om terrorstöd vara ett effektivt repressivt verktyg att rikta mot en bredare vänster, till och med mot den judiske 95-årige miljardären George Soros. Nu ska det undersökas. Det kan ju vara vem som helst bakom masken.
