Att se reklamfilmen för Henrik Jönssons nya tv-satsning 100% är som att trilla rakt ned i Underlandet. Här är allt upp och ned. Han beskriver satsningen som ”en motståndsrörelse, en folkrörelse”, för att i nästa andetag säga att projektet finansieras av ”välrenommerade svenska investerare” som han håller hemliga.
På gästlistan står väntade högernamn som Hanif Bali, ”slöseriombudsmannen” Philip Syrén, tidigare Bulletinchefen Per Gudmundsson och EU-politikern Alice Teodorescu Måwe. Och mediekritiken följer en välbekant dramaturgi. Jönsson gör ett stort nummer av sin numera klassiska intervju med Anders Holmberg i SVT, där han – till populisthögerns fasa – får kritiska frågor om hur han fulklipper sina videor.
Så kan vi inte ha det, sade ett gäng rika tittare. Henrik Jönsson berättar att ”många inflytelserika personer” hörde av sig efter programmet och förklarade att ”Sverige inte kan ha det så här längre”, och lovade kasta in pengar för att krossa SVT.
Men det räckte inte där. Snart dök även världens rikaste man Elon Musk upp för att dela vidare kampanjen på X. ”En helt oberoende nyhetsplattform. Inga statliga pengar. Bara folket”, stod det i inlägget som världens första halvbiljonär puffade för.
Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare.
Men som Henrik Jönsson själv förklarar är det inte folket som står bakom satsningen, utan tvärtom ett fåtal investerare som vill använda sina snabba pengar i det nya kasino-Sverige till att utöva politisk makt. Sådana som han själv, som tjänat sina pengar på ett gigföretag för att flytta in i en ”gigantisk villa på landet”, och nu använder sin fritid för att rulla tillbaka alla folkhemmets framsteg.
Högsta hönset för denna rörelse är Elon Musk, som nu alltså börjat lägga sig i svensk politik, precis som han gjort i flera andra länder. I går förklarade han dessutom i ett inlägg på X att Olof Palme ”förstörde Sverige”, som ett svar till högerextrema ”förtalsombudsmannen” Christian Peterson.
Vad högermän som Jönsson, Musk och Peterson drömmer om är ett svenskt val som liknar det amerikanska: fullt av kulturkrigande och propaganda, så att centrala frågor som vård, skola och klimat dränks i trams och spelad indignation – och högern får behålla makten.
Deras främsta måltavla är fria medier som ställer tuffa frågor till makthavare. Som Jacob Lundberg påminde i en kommentar efter Jönsson-intervjun: det som vi andra tar för givet i SVT, att man granskar makthavare, är precis det som gör populisthögern rasande. Och i en tid när vem som helst kan sprida falsarier på X och Youtube, är sådana viktigare än någonsin.
Det här vore oroväckande i sig, men nu har dessutom Moderaterna anslutit sig till denna illvilliga kampanj mot medierna. För några år sedan var det bara Gävlepolitikern Lars Beckman som var permanent kränkt över att SVT rapporterar om klimatvetenskap. I dag är det regeringspolitik.
Carl-Oskar Bohlin kan knappt vara en minut i tv utan att rusa till X för att gnälla på formatet, inte minst när han själv var med i ”30 minuter”, och blev kränkt över att som minister få kritiska frågor. Dagens ETC har dessutom avslöjat att partiet inte vill medverka i intervjuer med Dagens Nyheter, och partiet har dessutom krävt att ”Agenda” kapar mikrofonen för deras politiska motståndare.
Att alternativhögern får miljonrullningar för sina tossiga projekt visar att ojämlikhet inte bara handlar om rättvisa, utan om makt, även om de inte sällan slutar som underhållande cirkusar som Bulletin. Det här projektet har potential att gå i samma riktning, i varje fall om man tittar på den obegripliga satirfilmen om Stefan Löfven – vars avgång som statsminister för fyra år sedan man verkar ha missat.
Men när även mittenhögern sätter i system att underminera kritiskt granskande medier, just när en antisemitisk etnonationalist som Elon Musk köpt upp världens främsta debattforum för att göra lögnen till norm, har vi större problem än så. Nämligen att idéer som vi tidigare bara fann i kommentarsfält, i dag styr Sverige.
