Regeringen ger grönt ljus till uranbrytning samtidigt som man vill upphäva det kommunala vetot. Flamman åker till Arjeplog där frågan vållat debatt i snart 50 år för att se hur förslaget tas emot.
En mil norr om Arjeplog svänger vi in på en grusväg. Vi sänker farten för att undvika de djupa hålen och stenarna som sticker upp och passerar sedan berget Lule Isjáks skrovliga branter. Snart skymtar vi sjön Hornavan och där är den – Uranvägen.
Här finns fortfarande spår efter LKAB:s provbrytning av uran 1980. Området har täckts över med jord, men växtligheten har inte fått fäste. Ett par skyltar varnar för joniserande strålning. Länsstyrelsens senaste undersökning visade på höga halter av bly, kadmium och uran i vattnet som kommer från gruvområdet.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Nu har området åter blivit aktuellt. Sedan några år har ett dotterbolag till kanadensiska Mawson gold ett undersökningstillstånd för uran i området kring Pleutajokk. Detta är bara en av flera fyndigheter i Arjeplog och grannkommunen Arvidsjaur där bolag fått undersökningstillstånd.
Arjeplogsborna Johan och Ilona Fjellström har varit en del av frågan om uranbrytning i Pleutajokk ända från starten.
– Jag var anställd som extrageolog hos SGU, som hade till uppgift att kartera mineralförekomster i Sverige. Sommaren 1972 åkte vi över Hornavan för att undersöka området kring Pleutajokk. Några år senare fick LKAB koncession för området, berättar Johan Fjellström.
Det blev starten på en intensiv diskussion i Arjeplog. Johan följde den som lokalredaktör för Piteå-tidningen. Ilona blev en av de drivande krafterna i föreningen ”Arjeplogare mot Pleutajokk”.
– Vi ordnade en hearing där det kom jättemånga människor. LKAB:s representanter sade att det inte fanns några faror med en gruva. Men forskare från Chalmers hade ett annat budskap, säger Ilona.
– Debatten pågick i flera år. Vissa invånare demonstrerade mot gruvan, medan socialdemokraterna demonstrerade för den. Arjeplog blev totalt uppdelat kring frågan om uranbrytning. Folk blev ovänner. Det blev oenighet även inom familjer, konstaterar Johan.
LKAB provbröt 1980 och året efter röstade kommunfullmäktige i Arjeplog med en rösts övervikt för urangruvan. Men den blev ändå inte av, då LKAB kom fram till att den inte skulle bli lönsam.
Omkring 2010 ökade uranintresset på nytt, inte minst i Arjeplog. Men fallande priser gjorde att intresset återigen minskade och 2018 infördes förbudet mot urangruvor och uranprospektering.
Nu har det vänt än en gång. Vid årsskiftet planerar Tidöpartierna att häva förbudet mot uranbrytning, och den 27 augusti meddelade man dessutom att det kommunala vetot ska tas bort. På vissa håll har reaktionen varit kraftig. I de fyra kommunerna kring Storsjön är den politiska enigheten stor i motståndet både när det gäller förbudet mot uranbrytning i den alunskiffer som finns söder om Storsjön och när det gäller det kommunala vetot. I Skara, Skövde, Falköping och Tidaholm har även politiker från Tidöpartierna motsatt sig planerna på att slopa vetot.
– Jag tycker det är beklagligt och inskränker det kommunala självstyret, sade Adam Johansson (M), kommunstyrelsen ordförande i Falköping, till SVT.
I Arjeplog och grannkommunen Arvidsjaur är diskussionen mer lågmäld. Men det har skett förändringar. I början på 1980-talet var socialdemokraterna i Arjeplog tydliga förespråkare för en urangruva i Pleutajokk. I dag är det socialdemokratiska kommunalrådet Isak Utsi mer skeptisk:
– Uran är ett knepigt ämne och brytningen är förknippad med särskilda risker. Därför är jag tveksam till uranbrytning i Arjeplog. Vår partikongress i våras sade också nej till uranbrytning i alunskiffer, konstaterar han.
En orsak till den förändrade inställningen är att man inte längre är lika desperat efter nya jobb.
I dag är ekonomin mer diversifierad, och många sysselsätts av biltestning och den växande besöksnäringen.
Ett argument från regeringen är att det är rimligt att om det ska finnas kärnkraft i Sverige är det också rimligt att utvinna uran på hemmaplan. Isak Utsi delar inte den synen.
Uran är ett knepigt ämne och brytningen är förknippad med särskilda risker.
– Vi köper i dag en stor del av det uran som används från länder som har bra miljölagar. Det är länder som vi har goda relationer med och där det finns en erfarenhet av att bryta uran i stor skala. Det är mer troligt att det är en rimligare väg att gå i nuläget, menar Utsi.
Folkinitiativet Arjeplog, som blev näst största parti i det senaste kommunalvalet, har samma inställning som Socialdemokratarerna. Detsamma gäller för Vänsterpartiet.
– Vi har inte diskuterat frågan ännu för den har inte känts så aktuell, men när frågan var uppe på bordet tidigare var centern starkt emot uranbrytning, säger Centerpartiets gruppledare Sten-Åke Nilsson.
Det enda parti som sticker ut är Liberalerna, vars gruppledare Per Lampinen säger:
– Vi är positiva till gruvor av den enkla anledningen att ska vi ha det välstånd som kräver gruvor så går det inte att vara emot dem, inklusive urangruvor. Sedan handlar det så klart om en bedömning i enskilda fallet. Det är viktigt att det är ett stabilt företag, som kan öppna och driva den säkert över lång tid och inte efter några år lämna en tickande miljöbomb efter sig.
Det kommunala vetot vill han däremot ha kvar.
Jag är inte heller rädd för uranet. Med starka miljökrav måste det gå att bryta på ett säkert sätt.
På nationell nivå är de politiska skiljelinjerna desto större. Tidigare centerledaren Anna-Karin Hatt meddelade vid ett besök i Jämtland att partiet vill återinföra det kommunala vetot efter valet. Socialdemokraterna försvarar i en motion både förbudet mot uranbrytning och det kommunala vetot. Partiet pekar också på vikten av tillvaratagande av uran som förekommer som biprodukt i annan gruvverksamhet.
På några platser i landet görs motstånd mot planerna på uranbrytning. I Östersund demonstrerade 2 000 personer i våras. 500 överklaganden lämnades in mot norska företaget Titan Strategics ansökning om undersökningstillstånd på berget Billingen i Västra Götaland. I Arjeplog är motståndet mer lågmält.
De båda samebyarna som har betesmarker norr om Hornavan, Ståkka och Semisjaur-Njarg, är dock oroade.
– Bolidens planer på en koppargruva i Laver är ett faktum. Om det skulle bli aktuellt med en gruva i Pleutajokk så riskerar vi att förlora högkvalitativa betesmarker i båda ändarna av våra marker, säger Anders-Erling Fjällås, ordförande i Semisjaur-Njrags sameby.
Peter Sundström (bilden) bor på norra sidan av Hornavan, en dryg mil från Pleutajokk. Han driver ett företag som säljer röding från sjön, både i närområdet och till restauranger i Stockholm.
– Det har prospekterats i Pleutajokk sedan 70-talet, man får hoppas att det inte heller den här gången blir någon gruva, säger han.
– Om det skulle bli en folkomröstning om uranbrytningen i dag kan jag inte tänka mig att det skulle bli ett ja.
Åse Sundström, som är verksam i biltestbranschen, ser däremot mest fördelar med en gruvetablering.
– Personligen är jag för gruvdrift. Jag jobbade själv några år i Laisvallgruvan innan den stängdes. Jag är inte heller rädd för uranet. Det är egentligen inget särskilt med det. Med starka miljökrav måste det gå att bryta på ett säkert sätt, säger hon, och fortsätter:
– Jag förstår till 100 procent att de personer som har sommarstugor eller jagar i de aktuella områdena tycker att det är jobbigt att det letas efter uran. Det skulle jag också tycka. Men för kommunens del skulle det vara fantastiskt med de jobb som en gruvetablering ger. Många som jobbar inom biltestarbranschen under vintern skulle nog gärna vilja ta sommarvikariat i en gruva. Men om det väl blir det så är det viktigt att det handlar om en långsiktig verksamhet.
Flamman har sökt miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L).
